Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför inte dra gränsen vid rasism?

Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, ,Mattias Karlsson hängde ut två ungdomar, kopplade dem till terror och påstod att de "vistas här illegalt", vilket inte visade sig stämma. Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES
Foto: PER WAHLBERG / PER WAHLBERG

Ida Ölmedal svarar Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu om Sverigedemokraterna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

POLITIK | REPLIK. När Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson hänger ut två invandrarungdomar som “illegala”, och potentiella terrorister, säger det något om kärnan i partiets politik. Gång på gång visar den högsta ledningen en syn på svenskhet som utgör ett potentiellt hot mot svenskar med invandrarbakgrund eller minoritetstillhörighet. Mattias Karlsson har tidigare sagt att Zlatan Ibrahimovic inte är svensk. Partisekreterare Richard Jomshof har skrivit att den moderata politikern Kahin Ahmed (M) inte är välkommen i Sverige och resonerat om att judiskt liv i Sverige inte är ett problem "eftersom den judiska gruppen är så pass liten"

När Jimmie Åkesson i veckans partiledardebatt i riksdagen avkrävdes svar om kollegernas rasism, valde han, i stället för att ta avstånd, att kalla frågorna ohederliga. I "Agenda" attackerade han till och med en av de ungdomar som hängts ut. 

Mattias Karlsson hängde ut två ungdomar, kopplade dem till terror och påstod att de "vistas här illegalt", vilket inte visade sig stämma.

Så långt inget nytt – det är välbekant att Sverigedemokraterna spelar ett dubbelspel där man låter den radikala nationalismen och kulturrasismen lysa igenom, för att i nästa stund skylla på misstag, “isolerade händelser” eller “omognad”. Fokus läggs på den som ställer frågan, som anklagas för att “brunsmeta”. Det är sorgligt att se borgerliga opinionsbildare spela med i den charaden. 

GP Ledare och SD

Alice Teodorescu skriver i sin replik att en alliansregering "enbart kan existera med någon form av passivt eller aktivt stöd från SD". Hon beskriver också – hederligt, till skillnad från många andra debattörer på samma flank – hur detta stöd kan se ut: som Vänsterpartiets stöd till Socialdemokraterna. Hon öppnar alltså, såvitt jag förstår, för att ta Sverigedemokraternas stöd för kärnan i politiken, budgeten.

Men jämförelsen med Vänsterpartiet understryker problemet med Teodorescus linje. 

Det går förstås inte att jämföra partierna: Sverigedemokraterna är ett parti genomsyrat av rasism och utgör, till skillnad från Vänsterpartiet, ett direkt hot mot demokratiska institutioner och mot människor som lever i Sverige. Det vet sannolikt Teodorescu.

 

LÄS MER – Isobel Hadley-Kamptz: Därför ska Moderaterna inte samarbeta med SD

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna

Däremot tycks hon inte se att det också finns en avgörande skillnad vad gäller beroendet: Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti. De skulle, när det kommer till kritan, aldrig fälla en socialdemokratisk regering. Sverigedemokraterna, däremot, har knappast några problem med att säga farväl till en borgerlig regering om de inte får genomslag för sina hjärtefrågor – och då handlar det om områden där en liberal inte borde vilja vika en tum. 

Sverigedemokraternas ekonomiska politik må ha förflyttats åt höger under den senaste mandatperioden, men partiets huvudsakliga ärende förblir invandrarfientligt och nationalistiskt. Att stödja sig på Sverigedemokraterna skulle därför innebära gradvis anpassning till deras politik på dessa områden. De kommer inte att vara nöjda med att hjälpa Alliansen att sänka en skatt här och där – det är heller inte vad deras väljare förväntar sig av dem. Det mest sannolika sättet för borgerligheten att uppnå ett stabilt SD-stöd är att utkämpa och vinna en segdragen tävling med Socialdemokraterna i (förtäckt) invandrarfientlighet. 

 

LÄS MER – Karin Olsson: Kulturpolitiken avslöjar SD 

Liberalism och nationalism

Det är en fråga om ideologi och långsiktig riktning. Liberalismen är nationalismens motpol. En borgerlighet vars strategi är att stödja sig på Sverigedemokraterna kommer att röra sig åt ett isolationistiskt och auktoritärt håll. Man kommer att behöva jämka ihop sig med Sverigedemokraternas syn på asylsökande som illegala och invandrare som parasiter. 

En ledarsida med beteckningen “liberal” borde bekämpa den rörelsen, inte stå i främsta ledet för den. 

Alice Teodorescu försäkrar att man kan klara dessa dilemman genom att sätta tydliga gränser. Frågan är var de gränserna sätts, om inte vid regelrätt rasism?

 

Läs Ida Ölmedals första text: Dags att kräva Mattias Karlssons avgång 

Läs Alice Teodorescus replik: Regeringsfrågan lockar fram fula tjuvnyp om SD

 

Ida Ölmedal är redaktör på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Ida Ölmedal här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!