Männen spelade tv-spel – kvinnorna fick lägre lön

Activision Blizzard har sitt huvudkontor i Irvine i Kalifornien.
Foto: YOUTUBE / BLIZZARD ENTERTAINMENT
Myra Åhbäck Öhman.
Foto: Privat

En rättsprocess om sexuella trakasserier har väckt starka reaktioner bland anställda på det amerikanska spelbolaget Activision Blizzard.

Myra Åhbeck Öhrman ser hur spelvärlden har en lång väg kvar innan orden om jämställdhet omsätts i praktiken. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Under onsdagen strejkade personal från Activision Blizzard – ett av världens största tv- och dataspelsbolag – genom att lämna sina arbetsplatser utan varsel. Orsaken var hanteringen av en nyligen inledd rättsprocess, där delstaten anklagar företaget för att främja en kultur där kvinnor och andra minoritetsgrupper rutinmässigt diskrimineras och trakasseras sexuellt. 

Det öppna brev som undertecknats av över 2600 anställda, skräder inte orden. Att deras arbetsgivare kallade anklagelserna ”förvrängda och i många fall falska” beskrevs som en avskyvärd förolämpning, och budskapet var entydigt: Ert ledarskap speglar inte våra värderingar. 

Vd:n Bobby Kotick pudlade nästan omedelbart, som man bör när mer än en femtedel av ens arbetskraft rasar emot en. Han medgav att uttalandet var tondövt, lovade att se över de krav som ställts, och försäkrade att han minsann inte tyckte att diskriminering skulle existera någonstans alls.

Historien har lärt oss att ifrågasätta spelutvecklares förmåga att inte vara sexistiska rövhål.

Om ”någonstans” också innefattar hans eget bolag, återstår att se. Det kan låta självklart, men historien har lärt oss att ifrågasätta spelutvecklares förmåga att inte vara sexistiska rövhål.

Gamingvärlden dras med ett envist rykte som ”grabbig”. Trots att en hel generation gnällt på hur politisk korrekthet förstört alla spel, omgärdas hobbyn fortfarande ofta av en svettig air av omklädningsrum och målbrottsilska. Det är svårt att förvånas över att den attityden går igen hela vägen till toppen, gradvis dold bakom lager av symbolisk jämställdhetsaktivism. 

Symboliskt, som att fylla ett av sina spel med en uppsättning karaktärer med olika normbrytande kroppsform, etnicitet, kön och läggning, i någon sorts metaversion av Pokémon för spelutvecklare. Eller uttalanden från chefer på företagets affärsenhet Blizzard entertainment om att de vill att ”kvinnor ska forma framtiden”, ett uttalande som sedan mars i år åldrats lika väl som mjölk i sommarvärmen. 

I de juridiska dokumenten, baserade på två års utredning, beskrivs en företagskultur som närmast påminner om frat boys från en amerikansk highschoolfilm. Grabbar som drar våldtäktsskämt, är fulla eller bakis på arbetstid och spelar spel i stället. Jobbet delegeras till kvinnor som belönas med lägre löner och sämre karriärer. 

Historierna är så många och grova att de knappast kan ha gått ledningen förbi - i de fall där de inte till och med påstås ha uppmuntrat dem.

Det mörkaste exemplet utgörs av en anställd som tog sitt liv under en företagsresa, efter en sexuell relation med sin närmsta chef. Hon uppges ha utsatts för upprepade trakasserier, bland annat ska nakenbilder på henne spridits bland manliga kolleger. 

Historierna är så många och grova att de knappast kan ha gått ledningen förbi – i de fall där de inte till och med påstås ha uppmuntrat dem. Troligare är att de, som anställda rapporterade om när de andra stora spelbolagen Riot och Ubisoft avslöjades med liknande kulturproblem för några år sedan, gjort vad de kan för att sopa det under mattan.

Därför är det nog sunt att vara skeptisk mot Activision Blizzards plötsliga uppvaknande inför sina egna, snarlika problem. I alla fall tills de slutar göra offentliga uttalanden om att ”stoppa sexism överallt” och i stället fokuserar på att städa sitt eget filmjölksdoftande pojkrum. 


Av Myra Åhbeck Öhrman

Myra Åhbeck Öhrman skriver om, debatterar, poddar och föreläser om internet, kultur och politik.



Om hatet mot Annie Lööf – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=87028&country_iso=se

Veckans avsnitt gästas av Anna Björklund, känd från ”Della Q”. Hon skrev den omtalade krönikan ”Jag hatar Annie Lööf” i Fokus.
Även: Utøya-dokumentären i SVT, varför kommer så få brottsoffer till tals i medierapportering och besök av Magda Gad, korrespondent i Kabul.

Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind