Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Numera får transkvinnor skydd – och det är bra

Helena Granström.
Foto: OLLE SPORRONG
Isobel Hadley-Kamptz.
Foto: OLLE SPORRONG

Isobel Hadley-Kamptz svarar Helena Granström om synen på kön.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Helena Granström är visst sur på mig för att jag tolkar Kajsa Ekis Ekmans fråga om hur vi som samhälle gått från ”en syn på genus som social konstruktion, till en syn på genus som som absolut och okränkbar essens” som ett angrepp på extremt utsatta människor. Lite senare i samma stycke ironiserar hon över att till och med Roks, som organiserar kvinnojourer, numera har ett transinkluderande perspektiv. 

Exakt där förklarar hon själv min reaktion, även om hon uppenbarligen inte förstår det. När jag för så där 25 år sedan började tänka på och skriva om transfrågor togs nämligen inte misshandlade transkvinnor emot på kvinnojourerna. De utsattes för liknande sorters kvinnofridskränkningar som ciskvinnor, men eftersom Roks på den tiden definierade kvinnor enbart som dem födda med snippa hade de ingenstans att vända sig för att få hjälp och skydd. 

Eftersom Roks ändrat sig så tar jourerna i dag emot misshandlade kvinnor oavsett om de är trans eller cis. För transkvinnor är det en enorm förbättring som givit dem oerhört mycket större möjligheter att ta sig ur misshandelsrelationer och få hjälp. För så viktiga är jourerna för misshandlade kvinnor, det vet vi. För mig är det här något att bejubla, för Granström något att ironisera över. 

Jag vill inte tro att de inte bryr sig om det.

Det här är bara ett exempel på hur det som vissa tycks se som ett filosofiskt seminarium påverkar verkliga människors liv. Jag vill inte tro att de inte bryr sig om det. Kanske har de bara inte tänkt på att transmän kan få livmoderhalscancer eller att transkvinnor kan behöva hjälp på kvinnojourerna. Kanske känner de inte till hur felkönad information från myndigheter avskräcker transpersoner att söka vård och annan myndighetshjälp som vi som medborgare har rätt till. Om det är så det ligger till är det förstås bra att jag nu berättat om hur de här sakerna fungerar ute i verkligheten, bortom seminariesamtalen. 

Det innebär inte att man inte kan diskutera hur vi formerar, upplever och lever kön. Som Sam Holmqvist skriver (Expressen 14/5) så pågår de samtalen sedan länge inom bland annat genusvetenskapen. I de samtalen har jag förvisso aldrig ens stött på någon som menar att genus är en absolut och okränkbar essens, men det kan nog gå att komma vidare ändå. 

Men om man väljer att inleda ett sådant samtal med en bok full av sakfel och kränkningar och därefter viftar undan dessa sakfel och kränkningar som irrelevanta ska man nog inte bli så förvånad över att samtalet inte löper exakt som man hade tänkt sig. 





Isobel Hadley-Kamptz är författare, debattör och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83771&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.