Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Isobel Hadley-Kamptz

Demokratin är hotad – sluta vara nyttiga idioter

Trumpsupporters i Washington, D.C. under de tumultartade protesterna den 6 januari 2021.
Foto: MICHAEL NIGRO/PACIFIC PRESS/SHUTTERSTOCK
Foto: OLLE SPORRONG

De dramatiska händelserna i Washington, D.C. är en påminnelse om att de högerradikala hoten mot demokratin måste tas på allvar.

Isobel Hadley-Kamptz skriver om en svensk borgerlighet som nu en gång för alla borde lära sig att hålla gränsen mot mörkret.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det var en skräckfars som utspelade sig inför våra ögon i onsdags eftermiddag. Personer i djurhudar och med hornprydda hjälmar stormade på riktigt det amerikanska parlamentet Kapitolium, samtidigt som ledamöterna där var i färd med att formellt fastställa valresultatet och Joe Bidens vinst i presidentvalet. Det var omöjligt att inte tänka på när gallerna invaderade det ursprungliga Capitolium i Rom 390 f. Kr., det enda som saknades i den amerikanska versionen var heliga gäss. 

Tidigare på dagen hade Donald Trump upprepat sina lögner om valfusk och uppmanat folkmassan att tåga mot Kapitolium. Rudy Giuliani krävde i sitt tal en ”trial by combat”, att rättvisan i valet nu skulle skapas med våld.

Under den pågående parlamentsinvasionen tycks presidenten också ha vägrat inkalla nationalgardet för att bistå den övermannade polisen på plats. När nationalgardet till sist inkallades var det i stället på order av vicepresident Mike Pence. I Trumps kommentarer om upploppet sade han visserligen att upprorsmännen borde gå hem, men han sade också att han älskade dem, och Ivanka Trump kallade dem i sin kommentar på Twitter (senare raderad) för ”patrioter”. 

Det är lätt att fastna i det farsartade, för vem hade ens i sin vildaste fantasi för fem år sedan föreställt sig att en nyvald amerikansk president skulle behöva hålla ett tal som lät som skrivet för en halvkass Marvel-film, som det tal Joe Biden höll under invasionen?

Vi är flera som länge försökt påpeka att de högerradikala hoten mot demokratin faktiskt är på allvar, i USA likaväl som i Europa.

Men om något borde detta slutligen lära oss att hotet är reellt från den här aparta rörelsen med dess invasionsstyrka som både inkluderade folk utklädda till antika barbarer och betydligt mer professionella och beväpnade milismän med masker för att undvika identifiering och buntband redo att handfängsla eventuell gisslan. 

På Trumpnära forum hade det här planerats i veckor. I planerna ingick bland annat tankar på att tillfångata och ”avrätta” politiker de såg som förrädare. Vissa användare uttryckte att de inte förväntade sig att överleva onsdagen. Hittills har fyra personer dött, men flera misstänkta bomber har också hittats av polisen, och det var primärt tur att de mest våldsamma bland angriparna inte råkade stöta på någon av sina främsta hatobjekt när de stormade fram genom korridorerna med sina sydstatsflaggor och Auschwitz-tröjor. Många av dem var alltså beväpnade.

Vi är flera som länge försökt påpeka att de högerradikala hoten mot demokratin faktiskt är på allvar, i USA likaväl som i Europa. Det viftas ofta undan, inte minst av högerpersoner som vill ta makten med högerradikalt parlamentariskt stöd. 

Efter att Trump så öppet vägrat acceptera sin valförlust hade man kunnat tro att allvaret gått in, men uppenbarligen inte. Ivar Arpi, tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet och nu poddansvarig på nya högersatsningen Bulletin, rasade exempelvis på twitter i går mot dem som såg parlamentsinvasionen som ett försök till statskupp. Det handlade enligt Arpi i stället bara om ”arga 20-åriga killar i mjukisbyxor som tar selfies”. Tweeten raderades senare.

