Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Det är i stort sett riskfritt att våldta någon

Samtliga åtalade frias från anklagelserna om den uppmärksammade misstänkta gruppvåldtäkten i Fittja. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Samtliga frias för den uppmärksammade misstänkta gruppvåldtäkten i en trappuppgång i Fittja. Den bekräftar därmed ett mönster där ytterst få sexövergrepp lagförs.

Isobel Hadley-Kamptz skriver om vilka radikala lösningar som skulle behövas för att fler våldtäkter ska kunna straffas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DEBATT | VÅLDTÄKT. I dag kom så den friande domen för trapphusvåldtäkten i Fittja. Det går inte att utesluta att friandet beror på undermålig hantering från polisen, som inte bara länge lät bli att utreda, utan också först undersökte fel trapphus. 

Detaljerna må både vara osedvanligt vidriga när det gäller brottet och osedvanligt upprörande när det gäller den polisiära inkompetensen, men det är inte första gången motbjudande sexualbrott går ostraffade och det lär inte vara den sista. 

Få våldtäkter straffas

Sexualbrott bestraffas nämligen nästan aldrig. 2016 begicks enligt Nationella trygghetsundersökningen 189 660 allvarliga sexualbrott som motsvarar våldtäkt, sexuellt tvång eller försök till dessa brott. Samma år polisanmäldes 6 715. Av dem klarades sedan 689 stycken upp så att någon dömdes för brottet. Om vi tänker oss att ovan nämnda 189 660 motsvarade våldtäkter så skedde alltså 188 971 eller 99,6 procent, helt ostraffat. Man kan inte göra jämförelser så här rakt av mellan trygghetsstatistik och kriminal-dito, men låt oss kalla det en kvalificerad uppskattning." 

Vi kan jämföra med ett mer könsneutralt brott som misshandel. Ungefär 60 procent av all grov misshandel anmäls, och av anmälningarna leder ungefär 50 procent till fällande dom. Det kan man tycka är för lite, men det är något. 

Här tronar ett hål mitt i rättsstaten. Det är i stort sett legalt riskfritt att våldta någon. Det vanligaste grova brott som kvinnor utsätts för är i realiteten straffbefriat. 

Rättsstaten har ett övergripande mål: genom att överta rättsskipning från enskilda ges de svaga större skydd mot de starka och genom att man inte längre behöver skydda sig själv med våld kommer våldet generellt att minska. Den effekten har rättsstaten haft överallt där den tagit över från informella rättsordningar. 

"Riktiga våldtäkter"

När rättsstaten växte fram sågs dock inte kvinnor som medborgare och rättssubjekt. Sexuella brott var egendomsbrott mot den som så att säga ägde kvinnan. Därför var det förstås inte brottsligt om övergrepp skedde inom familjen. Inom romersk rätt, som vår rättsordning grundas i, gjordes också ett undantag för kvinnor som vistades i det offentliga rummet, som prostituerade eller skådespelare. De sågs som infames och utanför lagens skydd och det var inte olagligt att våldta dem. Samma undantag fanns i Västgötalagen, den äldsta svenska lag som finns nedtecknad. 

Det enda som sågs som våldtäkt var alltså när en främling attackerade en ärbar kvinna som av någon anledning befann sig oskyddad utanför sitt hem, inte olikt det som i dag emellanåt betraktas som ”riktiga våldtäkter”. 

Ord mot ord

Rättsstaten består av olika avväganden. I dag är det lätt att tro att vissa av dem, som att man ska fria om ord står mot ord, inte ens behöver motiveras. De är dock resultatet av en önskan att fälla så många skyldiga som möjligt samtidigt som man fäller så få oskyldiga som möjligt, helst inga alls. Inom många brottskategorier verkar det fungera okej. Inom sexualbrott gör det inte det, om man nu inte tycker att det är en acceptabel balans att nästan ingen döms, någonsin. När rättsstaten växte fram sågs det dock som acceptabelt, dels för att kvinnor ändå inte var rättssubjekt, dels för att sexualbrott var så pass ovanligt (inom den definition där man alls såg det som brottsligt). 

Om det vanligaste grova brottet som drabbade män, säg grov misshandel, nästan alltid gick obestraffat, tror jag att avvägandena hade sett annorlunda ut. Då är jag nämligen övertygad om att vi hade fått se ett utbrett privat rättsskipande, hämndaktioner, ökad beväpning och mycket mycket mer samhälleligt våld. Eftersom kvinnor av olika skäl har längre till att ta till våld får vi däremot uppenbarligen acceptera att inte skyddas av rättsstaten. 

