Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tämligen anonyma män räddar inte Akademien

Svenska Akademien. Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Mats Malm, ny ledamot i Svenska Akademien. Foto: Bengt Oberger

Karin Olsson om Svenska Akademiens nya inval av ledamöter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SVENSKA AKADEMIEN | KOMMENTAR. Svenska Akademien tar nya kliv i sin process att återhämta sig från det senaste årets skandaler. Poeten Jila Mossaed och advokaten Eric Runesson valdes in häromveckan och nu Mats Malm, litteraturprofessor vid Göteborgs universitet. 

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade djupa kunskaper om denne man, men meritlistan är verkligen gedigen. Han disputerade på göticismen och har forskat om den tidiga romanen i Sverige, samt översättningens betydelse för språket. Själv har han översatt isländska sagor och "Snorres Edda". Svenska Akademien upplyser också om att han ägnat sig åt den föga upphetsade sysselsättningen att utveckla "forskningsmetoder kring stora textbaser", men även är föreståndare för fantastiska Litteraturbanken, som digitaliserar svensk litteratur. 

Som ersättare för just Klas Östergren på stol 11 är han dock otillräcklig. Östergren är en av våra mest folkkära författare, och inget av invalen hittills fyller det tomrummet.

Advokat Eric Runesson har inte något större litterärt intresse överhuvudtaget, utan tycks mer fylla funktionen av att vara Nobelstiftelsens man på insidan. Jila Mossaed är heller inte känd för en bredare krets.

Sara Stridsbergs stol

Svenska Akademien behöver också ett mer folkligt inslag: personer med stjärnglans och en egen stark plattform som gör att de inte är beroende av pengarna och förmånerna i Akademien. Jag är inte säker på att det förutsägbara valet Niklas Rådström, som nu verkar bedriva ett slags fåfäng utpressning gentemot Akademien för att tacka ja, är rätt person. Att han av allt att döma är tänkt att ersätta Sara Stridsberg känns knappast som en förnyelse.

En kvinnlig författare i någon av de yngre generationerna är helt nödvändig i de framtida invalen. Särskilt med tanke på den metoo-kris som Akademien har genomgått och som fortfarande gör sig påmind, alldeles nyligen när Horace Engdahl kommenterade våldtäktsdomen mot Arnault i kritiska ordalag

Och så har vi frågan om Katarina Frostenson, som fortsätter att plåga Akademien. Man försöker nu i princip mobba bort henne med en gemensam resolution om att hon är oönskad. Oavsett vad man tycker om Frostensons framtid bland De Aderton är det ingen vacker process, vilket invalet av nya manliga och tämligen anonyma ledamöter inte kan distrahera från.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!