KULTURDEBATT. Under hösten har Facebook (numera Meta) återigen hamnat under lupp. Denna gång gäller det inte om Mark Zuckerbergs skapelse bidragit till folkmord eller sålt användardata till högstbjudande, utan om att sociala medier hotar ungas psykiska hälsa.
Det hela började med att Wall Street Journal publicerade läckta dokument från Facebooks interna forskning, som visade på att tonåringar mådde sämre av att använda Instagram. Företaget anklagades för att mörka sina negativa resultat och överdriva plattformens positiva betydelse för ungdomar. Kritiken från aktivister och politiker lät inte vänta på sig och tidningens källa, Frances Haugen, kallades snart till USA:s senat för utfrågning. Där anklagade den tidigare Facebook-ingenjören företaget för att skada barn eftersom algoritmerna är skapade för att unga ska stanna så länge som möjligt på plattformarna.
Som svar på kritiken släppte Facebook hela det material som Wall Street Journal lutat sig på. Den interna forskningen visade att ja, en del av tonåringarna de intervjuat ansåg att Instagram förvärrat deras psykiska hälsa, men långt fler menade att plattformen hade en positiv inverkan på deras liv. Vid närmare granskning visade sig det också att studierna var små och resultaten långt ifrån generaliserbara.
Det troliga är att vi aldrig kommer få entydiga svar på frågan om sociala mediers inflytande.
Det är inte särskilt förvånande att Facebooks egna undersökningar ger så motsägelsefulla resultat. Forskare har ägnat flera decennier åt att studera medias effekt utan att kunna bevisa att sociala medier skadar unga. Detta beror inte på att det inte skulle finnas negativa effekter utan att orsakssamband är mycket svåra att bevisa när det kommer till mänskligt beteende. Det troliga är att vi aldrig kommer få entydiga svar på frågan om sociala mediers inflytande.
Trots det menar en del forskare sig ha tillräckligt på fötterna för att varna för sociala medier. Socialpsykologen Jonathan Haidt larmade nyligen i The Atlantic om att vi är mitt i en folkhälsokris och det därför är bråttom för vuxenvärlden att reagera. Det räcker med att konstatera att tjejers ohälsa ökat markant sedan Instagram introducerades, utan att behöva svara på varför.
Förenklade analyser likt dessa riskerar att skapa moralpanik, men det finns ett område som jag tror vi behöver hålla ögonen på och som Facebooks undersökning faktiskt visade: att Instagram kan få tjejer som redan har negativ kroppsuppfattning att må sämre.
Resultaten bekräftas av en kommande forskningsöversikt från Statens medieråd, som visar på att unga som redan lider av psykisk ohälsa är extra känsliga för sociala medier. Men det beror på hur de konsumerar dem. Exempelvis tycks interaktion med kompisar vara positivt, medan passivt scrollande är knutet till sämre psykiskt mående. Inte minst är konsumtion av bilder med andras lyckade liv och vackra kroppar kopplat till mer negativa känslor kring sin egen kropp, fler ätstörda beteenden och lägre självkänsla.
Mycket pekar dessutom på att Instagram kan förvärra livet hos tonårsflickor som redan mår dåligt.
Till skillnad från Haidt är de svenska forskarna försiktiga med att peka på direkta samband. För normer kring tjejers sexualitet och kroppar förmedlas inte bara via Instagram, utan också massmedierna och – inte minst – genom relationer till kompisar, familj och andra utanför plattformen.
Jag har inga illusioner om Facebook, det är ett multinationellt företag som söker global dominans och vill få unga att använda sina produkter så mycket som möjligt, samtidigt som de samlar data på deras beteenden. Mycket pekar dessutom på att Instagram kan förvärra livet hos tonårsflickor som redan mår dåligt.
Men något skaver i larmandet kring tjejers psykiska ohälsa. Bakom all välvilja ljuder krav på att de måste vara glada, och inte får bli uppgivna av det överflöd av perfekta liv som omgärdar dem online. För är inte just resignation en helt adekvat reaktion när vi jämför oss med vad som framstår som perfektion?
I ”Sadland”, som just nu är på turné, hyllar scenkonstgruppen PotatoPotato de deppiga flickorna. Likt den amerikanska konstnären Audrey Wollen, som för några år sedan lanserade ”sad girl theory”, frågar de sig om den psykiska ohälsans återvändsgränd kanske kan ses som ett passivt motstånd till samtidens hyllande av den sexiga och lyckade unga kvinnan.
Platsen för de ledsna flickornas motstånd? Instagram, förstås.
Av Lucas Gottzén
Lucas Gottzén är är professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet och medarbetare på Expressens kultursida.
Får man sälja grejer med barn?
KULTURKRIGET. Anitha Clemence och Nanna Olasdotter Hallberg debatterar influencers användning av barn och det stora sociala experimentet Instagram.