Ivar Arpi twittrar om attacken mot Kapitolium den 6 januari. Tweeten togs senare bort.
Foto: Twitter

De tog förvisso selfies och filmer på sig själva, när de satt med fötterna på talmannen Nancy Pelosis skrivbord, när de bar iväg konst eller kanske allra vidrigast, när två av dem som satir återuppförde scenen när George Floyd förra våren mördades av en polis som tryckte knäet mot hans nacke. Jag har dock svårt att se det som förmildrande omständigheter. Bilderna av de vandaliserade arbetsrummen skär i hjärtat, och det öppna hånet mot demokratins innersta regalier är allvarligt på riktigt. Vi är dock vana vid att den här sortens nihilismterrorism skrattas undan, fattar vi inte att alltihop är på skämt? 

Just det hade jag för övrigt ett annat utbyte med Arpi om nyligen på twitter, apropå hans starka och rörande text i Bulletin om när någon som hämnd orosanmält hans barn till socialen. I en annan text framhöll nämligen Chang Frick just detta som en möjlig strategi för att komma åt journalister. Arpi tyckte dock att det var uppenbart att Frick skämtade. Nu menar han alltså att det är uppenbart att parlamentsinvasionen inte heller var på allvar. 

Att invadera ett parlament är dock aldrig ett skämt, oavsett mysbyxor och skojiga huvudbonader. Den som försöker framställa det så är bara en nyttig idiot för dem som vill riva ner demokratin. 

Trumpsupporter vandrar genom Kapitolium med sydstatsflaggan den 6 januari 2021.
Foto: MIKE THEILER / REUTERS X00280

En annan Bulletin-skribent, förre krönikören på Expressens ledarsida Susanna Birgersson, hade en annan ingång för att spela ner det som hände i onsdags när hon skrev om hur Nancy Pelosi infört regler om könsneutralt språk i representanthuset och hur det finns ett samband mellan det och invasionen av kongressen.

Hon har senare sagt att det var ett olämpligt tillfälle att ta upp det hon menade som en analys av ökande radikalisering på båda sidor, och det har hon förstås rätt i. När den ena sidan bokstavligen invaderar parlamentet är inte kålsuparteorier det viktigaste att lyfta fram. Det där om Pelosi och det könsneutrala språket har för övrigt också avslöjats som en groda.

Men det är ändå intressant som spontan reaktion, att oförståelsen är så stor för det hot vi står inför.

Men det är obegripligt för mig att de inte ser det stora hotet från högerradikalismen och trumpismen

Både Arpi och Birgersson är förstås pålitliga demokrater och allmänt kloka och trevliga människor. Jag är verkligen inte ute efter att måla dem i samma färger som de våldsamma Trump-anhängarna som bokstavligen vill kasta demokratin över ända till förmån för ett auktoritärt styre på vit makt-grund.

Men det är obegripligt för mig att de inte ser det stora hotet från högerradikalismen och trumpismen. Även i Sverige har både moderata och sverigedemokratiska politiker stämt in i Trumps lögner om valfusk, och även här finns tendenser där våldsam högerextremism aktivt uppviglar mot demokratin inom den bredare vad vi kan kalla ”Sverige-vänliga” rörelsen.

Att SD öppet ser det nu ickedemokratiska Ungern som förebild har heller rimligen inte undgått någon. 

Det har heller knappast undgått någon att åsiktsskillnaderna inom högern är större och öppnare än på mycket länge. Ändå har jag personligen inga problem att kunna se också de områden där liberaler och konservativa håller med varandra. Den absoluta gränsen går mot de högerradikala, mot dem som vill montera ner demokratin och göra skillnad på olika sorters medborgare.

Men om borgerligheten ska kunna finnas så måste hela högern hålla den gränsen, och se det hotet. På den punkten blir jag tyvärr alltmer pessimistisk. 


Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.