Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svenska Akademiens stadgar är tydliga: Avgå alla!

Werner Aspenströms exemplar av "Stadgar för Svenska Akademien", utgivna av Sture Allén
Svenska Akademien. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Torbjörn Nilsson. Foto: OLLE SPORRONG

Under den pågående krisen hänvisas jämt till Svenska Akademiens stadgar – men vad står det egentligen?

Torbjörn Nilsson hittade en avhoppad ledamots tummade exemplar och insåg att bråkmakarna kastar sten i glashus.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | SVENSKA AKADEMIEN. Djävulen bor i detaljerna, som alla partiintrigörer vet. Det avgörande är inte vad någon har gjort sig skyldig till utan vad någon kan fällas för.

Och om det går att skapa majoritet för den saken.

Den tanken bar jag i huvudet häromdagen när jag knackade på hos ett antikvariat för att inhandla ett exemplar av Svenska Akademiens stadgar. Kunde man läsa och bättre begripa bråket?

Till saken hörde att just detta exemplar hade ägts av Werner Aspenström, poeten från Smedjebacken, som satt på stol nummer 12 intill den dag 1989 han i sviterna av Salman Rushdie-affären tog sitt utträde.

Werner Aspenström lämnade Svenska Akademien efter Rushdie-affären. Han avled 1997. Foto: WEINE LEXIUS / EXLP

Skogslyrikern Aspenström, som formulerat en handfast karaktäristik över maktmänniskor, en rad jag mumlat för mig själv på många presskonferenser genom livet:

Sagolikt dumma tindra därnere lysmaskar och världsstäder.

Den 47-sidiga broschyren hade Aspenström fått av dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén, som sammanställt och redigerat stadgarna 1985.

”Werner av tillgivne Sture”, står det på försättsbladet.

 

LÄS MER – Horace Engdahl: Sara Danius är den sämsta ständiga sekreteraren sedan 1786 

Paragrafer om tystnadsplikt

Bredvid har Aspenström med blyerts noterat de sidor han funnit viktiga: ”22, 25, 26, 28, 37”.

På sidan 22 återfinns den första av paragraferna om tystnadsplikt. Språket är vackert och krångligt, men innebörden den att vid inval av en ny ledamot får andra ledamöter inte skvallra, inte ens om det visar sig saknas stöd för inval. Eller om kungen säger nej, vilket han får.

På sidan 25 står att Akademien kan besluta att inträdestal i särskilda fall hålls över annat ämne än företrädaren.

Det spännande kommer på sidan 26.

Aspenströms exemplar är en signerad gåva från ledamoten Sture Allén: "Werner av tillgivne Sture".

Där har Aspenström med små nätta kryss markerat de paragrafer han funderat över. Nummer 19, den som har citerats så ofta senaste veckan:

”Beträdes Ledamot med något som emot heder ock ära går, varde han för altid utesluten”.

Och paragrafen 21, om att två tredjedelsmajoritet krävs för uteslutning. Med rött har Aspenström strukit under Alléns kommentar:

”Vidare krävs Konungens fastställelse av beslutet”.

Carl Gustaf ska alltså i slutändan säga bu eller bä till fru Frostensons kvarvaro i Börshuset.

 

LÄS MER – Karin Olsson: Avhopparna är inga helgon 

Läckan till Arnault

På riktigt hettar det till på sidan 37. Här har Aspenström, som man får tänka sig ägnade en hel del tid åt saken senast en stor strid rasade i Akademien, gjort ett hundöra. Det är broschyrens enda, rejält tilltaget och tydligt nedvikt. På sidan står det:

”Ej må någor Ledamot upptäcka vad som rörer rättelser, afslag, eller annat hvad Academien eller thes Ledamöter angå Kan. Then thet gör varde utesluten”.

Paragraf 48

Det är portalparagrafen för tystnadsplikten. Nummer 48.

Den är glasklar.

Har Frostenson – eller någon annan – läckt till Jean-Claude Arnault som – enligt referat i Dagens Nyheter av den av Akademien anlitade advokatbyråns utredning – spridit vidare namnet på sju Nobelpristagare och två blivande akademiledamöter, ja, då ska denna ledamot ut.

Det ska inte ens behöva röstas om saken med svarta och vita kulor.

Case closed.

 

Alla bryter mot stadgarna

Fast, när det ålderdomliga regelverket möter en mer modern verklighet, visar det sig inte alls så enkelt. Vem kan kasta första stenen? I ett uttalande eller en debattartikel, som i sig kan utgöra läckage och skäl för uteslutning?

Man får då gå längre upp på sidan och studera paragrafen 47. Den försöker hantera just den situation som nu har uppkommit. Att olika intressenter talar illa om eller skadar Akademien i offentligheten. Att medierna – af Trycket kallas de i stadgarna – svämmar över av illasinnade utspel, föraktfulla kommentarer och påhopp ledamöter emellan.

”Utgiver någor af Trycket något emot Academien, vare ingen thes Ledamot tillåtit at therå svara eller i något försvar ther ingå, therest han icke uti en allmän sammankomst af Nio Ledamöter, therom ombuden och tillsagd varder.”

Paragraf 47

Paragrafen 47 säger att man som ledamot helt enkelt inte får försvara sig eller Akademien offentligt. Annat än om man fått order om det, på ett möte där minst nio ledamöter varit samlade.

Så på den punkten bryter alla bråkmakarna mot sina egna stadgar.

Werner Aspenström brydde sig inte ens om att kryssa för den paragrafen. Man vet inte riktigt varför han lämnade Akademien. Han bara gjorde det och såg på avstånd.

På lysmaskarna och världsstäderna. 

 

Torbjörn Nilsson är politisk krönikör på Expressen och medarbetare på Expressens kultursida. 

Läs fler texter av Torbjörn Nilsson här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!