Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Nya rön om invandring - då häcklar högern forskarna

Isobel Hadley-Kamptz.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Ivar Arpi.Foto: SVD
Joakim Ruist.Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN
Flyktingar på tåg.Foto: SHUTTERSTOCK

En ny rapport om invandringens påverkan och betydelse har väckt debatt.

Isobel Hadley-Kamptz om hur hyllade forskare plötsligt häcklas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. För nästan precis ett år sedan blev nationalekonomen Joakim Ruist hyllad för att han vägrade svara på en dum fråga i tv. Ruist hade gjort en studie av flyktinginvandringens statsfinansiella konsekvenser, och i Aktuellt fick han frågan om han inte vägt in hur hans rapport skulle kunna komma att användas i valrörelsen. Han stod tyst i flera sekunder.

Ruist förklarade visserligen senare att ett delskäl till att publicera forskningen var att så många överdrivna siffror om de här kostnaderna var i omlopp, men där och då omfamnades han ändå av alla som driver tesen att medierna inte vill prata om problemen med invandring.

Hans övergripande slutsats är att inte ens väldigt stor invandring, som den till Sverige 2015, har särskilt stora effekter.

Sedan dess har Ruist, som forskare brukar, forskat vidare. Och häromveckan kom en ny rapport, ”Global migration – orsaker och konsekvenser” (SNS), där han går igenom ekonomiska och samhälleliga effekter av invandring. 

Hans övergripande slutsats är att inte ens väldigt stor invandring, som den till Sverige 2015, har särskilt stora effekter. Flyktinginvandring kostar pengar, men rätt lite (till skillnad från arbetskraftsinvandring, som staten tjänar pengar på), all invandring påverkar arbetsmarknaden med lite högre arbetslöshet och lite tryck neråt på framför allt låga löner, men även här är påverkan på marginalen. 

Stor invandring skulle kunna hota sammanhållningen i ett land, både eftersom mångfalden ökar och invandrare begår lite fler brott än infödda, men världens största väst-invandringsländer, som Sverige, Schweiz och Australien har fortfarande bland världens största tillit och mest stabila samhällsgemenskaper.

När forskaren sedan kommer fram till fel saker förpassas han i stället till elit-facket.

Och nu vänder det, för Ruist och högern. Ivar Arpi på Svenska Dagbladets ledarredaktion, som tidigare uppskattande hänvisat till Ruist, säger nu i stället att nationalekonomen sitter ”långt uppe i sitt elfenbenstorn” (Svd 10/6). Detta alltså för att Ruists forskning visar att invandringens påverkan på Sverige inte är så värst stor. I stället för att prata om ekonomi borde vi prata om demografi, säger Arpi, och hänvisar till att torgen i småstäder i dag domineras av invandrare som ”slår dank”.

I många år ville invandringsmotståndare ingenting annat än att prata om invandringens kostnader, vilket var en anledning till att Ruists forskning tidigare lyftes fram. Här finns någon som vågar gå utanför åsiktskorridoren! När forskaren sedan kommer fram till fel saker förpassas han i stället till elit-facket i den tänkta konflikten med folket, vars sanningssägande den här delen av högern så gärna vill bära.

Enskilda forskare kastas från den ena åsiktsburen till den andra, beroende på vad de får för resultat.

Det här är bara det senaste exemplet på hur debattörers relation till forskning numera enbart utgår från om huruvida resultaten stöder den egna åsikten eller inte.

Under våren gick de invandringskritiska debattskarorna också från att hylla Brå, för att Brå redovisar att sexualbrotten ökar, till att håna Brå, för att Brå i en studie inte kunde se något samband mellan den stora invandringen 2015 och dessa ökande sexualbrott. Enskilda forskare kastas från den ena åsiktsburen till den andra, beroende på vad de får för resultat. 

På vänstersidan gick för övrigt många i motsatt riktning, från att ifrågasätta Brå till att i stället hylla dem.

Alltihop är mycket postmodernt, och oerhört demokratiskt nedbrytande.

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.