Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ingen vill uppfattas som evigt lycklig

<p>Karin Johannisson.</p>
<p>Eric Schüldt.</p>

Eric Schüldt möter idé- och lärdomsprofessorn Karin Johannisson i veckans "60 minuter".

 

Lyssna i mp3-spelaren eller på Itunes, där även alla tidigare avsnitt finns.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Lyssna på 60 min: Karin Johannisson

Ladda ner avsnitt

I veckans "60 minuter" intervjuar Eric Schüldt idé-och lärdomsprofessorn Karin Johannisson. Hon är känd som medicinhistoriker, skribent i Dagens Nyheter och författare till böcker som "Melankolins rum". Det är ett samtal som uppehåller sig kring vad som formar en människa, och om det finns några objektiva sanningar.

– Det finns inget autentiskt i människan utan allt är samtidspräglat, säger hon.

– Jag tror inte på gud, men jag är inte förslavad under evolutionstänkandet heller. Jag gillar tanken på att människan är oändligt formbar. Det är tiden som formar henne, tidens förändringsbarhet.

Karin Johannisson berättar att det blev en uppenbarelse för henne när hon insåg att våra olika perspektiv formar hur vi uppfattar verkligheten.

 

– Den ser helt annorlunda ut beroende på om man är vit eller svart, man eller kvinna, sjuk eller frisk, herre eller slav.

Hon betecknar sig "bestämt" som melankoliker och förklarar:

– Det är att tillerkänna sig själv en mängd positiva egenskaper, som komplexitet, nyansrikedom, sensibilitet och känslighet för stämningar. Det går inte att bara bejaka ljuset, utan man måste bejaka mörkret för att kunna bejaka ljuset.

Eric Schüldt frågar henne när hon insåg att hon var melankoliker.

 

– Det har jag alltid vetat, från det att jag var litet barn, när jag upptäckte att jag inte var bara en utan många personer. När folk har frågat mig om jag inte ska skriva mina memoarer säger jag "nej, det kommer jag aldrig att göra". För jag är övertygad om att jag består av många berättelser och jag skulle aldrig kunna välja mellan dem.

Att längta beskriver Johannisson det som något fundamentalt mänskligt. Men ibland kan man faktiskt känna sig hemma. Eric Schüldt frågar när det hände senast.

– I min trädgård. Då kan jag gå in i ett meditativt tillstånd och inte ha någon plan utöver att vara just där.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar och poddar.