INTERVJU.
100 000 ryska soldater står längs med den ukrainska gränsen, USA och Storbritannien kallar hem familjemedlemmar till ambassadpersonal i Kiev, den svenska försvarsmakten placerar soldater och stridsfordon på Gotland och Magdalena Andersson kallar till partiledarmöte för att diskutera det växande hotet i omvärlden. I den svenska debatten talas det å ena sidan om vikten av att stärka försvaret och närma sig Nato, å andra varnas det för ”rysskräck” och ett uppskruvat tonläge.
Enligt Martin Kragh är det viktigt att den inrikespolitiska debatten inte fördummas.
– Visst kan ”rysskräck” vara ett relevant begrepp, men det måste användas med historisk känslighet och varsamhet. Sverige och Västeuropa har haft två signifikanta ”andra”: Ryssland och Turkiet. Dessa två länder fick ofta representera historiskt vad vi ansåg oss INTE vara. Om vi var liberala och uppfyllda av upplysningens goda ideal och värderingar så har Ryssland alltså varit en spegelbild för motsatsen.
Sådana gamla och mer eller mindre irrationella mentaliteter lever vidare än i dag, anser Kragh.
– Men med det sagt: när Ryssland lägger fram en lista på ultimatum som i praktiken skulle innebära en återgång till den balans som fanns under kalla kriget, så måste man säga det. Det är ju inte ”rysskräck” att påtala att den politiska ledningen i Ryssland vill ha en ny ordning.
Martin Kragh disputerade 2009 i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Stockholm och blev 2016 docent vid Uppsala universitet. Sedan 2021 är han biträdande chef för Utrikespolitiska institutets Centrum för Östeuropastudier. Han beskrivs av vissa som ”en av landets främsta Rysslandskännare” samtidigt som han av Aftonbladet, i en av Pressens opinionsnämnd fälld artikel, har anklagats för att vara spion för den brittiska säkerhetstjänsten.
Kragh verkar tämligen opåverkad av att ha utmålats som ”ett demokratiskt problem” av dåvarande kulturchefen Åsa Linderborg, och är i vår aktuell med boken ”Det fallna imperiet. Ryssland och väst under Vladimir Putin”.
– Det som gör Ryssland speciellt är att landet genomgått sådana enorma svängningar under 1900-talet, med två revolutioner, 1917 och 1991, som varje gång förändrat landets hela politiska och ekonomiska struktur.
Dagens Ryssland lever i ekot eller skuggan av Sovjetunionens fall.
– Putin är en reaktion på uppfattningen att Ryssland har försvagats, att landet inte har respekterats, att det blivit en regeltagare i stället för en regelmakare. Han och Ryssland vill vara en av de feta killarna runt det lilla bordet som sitter med sina fingrar på kartan och ritar upp världen. Och i praktiken ryms inte så många runt det bordet. 1945 var det bara tre: Churchill, Roosevelt och Stalin som möttes i Jalta. Det är Putins ideal, för honom var det Sovjetunionens ”finest hour”.
Martin Kragh jämför med det många i Sverige upplevde som ett slags höjdpunkt, ögonblicket när människor tog fram hackor och släggor och började riva Berlinmuren 1989.
– Då var Putin i Dresden. Han ringde militärhögkvarteret och frågade ”När kommer förstärkningarna” och svaret var: ”Moskva är tyst.” Gång på gång de senaste 25 åren har han beskrivit det som sitt livs mest traumatiska upplevelse.
Menar du att Putin vill gå tillbaka till kalla kriget?
– Han är nog mer pragmatisk än så, men han menar att vi gick från en bipolär ordning av maktbalans där vi hade flera stormakter, till en unipolär ordning där vi i väst går runt och låtsas att ingen är chef – fast sanningen är att USA är chefen. Putin vill hellre se en multipolär maktordning där Ryssland ska vara ett av länderna vid bordet, tillsammans med USA, Kina och kanske Indien.
Och EU?
– EU förekommer knappt i Kremls retorik, de har avfärdat EU som relevant geopolitisk aktör. I det ryska synsättet är vi mest en flock med höns som springer åt olika håll. Vi har frivilligt gett upp vår suveränitet till en byråkrati i Bryssel, vilket för Putin är väldigt konstigt. Kreml har överlag svårt att förstå EU och Västeuropa, den värderingsmässiga klyftan har blivit för stor. Angela Merkel tillhörde nog den sista generation västeuropeiska ledare som kunde ha mer direkt förståelse för hur såna som Putin tänker och fungerar.
