Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Idealiseringen av tjejgänget är kvävande

Shoshanna Shapiro "gör slut" med tjejkompisarna i "Girls". Foto: HBO
Therese Bohman, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN
"Skam". Foto: NRK
"Gruppen" av Mary McCarthy ges ut på Albert Bonniers förlag. Foto: Albert Bonniers förlag

Från "Sex and the City" till "Skam" – den lojala kvinnliga vänskapen har blivit heligt.

Therese Bohman tröttnar när hon läser Sara Danius förord till 1960-talsklassikern "Gruppen".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kanske är samtidens mest framgångsrikt saluförda dröm den om tjejgänget. De där kompisarna man alltid kan lita på och som man anförtro allt åt, de man känner sig stark, snygg och oövervinnelig tillsammans med. Det är en kraftfull bild, med en touch av radikalitet, som signalerar att man är både modern och självständig och värderar vänskap lika högt – kanske till och med högre – än kärleksrelationer, enligt en ofta upprepad tanke om att kärlek är förgängligt men vänskap består.

Från "Sex and the City" till "Skam"

Bilden av tjejgänget har som gått som en röd tråd genom 2000-talet och blivit ett slags populärfeministiskt allmängods (vilket slutgiltigt bevisades av de kvinnliga ministrarnas ökända selfie av ”smartaste, bästa tjejgänget” förra hösten). Och flera av 2000-talets mest hyllade och analyserade tv-serier har handlat om just tjejgänget: "Sex and the City", "Girls", "Skam". När Bonniers nu ger ut Mary McCarthys roman ”Gruppen” från 1963 påpekar man också att den har beskrivits som en föregångare till sådana serier. Och det är lätt att se: ”Gruppen” handlar om åtta unga kvinnor, nyutexaminerade från Vassar College, som bor i New York i början av 1930-talet och provar på livet som vuxna. De skildras under några år då de går från att förlora oskulden till att påbörja karriärer och bilda familj.

Särskilt bra är de många och ärliga avsnitten om sex: McCarthy väjer inte för något, utan skriver om otrohet, preventivmedel och känslan av sperma som torkar på magen med en ton som hela tiden är varm, saklig och fördomsfri. ”Gruppen” är en fin roman, men inte omistlig. Kanske är det absolut intressantaste med den Sara Danius förord, eftersom delar av det är så talande för vår tid.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Kryp in i kärleksbubblan – här är vårens bästa passionsdrama

 

Sara Danius dröm

”Det är inte alltid lätt att hålla isär de åtta kvinnorna”, menar Danius. ”Några är färgstarka och dröjer sig kvar i minnet som enskilda porträtt … men de övriga glider gärna samman. Det gör ingenting. Det viktigaste är gruppen som grupp. Den står över den enskilda människan. Det är åtminstone ett av McCarthys teman i boken.” Hon fortsätter: ”Sedan kan man förstås tycka att det är märkligt att vi får veta långt mycket mer om damernas förhållanden till män än om vänskapen dem emellan.”

Sara Danius. Foto: PELLE T NILSSON

Jag har inte kunnat släppa de där raderna. De är så signifikativa för 2017 och vad jag upplever som en utbredd önskan om hur världen ska vara beskaffad: Drömmen om tjejgänget, önskan att kvinnor ska formas av kontakt med andra kvinnor.

För så mycket till grupp skildrar faktiskt inte ”Gruppen”, titeln till trots: det kollektiva de som beskrivs i början av romanen splittras ganska snart av livets omständigheter. De åtta kvinnorna är mer intresserade av att skaffa sig älskare, män och karriärer än att låta kretsen av väninnor utgöra livets nav. Om en tanke hos författaren skulle ha varit att skildra de åtta kvinnorna som ett slags enhet har hon i så fall misslyckats.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Ingen vill gestalta den borgerliga äktenskapslyckan

 

Tjejer kan visst umgås i grupp

Jag är säker på att den envetet välvilliga inställning till tjejgänget som jag tycker mig se överallt i samtiden har goda avsikter, och att den dessutom är en reaktion mot gamla föreställningar om att kvinnor alltid intrigerar och vill sabba för varandra och skulle ha svårt att umgås i grupp. Det är en myt att det är så, minns jag att man kunde läsa i ”Fittstim” redan 1999.

Men för den som avskyr kollektivism i alla former är det ständiga hyllandet och idealiserandet av kvinnlig vänskap i grupp precis lika enerverande som idealiserande av till exempel normativ heterosexuell kärlek kan vara för andra. Med skillnaden att det skrivs oändligt många texter och böcker som är uppgörelser med – eller rena avståndstaganden från – det senare.

Den kvinna som säger sig föredra att umgås med män framför kvinnor bemöts däremot ofta med skepsis, av anledningar jag aldrig riktigt har förstått. Det är som att en sådan kvinna anses lite opålitlig: är hon i första hand ute efter bekräftelse från män? Är hon kanske till och med ute efter en annan kvinnas man? Kanske finns det en ideologisk aspekt i det hela som har med systerskapet att göra, där ett ”nej tack” till andra kvinnor ses som något av ett svek.

En kvinna förväntas liksom i första hand vara lojal med kollektivet kvinnor.

 

LÄS MER – Therese Bohman: Leif GW Persson är ingen mansplainare

 

"Gruppen" och "Girls" livar upp

Så, det gör mig lite lycklig att en bok som heter ”Gruppen” inte alls handlar särskilt mycket om en grupp, utan om åtta individer. Precis som det gjorde mig upplivad att ”Girls”, vars sista säsong precis har visats, slutar med att en av tjejerna i gänget – Shoshanna – helt enkelt gör slut med de andra tre eftersom hon är så trött på dem och på att deras relation har blivit något destruktivt.

Vilken befriande kontrast till tanken om att vänskapen i tjejgänget skulle vara något extra sant och bestående, när den i själva verket kan vara komplicerad, förgänglig och en lika genuint dålig idé som vilken annan relation som helst.

 

LÄS MER: Åsa Linderborg recenserar Therese Bohmans roman "Aftonland"

 

ROMAN

MARY MCCARTHY

Gruppen

Översättning Amanda Svensson

Albert Bonniers förlag, 443 s.

 

Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Aftonland".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!