Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad vill Andres Lokko egentligen ha sagt?

Hanna Johansson. Foto: PRIVAT
Dag Granath. Foto: OLLE SPORRONG

Hanna Johansson fortsätter debatten om behovet av intelligent modebevakning på kultursidorna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | MODE. "Dig känner jag igen, det är du som brukar vara så hänsynslös", minns jag att en kvinna roat sa till mig utanför Berns för ett par år sedan. Vi väntade på att en modevisning skulle börja. Några av mina första skribentjobb var att skriva recensioner av sådana för Rodeo, ett nätmagasin som i dag är en plocksida om olika designsamarbeten men på min tid var – det tyckte åtminstone vi som jobbade där – den sista utposten för intelligent modekritik. Till Bon förhöll vi oss ungefär som Anna Wintour till Tina Brown: vi gillade dem egentligen, men det var roligare att låtsas som om vi inte gjorde det.

Alla var rätt unga på redaktionen, vilket också satte tonen för en viss typ av återkommande samtal om att mode borde "tas mer på allvar". Att skriva hänsynslösa recensioner var ett led i det, det var att kräva något, att inte vara ett i raden av alla modemagasin på internet vars rapportering kunde sammanfattas med "kläder finns". Men vi skrev om, analyserade och intervjuade dem vi gillade också: This is Sweden, Lazoschmidl, Hood by air, Erïk Bjerkesjö.

 

FLER INLÄGG I MODEDEBATTEN

Pappamärket Ralph Lauren

Jag drabbades av ett nostalgisug i magen när jag läste Dag Granaths text (12/11) om att kulturjournalistiken måste sluta betrakta kultur och konsumtion som motsatspar. Han efterlyser bättre analyser från representanter för svensk kulturjournalistik av samarbetet mellan streetwearmärket Palace och pappamärket Ralph Lauren. Det gör också Andres Lokko i Svenska Dagbladet (9/11) i den text som Granath svarar på. ”Gatumodet”, skriver han, ”är sannolikt en viktigare och mer inflytelserik uttrycksform och konstyttring än någon annan just nu.”

Har något någonsin existerat på Andres Lokkos kulturella radar som inte är en viktigare och mer inflytelserik uttrycksform och konstyttring än någon annan just nu? 

Det är en fråga som vi kanske får besvara en annan gång; just nu är jag mest förbryllad över varför det existerar två texter på två av Sveriges största kultursidor som slår fast att Palace/Ralph Lauren-samarbetet är det mest epokgörande som hänt i år, utan att närma sig den analys de menar saknas. 

Vad vill de egentligen ha sagt? Kläder finns? Streetwear är coolt? Men det får man väl inte säga i det här jävla landet?

Andres Lokko. Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX / TT NYHETSBYRÅN

Rodeos ägare Stampen

För att kulturjournalistiken återigen ska engagera unga, streetwearintresserade människor – jag ställer mig tvivlande till att "ung" och "streetwearintresserad" nödvändigtvis hänger ihop, men det är en parentes i sammanhanget – måste dess aktörer acceptera att vi lever i ett konsumtionssamhälle, skriver Granath. 

Jag tror snarare att det vore förödande för den slags initierade moderapportering han och Lokko önskar fanns. Det var nämligen med en sådan ambition som Rodeos ägare Stampen möblerade om hemsidan i början av 2017, efter att den gamla redaktionen hade slutat. Resultatet kan ni se och bedöma själva.


Hanna Johansson är medarbetare på Expressens kultursida. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!