Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Greta Thunberg är vår tids stränga Jeanne d'Arc

Greta Thunberg strejkar för klimatet. Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Greta Thunberg har blivit världsberömd genom sin skolstrejk för klimatet.

Isobel Hadley-Kamptz skriver om en ytterst ovanlig femtonåring i vår insmickrande tid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | KLIMATKAMP. Jag måste medge att jag först var rätt avogt inställd till Greta Thunberg och hennes skolstrejk för klimatet. En femtonåring med kändisföräldrar som demonstrerar för den enskilda fråga som just nu kan sägas vara allra mest politiskt korrekt? Jag höll med henne i sak, men jaja, låt henne hålla på. 

Och hon höll på. Hon håller fortfarande på, även om hon numera går i skolan måndag-torsdag och bara strejkar på fredagarna. Hon har intervjuats i stora tidningar världen över, blivit inbjuden av Arnold Schwarzenegger till ett klimat-toppmöte i Wien. Hon har nominerats, och tackat nej, till Children’s climate prize, med motiveringen att de andra nominerade skulle flygas till Stockholm och att hon inte tyckte att det var seriöst för ett klimatpris.

Där någonstans vände jag. Där någonstans förvandlades min initiala skepsis till allt mer av beundran för någon som faktiskt tycks ta sina principer och sina övertygelser på allvar.

Framtiden för mänskligheten

Det finns något extremt otidsenligt med Greta Thunberg i denna samtid av njutningsunnande och härligt provokativa krönikor om kött och porr och instagramkändisar med egna ellos-kollektioner.

Strängt uppfordrande tittar hon på oss och kräver att vi gör, att vi blir, bättre än såhär. 

Som en Jeanne d’Arc med flätor saknar hon all form av insmickrande gullighet. Hon struntar i de regler som säger att kvinnor (och barn) i offentligheten alltid måste inbjuda till åtminstone ett mått av möjlig objektifiering, av tillgänglig charm eller oåtkomlig mystik. Hon ser inte sig själv som viktig, bara sakfrågan är viktig, bara framtiden för mänskligheten på jorden. Det är en nivå av pretentioner man alldeles för sällan ser, just för att de är lätta att förlöjliga. Det är tryggare att retweeta ett ironiskt mem och fnissa hela vägen till den weekendresa man på instagram numera benämner som en ”guilty pleasure”.

Jag tror inte att Greta Thunberg ens reflekterat över det. Jag har inte sett henne le på en enda bild. 

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!