 

LÄS MER: Per Wirtén: Nu måste vi göra politik av #metoo 

Förtal att berätta om våldtäkt

Nu är vi i det märkliga läge där sexualbrott å ena sidan betraktas som det värsta som kan hända, men å den andra är legalt riskfritt att ägna sig åt. Därför uppkommer märkliga situationer som under #metoo-diskussionen, där det kan vara förtal att berätta om saker man utsatts för, eftersom det skapar så stor anseendeskada. I rättsstaten ska man betraktas som oskyldig till fällande dom. Men nästan ingen döms ju, någonsin? Betyder det att kvinnor och andra som utsätts för sexuellt våld aldrig bör tala om det? Har övergreppen liksom aldrig ägt rum? Det är en sak att staten med sin våldsapparat ska hålla sig med oskuldspresumtion, men måste även enskilda människor göra det? Vad betyder det i så fall när åtminstone mildare sexualbrott är så förtvivlat vanliga som vi de senaste månaderna kommit att inse?

Jag har tidigare tänkt att vi nog måste nöja oss med att beivra sexualbrott genom normer snarare än lag, men för det första så verkar det ju sannerligen inte fungera det heller och för det andra: ska rättsstaten inte vara till för hela befolkningen?

Samtycke och oaktsamhet

Nyss presenterade regeringen förslag på ny samtyckeslag och oaktsamhetsrekvisit för sexualbrott. Det första innebär att en person genom ord eller kroppsspråk måste ha sagt ja till sex, det andra att någon kan dömas även om hen inte förstått att den andre inte ville om hen borde ha kunnat förstå det. 

Samtyckeslag har diskuterats länge, men jurister menar att det inte kommer göra någon större skillnad. En åtalad kommer fortfarande kunna säga att någon sa ja och då står ändå ord mot ord. Oaktsamhet kan däremot möjligen få några fler dömda.  

Ingetdera kommer dock åt det faktum att det här är extremt svårbevisade brott. Om vi åter ska jämföra med misshandel så är det väldigt ovanligt att någon som misshandlat frikänns med hänvisning till att hen trodde att det var en ömsesidigt samtyckt boxningsmatch. I själva verket kan man utifrån praxis inte legalt samtycka till mer än ringa misshandel, om det inte sker inom ett reglerat sportsammanhang. Men precis som folk har sex frivilligt, kan de väl vilja slåss på gatan? Men där har vi dragit gränserna annorlunda, just för att inte riskera att misshandel ska gå obestraffat. 

 

LÄS MER: Två nya böcker om #metoo visar att revolutionen inte kan komma uppifrån 

Sex med barn olagligt

Om vi vill att rättsstaten ska skydda mot sexuella övergrepp måste vi kanske vara öppna för att tänka annorlunda där också. 

För barn gör vi det redan. Att allt sex med personer under 15 räknas som våldtäkt är inte för att vi inte tror att det finns 14-åringar med sexualdrift, utan för att det ska vara lättare att döma dem som utnyttjar barn. Allmänt betraktas avvägningen som rimlig. 

Det är framför allt unga kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp, inte minst grova övergrepp. Man skulle därför kunna säga att allt gruppsex där någon inblandad är under 18 är olagligt. Inte för att kvinnor inte skulle kunna vilja sådant, självklart kan de vilja det, men för att det ska bli lättare att döma dem som i grupp grovt utnyttjar tonåringar. 

 

LÄS MER: Ebba Witt-Brattström: Nu tar vi kvinnor ingen mer skit 

BDSM och våldtäkt

Man kan göra likadant med BDSM-sex, något som både blir vanligare i samtyckt aktivitet och förekommer som försvar i våldtäktsmål. Vi kan säga att lekar med makt och samtycke inte är tillåtet om någon är under 18. Inte för att unga människor inte kan vilja ägna sig åt sådant, utan för att det ska bli lättare att döma vuxna som utnyttjar unga människors sexuella sökande. Även för vuxna skulle man kunna säga att BDSM-sex bara är lagligt om de inblandade personerna i förväg gjort upp om regler och stopp-ord, för att sexualförbrytare lite mindre enkelt ska kunna använda det som ursäkt. 

Jag säger inte att detta är självklara slutsatser. I många fall har den sortens speciallagar tvärtom använts som del i förtryck av minoriteter. Men rättssystemet består av just sådana avvägningar, och den balans vi valt hittills fungerar inte för sexualbrott. Ett alternativ är annars att kvinnor massivt och kollektivt börjar beväpna sig, men oavsett hur mycket jag emotionellt kan önska det, tror jag att det skulle ha vissa samhälleliga nackdelar också.

 

LÄS MER: Ida Ölmedal: En "hora" kan inte våldtas 

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Om sport och våld".

Läs fler texter av Isobel Hadley-Kamptz här.  

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!