'Samtidigt är Ryssland ett av de länder som kommer påverkas allra mest av klimatförändringar'
Det finns överlag en frustration i den ryska ledningen över att man inte lyssnar på dem, trots att de varit väldigt tydliga under en lång tid.
– Och de har rätt, påpekar Martin Kragh. Putin höll tal på en konferens i München 2007 där han sa precis allt det vi hört de senaste månaderna: USA har överträtt sina befogenheter. Nu ökar Putin ökar insatserna: Om de inte lyssnar på vad vi säger, så kanske de reagerar när vi ställer upp 100 000 man längs med den ukrainska gränsen och hotar med invasion.
Så länge Ryssland befinner sig i konflikt med väst, blockeras alla möjligheter för demokratisering i landet, menar Kragh.
– Det första som hände efter Krim-annekteringen var att det kom upp en banderoll i centrala Moskva på en husfasad, med ordet ”FEMTEKOLONNARE” tillsammans med bilder på ledande oppositionspolitiker. En av dem var Boris Nemtsov, som sköts ihjäl ett år senare. En annan var Aleksej Navalnyj, som med små marginaler överlevde ett giftmordsförsök. I Ryssland speglas den externa aggressionen alltid i intern repression – och tvärtom.
Hur ser Ryssland ut efter Putin?
– Det är populärt att tala om att ”politiken ligger nedströms till kulturen”, men studerar man Rysslands historia ser man att det är tvärtom: när landet har gått i en politiskt auktoritär riktning, har det också påverkat opinionsklimatet i befolkningen. På samma sätt ändras mentaliteten så fort politiker börjar tala i termer av demokratisering och modernisering och vill närma sig väst.
Oavsett vägen framåt, dras Ryssland på lång sikt med enorma problem.
– Ekonomin är helt beroende av export av olja och naturgas, trots att den teknologiska utvecklingen i världen rör sig bort från fossila bränslen och mot elektrifiering. Den ekonomiska modellen kommer bli allt svårare att upprätthålla utan smärtsamma reformer, något som Putin inte varit villig att överväga.
– Samtidigt är Ryssland ett av de länder som kommer påverkas allra mest av klimatförändringar. Landet består till stor del av permafrost, där man har byggt infrastruktur, naturgasledningar, järnvägar och städer. När den nu sakta tinar får det enorma konsekvenser.
'Sverige bör definitivt följa läget noga.'
Martin Kraghs mor är född i Moskva och kom till Sverige som vuxen. Själv lärde han sig ryska i hemmet och senare på universitetet. Anklagelserna från Aftonbladet om att han skulle vara någon sorts spion åt Nato ledde likväl till att han blev kallad ”rysshatare”, liksom till trakasserier och rena mordhot.
– Halva min släkt är från Ryssland och forna Sovjet. När jag blir anklagad för att vara ”russofob” blir det väldigt konstigt.
I dag menar han att historien mest var ett slöseri med energi.
– Personer som Aftonbladets tidigare kulturchef tömmer liksom ett rum på syre genom att sprida nonsens och dumma åsikter som ska tas på allvar, när vi i stället borde ägna oss åt andra frågor.
Trots fällningen i Pressens opinionsnämnd har han fortfarande aldrig mottagit någon ursäkt från Aftonbladet.
– Det är för mig väldigt konstigt, jag förstår inte varför en tidning vill försvara rysk desinformation, det vore ju jätteenkelt att bara säga ”vi gjorde en tabbe” och gå vidare. Aftonbladets uppträdande är oroande, det är som att de inte bryr sig om det ansvar de har.
– Samtidigt ska man komma ihåg att det som Aftonbladet ägnade sig åt inte är representativt för vänstern eller fredsrörelsen, man ska inte upphöja särfallen till regel. Det är ju ytterst få i Sverige som inte har respekt för folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen.
Martin Kragh, som vägrar svara på frågan om han själv vill se ett svenskt Natomedlemskap (”jag rör inte den frågan med en tiometerspinne!”) kan själv inte se ett slut på den nuvarande konflikten med Ryssland.
– Sverige bör definitivt följa läget noga. Som Trotskij sa: ”Du är måhända inte intresserad av dialektiken, men dialektiken är intresserad av dig.”
Jens Liljestrand är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.