Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi måste hjälpa våra barn att avstå från internet

Anna Nordlund.Foto: Privat.
Tiktok.Foto: CHINE NOUVELLE/SIPA/SHUTTERSTOCK / CHINE NOUVELLE/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Förläggarföreningens rapport om läsningens tillstånd i Sverige har satt i gång debatt. 

Rapportförfattaren Anna Nordlund skriver att tvång mycket väl kan behövas.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det positiva i rapporten ”Läsandets årsringar” är att barn och unga säger att de skulle vilja ägna mera tid åt läsning. Högst på listan över aktiviteter som barn och unga däremot anser att de ägnar för mycket tid hamnar alla internetrelaterade aktiviteter. 

Slutsatsen är att tvång kan behövas. Men det bör handla om tvingande hjälp att avstå från nätaktiviteter. Skönlitteraturen behöver också ta mera plats i förskolan och skolan. 

För de allra flesta barn och unga i Sverige är nätet ständigt där. Det kan skapa olika grad av beroenden barn och unga inte kan kontrollera. Alltså minskar mångas drivkraft att göra andra aktiviteter, som läsning, fast de egentligen skulle vilja. 

Själva läsningen på nätet har också minskat i takt med att ljud och rörliga bilder har tagit över.  Det gäller både i skolan och på fritiden. De politiska kraven på digitalisering av skola och förskola tar enorma resurser från inköp av läroböcker och skönlitteratur. Det visar också en rapport från Läromedelsförfattarnas förbund.

Litteraturundervisningen på lärarutbildningar och bibliotekarieutbildningar måste också stärkas.

Svenska elevers tillgång till egna datorer via skolan är högst i världen. Skönlitteraturen och litteraturundervisningen har däremot varit undanskymd ända sedan grundskolans införande 1962. Ofta har det handlat om fritt valda bänkböcker och tyst enskild läsning. I många andra länder finns föreskrivet vilken skönlitteratur eleverna bör få ta del av i gemensam läsning med tolkande efterarbete i samtal och skrivande.

Inte heller för förskolan fastställs i Sverige hur litteraturmiljön bör se ut, trots mängder av forskning som visar hur god tillgång på böcker, högläsning och litteratursamtal stimulerar läsförmåga och läslust långt innan barn själva kan läsa. 

I förskolans senaste läroplan från 2018 nämns i alla fall litteratur och högläsning en gång – det är första gången sedan förskolan fick en egen läroplan 1998. Lärande kring digital teknik nämns däremot åtta gånger i förskolans läroplan.  

Vi måste också våga ifrågasätta vad digitaliseringen gör med våra barns lärande och utveckling.

För att stärka läsmotivation bland barn och unga i Sverige måste vi våga prata om vilken skönlitteratur alla i Sverige bör ha tillgång till i förskola och skola. Det är också ett sätt att skapa större likvärdighet. Litteraturundervisningen på lärarutbildningar och bibliotekarieutbildningar måste också stärkas. 

Vi måste också våga ifrågasätta vad digitaliseringen gör med våra barns lärande och utveckling. Och så borde alla reglera sin skärmtid för att få tid till annat – som till exempel högläsning och samtal med ett barn. Med tvång – om frivillighet inte funkar.    

 

Av Anna Nordlund

Anna Nordlund är lektor i didaktik och docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.