Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vem har ens hört talas om en ironisk orgasm?

Isobel Hadley-Kamptz.Foto: OLLE SPORRONG
Liv Strömquist.Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX / TT NYHETSBYRÅN

Det finns en existentiell och sekulär andlighet i sexualiteten.

Isobel Hadley-Kamptz ser debatten fastna i gamla hjulspår. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. En tanke har gnagt i mig apropå den senaste tidens sexual- och dejtingdebatt: hur kommer det sig att alla dessa kloka kvinnor gått på idén att sex som inte sker i långvariga monogama relationer måste vara tomt och ytligt? Eller kanske tycker de förresten så om sex även inom kärleksrelationer, att döma av etiketter som ”sexnegativ”, som Lisa Magnusson på DN kallade sig (25/10). 

Otvetydigt kom den sexuella revolutionen, som alltså kom lite innan kvinnorörelsens uppsving, att på många sätt handla om att kvinnor med sina nya p-piller förväntades ställa upp och släppa till när kåta 68-killar så önskade. I lägen av maktojämlikhet kan normer om avhållsamhet vara ett skydd för den maktlöse parten. Även om hennes egen vilja inte nödvändigtvis respekteras kan rädsla för högre auktoriteter, som Gud, fadern och den heliga hotande graviditeten, ha större tyngd. När den rädslan försvinner riskerar hon, om ojämlikheten består, att bli fritt villebråd.

Vi kan se ett extremt exempel på detta i Vanessa Springoras aktuella ”Samtycket”, om när hon som 14-åring hade ett förhållande med den då 50-årige uppburne författaren Gabriel Matzneff. Den berömda franska sexuella frigjordheten kombinerades alltid med uttalad ojämlikhet, där exempelvis fina författare fick göra vad de ville med både skolflickor och skolpojkar. 

Man bör nog dock inte ta detta som intäkt för att det i realiteten i allmänhet var bättre för kvinnor innan p-piller och sexuell frihetsrevolution, något Kristina Lindquist skrivit utmärkt om (DN 28/10). Jag tipsar också gärna om de dokumentärer som finns tillgängliga på både SVT och P3 Historia om Elise Ottesen Jensen för mer inblickar i de mänskliga tragedier som följde med den tidens sexnegativitet. 

Inom sexualiteten behöver ingenting vara avförtrollat, tvärtom.

Det är emellertid något annat än den vantrivsel i den sexuella kulturen som uttrycks av alla dessa vuxna svenska kulturkvinnor i dag. När Liv Strömquist längtar efter en existentiell dimension i kärlekslivet svarar Joel Halldorf med att hon borde bli katolik, andra om att problemet ligger i marknaden. Och jag håller med om att det är ett stort problem att allt fler fenomen och relationer i dag värderas och ses i marknadsmässiga termer. Medan marknadens logik är utmärkt i affärslivet fungerar den förminskande och förvridande på andra arenor, må det vara dejtingscenen eller när skolor primärt drivs av någons intresse att göra vinst. 

Men medan vi tyvärr inte kan komma undan gräddskummar-kapitalismen i skolan, det verkar inte hjälpa att en stabil majoritet av väljarna är aktivt emot den, så är ju inställningen till sex och kärlek något som vi ändå är relativt fria att välja själva. Och tvärtemot dessa nu spridda uppfattningar om det sexuella förytligandet så menar jag att det finns få områden där det existentiella och sekulärt andliga, för att tala med Martin Hägglund, ligger så nära som i sexualiteten. Inom sexualiteten behöver ingenting vara avförtrollat, tvärtom. De magiska sidorna breder ut sig åt alla håll. 

Filosofen och litteraturvetaren Martin Hägglund.Foto: Anders Wiklund/TT / TT NYHETSBYRÅN

Begäret är essensen av att vara människa, och i mötet med den andre finns en nakenhet långt bortom eventuellt avtagna klädesplagg. Om jag hade varit religiös hade jag sagt att man inte alltid vet var Gud slutar och sex börjar, men den existentiella meningsfullheten finns oavsett tro. Sex är på allvar, det är aldrig ironi. Vem har ens hört talas om en ironisk orgasm? I sexualiteten kan vi kanalisera både ljus och mörker, vi kan vara både härskare och underkastad slav, i extasen finns oavsett en absolut sanning. 

Jag medger, det här är i idealfallet. För att det ska vara möjligt måste vi klara av att släppa våra murar, stå inför varandra som barn, trygga i förvissningen om att det egna begäret möts av den andres. Här finns otvetydigt frågor att ställa kring hur senmodernitetens masker och spel försvårar den äkthet som det sanna sexuella mötet kräver. Men på de frågorna finner man inga svar genom att ifrågasätta den sexuella friheten, med att längta efter konservativa normer eller att ampert förklara att vissa sorters sexuella praktiker i sig skulle vara kvinnoförnedrande. 

Åtråvärda men kyska.

Tvärtom leder de vägarna bort från den ärlighet som den existentiella sexualiteten kräver. Den handlar om att vara ärlig mot andra, men allra mest om att klara av att vara äkta och öppen inför sig själv, sina behov och begär. 

Människor är olika, sex behöver inte vara viktigt för alla. Men det finns något genuint sorgligt i att en kulturdebatt 2020 få höra en kör av kvinnoröster som tycks göra sexuellt ointresse till ett generellt drag hos just kvinnor. Det passar lite för väl in i de patriarkala vrångbilder av den goda kvinnan som än i dag förespråkar att särskilt unga kvinnor ska vara sexiga men inte sexuella. Åtråvärda men kyska. Jag skulle önska att kvinnorollen av i dag hellre kunde rymma det omvända. 

 

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och skribent på Expressens kultursida.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75111&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.