Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Fotbollen har ett problem med rasism

Jimmy Durmaz håller ett brandtal mot rasism framför lagkamraterna efter de hatiska attackerna mot honom i sociala medier. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: SEVERUS TENENBAUM / TIMBRO

Jimmy Durmaz borde inte behöva intyga sin lojalitet till sitt land – men han lär tvingas fortsätta göra det.

Isobel Hadley-Kamptz skriver om rasismen som blottas när någon misslyckas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | FOTBOLLS-VM. ”Jag står här stolt och representerar mitt land.” 

Som många redan sagt är det något djupt sinnesrubbat över att en spelare i det svenska fotbollslandslaget tvingas ägna tid under den viktiga uppladdningen inför matchen mot Mexiko åt att försäkra oss att han, trots sitt ståtliga mörka skägg, faktiskt är svensk. Ändå gjorde Jimmy Durmaz det i går, efter att ha blivit översköljd av rasistiska tillmälen på sitt instagramkonto direkt efter matchslut i lördags. 

Hat på Durmaz instagram

Det är svårt att scrolla bakåt på instagram bland tiotusentals kommentarer, så redan nu kommer nästa våg i samtalet, med ifrågasättanden av att det verkligen var så många vanliga fotbollsälskarrasister. Kanske var det ryska botar, kanske var det en samordnad attack från högerextremister, kanske var alltihop bara ett påhitt av pk-eliten? Låt oss nu borsta av oss den otrevliga skammen och låtsas som om det säkert ändå bara var ett trick av Putin. 

Fotbollen har förstås ett helt eget rasismproblem. Högerextremism är närvarande inom supporterkulturen i de flesta länder, både bland klubbsupportrar och gentemot landslagen. Kopplingen mellan huliganism och högerextremism är så stark att själva ordet ”huliganer” emellanåt används av både politiker och medier för politiska grupper på extremhögerkanten, oavsett koppling till fotboll. I Sverige finns det historiskt högerextrema bland supportrar till både AIK, Djurgården, Helsingborg, Hammarby, IFK Göteborg och säkert andra lag också. Rasism är i dag rätt ovanligt på svenska arenor, men bara för 25 år sedan var till och med öppen nazism ingenting alltför udda. Enligt Säpo har nazistiska NMR i dag ”förhållandevis goda kontakter med fotbollsupportermiljön i Stockholm” och fotbollssupportrar sluter inte sällan upp i olika naziaktiviteter.

Fotboll och rasism

I Ryssland finns en högerradikal landslagssupporterförening som leds av huliganer som emellanåt lär utföra regeringens smutsiga arbete att hota, misshandla eller till och med döda misshagliga och oppositionella. Det är där VM går, och detta är alltså något som Fifa rimligen i någon mening accepterar. 

Det är omöjligt att veta vem som skrev att Durmaz var terrorist, självmordsbombare, blattejävel för att han orsakade den där frisparken men låt oss ändå anta att några av dem faktiskt var helt vanliga svenskar som i sin ilska och besvikelse tyckte att rasistiska förolämpningar var ett lämpligt svar. Det här bekräftar en bild som många ickeblonda svenskar givit uttryck för på senare tid, att de rasistiska uttrycken ökar, att fler människor både på nätet och på gatan obekymrat använder rasistiska tillmälen eller rasistiska resonemang. Det är många som arbetat för att spränga den där beryktade åsiktskorridoren och de verkar onekligen ha lyckats. Vem som är svensk och inte diskuteras långt in i borgerligheten.

Så Durmaz lär få fortsätta intyga sin lojalitet. Om han inte gör mål förstås, som mot Frankrike i kvalet. Idrottsmän som lyckas och skänker ära har en tendens att kvala in i nästan allas nationalhjärtan. Det är mer intressant att se hur vi behandlar dem som misslyckas. Nu vet vi lite mer om det. 

 

LÄS MER – Joel Halldorf: Vem vill dö och döda för Sverige? 

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Sport och våld".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!