Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför larmade vi nu om lidandet på Skansen

Björnen Lill-Babs och en av hennes fem ungar.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Lill-Babs och hennes ungar på Skansen.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Lisa BülowFoto: Privat
Vargen Freke och hans avkommor efter en plågsam avlivning i varghägnet.Foto: Privat
Björnhonan Lill-Babs på Skansen bidrar med nya ungar som gör besöksmålet populärt.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Övergött lodjur på Skansen.Foto: Privat

För en vecka sedan avslöjade Expressen flera händelser som vittnar om att djur på Skansen lider.

Nu skriver den före detta djurvårdaren Lisa Bülow själv om varför hon ville berätta.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Jag var medveten om och beredd på att artikeln om Skansen (18/5) skulle röra upp starka känslor, vi har fått en hel del hejarop och kärlek, men även hat och det tråkigt nog från några av våra tidigare kolleger. 

Vi har blivit anklagade för att göra det här för pengarna vilket inte är sant, vi har inte fått ett öre. Några har gapat om källkritik och påstått att bilderna inte är på Skansens vargar, men tyvärr är allt sant, berättelser och bilder.

Jag har blivit kallad för en bitter hämndlysten psykopat med dålig uppfostran som inte tänker på dem som fortfarande jobbar på Skansen och som kommer vara de som får ”ta skiten” och svara på alla frågor från allmänheten.

Men nej, jag är inte bitter och inte driven av hämndlystnad. Jag är ledsen och gör det här både för djurens välfärd och för personalen – med en förhoppning om att de ska få många fina år på Skansen med en ledning som respekterar och lyssnar på sina anställda.

Man undrar varför just nu? Vi kunde väl gjort det här när händelserna var aktuella.

Svaret är: För nu fick vi chansen.

Vi är inte ute efter att stänga Skansen.

Jag, och många med mig, har under våra år som Skansenanställda (utan resultat) försökt få ledningen att förstå vad som pågår med enda resultat att man blir klassad som illojal och besvärlig. Bara för att vi har bidragit med händelser som hände när vi jobbade där och som kanske inte är dagsfärska betyder det inte att det inte fortfarande sker. 

Jag förstår att det är oroliga tider med dålig ekonomi på grund av pandemin, men vi är inte ute efter att stänga Skansen. Det är en fantastisk oas mitt i storstadens buller och stress som gör stor nytta med sin levande historia, information och undervisning om djur och natur.

Inte heller påstår vi att alla djur mår dåligt, djurvårdarna gör ett otroligt jobb med att ge djuren den trygghet och välfärd de förtjänar. En viktig del av djurens berikning och välfärd är just att få ungar och ungarna, som barn gör i allmänhet, leker, sover, äter och bryr sig inte nämnvärt om omgivningen. Att de sedan avlivas om man inte lyckas hitta nya hem åt dem är så klart tråkigt, fram för allt för djurvårdarna som varit med under deras uppväxt. Men det är inte plågsamt för djuret om det görs på rätt sätt.

Dags att anpassa vilka djurarter man håller efter den yta och kapacitet man har.

Djurparker bidrar i ett otroligt viktigt arbete med bevarande av utrotningshotade arter samt att sprida information till allmänheten, men vissa vilda djur är svåra att hålla i fångenskap då de kräver stora ytor väl anpassade för arten, något som Skansen med sin begränsade areal inte kan erbjuda. Så kanske är det dags att anpassa vilka djurarter man håller efter den yta och kapacitet man har för att få en hög välfärd för sina djur.

Det krävs också en ledning med empati för alla levande varelser, djur som människor.

 

Av Lisa Bülow

Lisa Bülow är före detta djurvårdare på Skansen.

LÄS AVSLÖJANDET OM SKANSENS DJURVÅRD: Den mörka baksidan av soliga Skansen