Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gener blir framtidens valuta i isländsk sci-fi

Den isländske författaren Sjón slog igenom med romanen ”Skugga-Baldur” 2003.
Foto: Anders Wiklund/TT / TT NYHETSBYRÅN
Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG

Isländske Sjón avslutar nu sin trilogi om Leó Löwe som rymt från ett koncentrationsläger och hamnar på Island.

Maria Edström märker hur författaren förlorar greppet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En ond präst, en smart rävhona och en isländsk snöstorm - ända sen den isländske författaren Sjóns genombrott med romanen ”Skugga-Baldur” 2003 har jag devot och hängivet följt honom. Men först som sist, den nya bamsetrilogin ”Codex 1962” är något av uppstekt gröt.

De två första delarna ”Dina ögon såg mig” och ”Med skälvande tårar”, för övrigt underbara, kom ju redan i början av 2000-talet. Där stiftade vi bekantskap med Leó Löwe som rymt med sin hattask från ett koncentrationsläger och som efter många äventyr hamnar på Island. Lever där sitt liv i detta nyfödda, språk-arroganta och anti-semitiska örike. Den lerklump han har i asken ”får liv” och sonen Jósef ”föds” 1962 - samma år som Sjón själv. 

Foto: Rámus

Sjón har inspirerats av den judiska myten om varelsen Golem, mer precist av legenden om Rabbi Loew som på 1500-talet i Prag skapade liv av en klump lera, en gestalt som skulle skydda judarna. Författaren lär en gång i tiden stått vid rabbins grav i Prag och lovat att ”föra honom” till Reykjavik. Helt i Sjóns stil - han umgås ledigt med levande som döda, myter, sagor, änglar, trollkarlar och varulvar. 

Han kan låta en galen jätte-bärsärk fara över ett urtida Europa och landa utanför Island där hans ryggrad bildar Jättenäset och där det långt fram på 1960-talet föds barn med upp till 12 kilos födslovikt. I nästa andetag skriver han fram en spröd kärlekshistoria mellan Leó och pigan på värdshuset han flytt till. 

Växlingen mellan ett vildsint fabulerande och ett milt poetiskt handlag är Sjóns signum. Och i de första två delarna funkar dessa ystra berättarkast utmärkt. Men i den nyskrivna och sista delen med underrubriken ”en sf-historia” slinter greppet. 

Växlingen mellan ett vildsint fabulerande och ett milt poetiskt handlag är Sjóns signum.

Sjón vill skriva en samtidssatir om det genetik-besatta Island, där gener i stället för fiske blir framtidens valuta. Han vill också skriva en vindlande sf-historia om spektakulära avelser och dödens mysterium. Likt en labradorvalp vill han nosa på allt, men är faktiskt bäst när han hålls i kort koppel. 

För när det handlar om Leós son Jósef lyser denna avslutande del ”Jag är en sovande dörr”. Joséf, som fick liv av getmjölk och en magisk ring enligt familjelegenden, lider av sjukdomen ”stenmans syndrom” där skelettet utvecklar ny benmassa vid minsta stöt och beskriver sig själv som ”en som ingen känner igen från klassfotot”. Josef är en av alla de sära unga män Sjón ständigt återkommer till. 


ROMANTRILOGI

SJÓN

Codex 1962

Översättning Anna Gunnarsdotter Grönberg och John Swedenmark

Rámus förlag, 601 s.


Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=82481&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.