Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi borde hålla truten – både Arpi, Bard och jag

Alexander Bard.Foto: /IBL / /IBL
Ivar Arpi.Foto: SVENSKA DAGBLADET
Martina Montelius.Foto: Niklas Hellgren

Black lives matter-demonstrationerna har fått Ivar Arpi och Alexander Bard att veva med armarna. Martina Montelius har ett förslag.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Varför är det så jobbigt för just Ivar Arpi och Alexander Bard att arbete för ökad jämlikhet pågår i världen? Ivar Arpi är, vid sidan av sitt projekt att störta genusvetenskapen, jättearg för att människor demonstrerar i protest mot polisvåld mot svarta, trots att även vita ibland råkar ut för saker. Plus statyer. De råkar också illa ut, fast de inte har gjort något fel. Det är Arpi  upprörd över på Twitter. 

Bard-debaclet känner nog alla till vid det här laget: det där att han skrev att svarta människor helt enkelt måste klippa sig och skaffa ett jobb i stället för att hålla på och lipa om förtryck. Nu framgick det tyvärr inte av Bards tweet hur svarta personer som lever på bidrag skiljer sig från personer av annan pigmentering som lever på bidrag. 

Men de är i alla fall inte horor (”blatant whore”) som den prostitutionsförespråkande Bard kallar Bianca Ingrosso i en hämndtweet efter att hon tagit avstånd från honom. 

https://twitter.com/Bardissimo/status/1272468259502243841

Både Arpi och Bard förfäktar åsikten att grupper som pekar på strukturella orättvisor i moderna samhällen är historielösa, okunniga och överdrivet emotionella – och de gör det med vevande armar och skriande tonläge. 

Arpi leker att han tror att svarta människor vill att vita ska underkasta sig (SvD, 8/6), och jag spörjer mig vilken underkastelse han ser framför sig. Alla runt Mariatorget byter lägenheter med alla runt Järvafältet? Polisen ökar sin misstänksamhet mot alla vita och sänker den i samma grad mot alla svarta? Alla vita får öva på att uthärda mikroaggressioner i vardagen? 

För Arpi kan väl ändå inte mena att det är ”underkastelse” att lyssna på andra perspektiv på tillvaron än sitt eget?

Det som är så krångligt med detta är att vårt samhälles absoluta untouchables, sådana som Bard och Arpi, äger de största megafonerna att bröla sitt missnöje i. Om Bard tycker att det är lumpet att han inte kan ha kvar det jobb som nästan ingen annan i hela världen har i en jury på TV4 är det bara för honom att trumpeta ut det inför 110 000 följare på Twitter. Medan en helt vanlig person som gång på gång nekas jobb på grund av sitt felaktigt klingande namn inte riktigt har samma möjlighet att annonsera sin ”deplattformering”. 

Förväntas jag verkligen lägga pannan i djupa veck och vrida mina händer i förtvivlan?

Är det verkligen, av dessa två, Alexander Bard som är deplattformerad? Att så exklusiva jobb som det Bard just mist kommer med en kravlista från arbetsgivaren är betydligt mindre upprörande än att vi har hela grupper Sverige (för att inte tala om USA) som har svårt att ens komma på tal för ett helt vanligt, kvalificerat jobb. 

Det är väl Bard, fortfarande med en plattform större än Grand Hotels bröllopssvit, som får skärpa sig. Och om Arpi tycker att det är för mycket genus på högskolor och universitet, och att det är dumt att välta statyer, kan han rocka loss, crowdfunda böcker om det och skriva ledare i Svenska Dagbladet för glatta livet.

Förväntas jag verkligen lägga pannan i djupa veck och vrida mina händer i förtvivlan över hur synd det är om dem, eller om mig? Är det verkligen en sådan katastrof om både Alexander Bard, Ivar Arpi och jag bara tar ett djupt andetag, utan att släppa ett enda av våra monetära och massmediala överlägen, och bara lyssnar pyttelite på personer som har ett helt annat utgångsläge än vi? 

Nej, jag klykar på riktigt inte problemet med det. 

 

 

Martina Montelius är teaterdirektör, författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Avlivningskliniken Tusenskönan”.