Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi behöver inte Gud för att lära oss att dö

Ibrahim Alkhaffaji.Foto: OLLE SPORRONG
Joel Halldorf.Foto: OLLE SPORRONG
I Älvjsö utanför Stockholm finns ett stort fältsjukhus, redo för covid-19-patienter.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ibrahim Alkhaffaji svarar Joel Halldorf och vänder sig bort från den straffande kristna guden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Är människan för rädd för döden? Joel Halldorf (Expressen, 27/3) påpekar att vår dödlighet är hundra procent, och att det enda vi kan göra är att vara i gudsberättelsen. Jag håller med om det första, men absolut inte det sista.

Döden gestaltas av filosofier och religioner på olika sätt. Kristendomens syn på döden är mörk. Paulus beskriver döden: ”Genom en människa är synden kommen i världen och för syndens skull döden” (Rom. 5:12).

Paulus kopplar den mänskliga existensen till Adam och Evas syndfullhet, och gör därmed döden till människans rättmätiga straff. Berättelsen om Gud saknar försoning: eftersom Gud är allsmäktig är det hen som verkställer straffet. Gud är domaren, bödeln och hela rättsprocessen. Finns det möjlighet att överklaga straffet?

Det är inte ett straff att dö eftersom det är lika naturligt som att andas.

Döden är definitiv. När man väl är död, finns det ingen möjlighet att överklaga straffet, återuppstå och leva igen. Det är enbart Guds son som kan återuppstå. Det är inte heller särskilt rättvist att anta att människor som nu dör, dör på grund av syndfullhet. Vi vet inte hur de har levt.

Jag håller dock med Halldorf om att vi mår bra av att vara i en berättelse, även om jag föredrar stoikernas naturfilosofi. Här är människan och naturen ett, och det är inte ett straff att dö eftersom det är lika naturligt som att andas.

Att vara en del av en berättelse innebär att ha en aktiv roll i den. I Gudsberättelsen är mitt öde bortom min kontroll. I stoikernas filosofi är medvetna förberedelser inför döden ett måste.

Vi bör lära känna döden med intellektet för att vara förberedda den dagen den kommer. Att försöka bestämma över ödet, läs döden, är en viktig beståndsdel i mänskligt liv. Med det sagt ska vi inte bara sitta hemma och förbereda oss inför döden.

Tvärtom, vi ska försöka leva fullt ut och ta del av livets skönhet innan den upplöses i intet. Eller som den epikureiska maximen lyder: 

Ät, drick och var glad – ty i morgon skall du dö.

 

Av Ibrahim Alkhaffaji

Ibrahim Alkhaffaji är skribent och medarbetare på Expressens kultursida.