Ingen fil funnen

Kortsiktig dokumentation i Kairo.
Foto: Lefteris Pitarakis

Håkan Lindgren funderar på den digitala glömskan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Revolution 2.0 kallade Wael Ghonim sin bok om den egyptiska revolutionen, som en hyllning till de sociala mediernas betydelse, men snart kan "Revolution 404" bli ett mer passande namn. 404 är den ökända felkod som visas när en webbsida inte kan hittas.

Hany SalahEldeen vid Old Dominion University i Virginia har undersökt vad som hänt med det digitala minnet av revolutionen; alla de tweets, foton och videor som folk lade ut för att dokumentera vad de var med om. "Efter bara ett år hade mer än 10 procent av de medier som vi trodde att vi lagrade för framtida generationer försvunnit", konstaterar han (kortlänk: is.gd/rev404). Materialet har inte försvunnit för att militärrådet börjat dra åt skruvarna, utan för att nätet inte är något stabilt arkiv. Fortsätter det i samma takt är revolutionen borta om tio år.

Biblioteket har blivit den metafor genom vilken vi förstår internet, men nätet är inget bibliotek. Ingen skulle tolerera ett bibliotek där texter försvann eller förändrades lika ofta som på nätet.

Digital information är inte arkivbeständig - ett faktum det är förvånansvärt tyst om. Sajter försvinner, gamla filformat blir oläsliga, lagringsmedier från band till hårddiskar har patetiskt kort livslängd, i bästa fall ett par årtionden. Ingen vet vad vi ska göra åt det. Fundera en stund över vad det innebär för all den digitala kreativitet vi hyllar.


Håkan Lindgren