Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sossezombien som går igen

Anders Ygeman får lämna regeringen - men kommer tillbaka, enligt Expressens Jens Liljestrand. Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN
När Stefan Löfven ombildade regeringen fick inrikesminister Anders Ygeman samt infrastrukturminister Anna Johansson avgå Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Att Anders Ygeman tvingas lämna regeringen är ett dråpslag mot socialdemokratins varumärke.

Jens Liljestrand skriver om den arketypiske gråsossens överlevnad i en apokalyptisk tid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I Vilhelm Mobergs roman ”Det gamla riket” från 1953 tecknas en allegorisk bild av det han upplevde som ett sönderbyråkratiserat blankettsverige. I den av Swifts ”Gullivers resor” inspirerade romanen besöks det gamla kungariket Idyllien, regerat av ett autokratiskt, visionslöst parti. Partiet har bara två punkter på sitt program: 1) Partiet ska komma till makten, 2) Partiet ska behålla makten.

Dagens manöver från Stefan Löfven visar att det gamla partiprogrammet fortfarande gäller. Men det som den rebelliske Moberg inte förstod var att de hjärntvättade idyllier som år efter år gick och röstade på dessa fantasilösa kanslimonster, inte bara gjorde det av enfald eller lydighet, utan också för att de mandatperiod efter mandatperiod levererade trygghet, förutsägbarhet och relativt välstånd. Arbetarrörelsen blev unikt framgångsrik vid de svenska valurnorna genom ledare som Erlander och Carlsson – pragmatiska och okarismatiska men också djupt hederliga typer med understucken humor och nyckeln under dörrmattan. 

 

LÄS MER – Isobel Hadley-Kamptz: IT-skandalen blottar ansvarslös kultur 

 

Det var därför jag trodde – och fortfarande tror – att socialdemokratin en gång kommer att ledas av Anders Ygeman. Mannen som, innan han upphöjdes till inrikesminister, hade som sin främsta merit som riksdagsman att ha gått i bräschen för Socialdemokraternas krav på en nationell strategi för att bekämpa mördarsniglar.

Ygeman lugn när Romson grät

Nej. Jag skojar inte. Ett reportage i magasinet Arena från 2016 gick till botten med den då uppburne och hajpade ministern, som efter sitt agerande under flyktingkrisen hösten 2015 fick personifiera stabilitet och trovärdighet. Medan Åsa Romson stod och grät och Stefan Löfven pekade med hela handen åt i alla väderstreck samtidigt, var Ygeman bara lugn, tråkig, professionell och ämbetsmannamässig.

Nästan självironisk i sin iver att framstå som en karikatyr av oglamorös betongsosse lät han dessutom Arena publicera familjens ”rullande fyraveckorsmiddagsschema”, alltså de läckerheter som med bedövande slentrian serveras på det ygemanska köksbordet. Schemat är som en kulinarisk mardrömsfärd genom mellanmjölkens land: fiskpinnar, köttbullar, blodpudding, fiskgratäng … och den tredje lördagen i varje månad är det dags för … korv i ugn.

Dorsins skämt om Greider

Denna folkhemmets roströda nationalrätt uppmärksammades av humorgruppen Grotesco, som i en lysande sketch lät Henrik Dorsins överklassbracka förvandlas till ”sossezombie”. Hans fru ”Muttan” (Emma Peters) kommer hem från sin julshopping och hittar maken med glasartad blick framför tv:n, muttrande om charterresor till Lanzarote, genialiteten hos Göran Greider och belåtet utlovande en kalasmiddag bestående av, just, korv i ugn.

Ygeman är vår tids sossezombie. En evighetsmaskin, tålmodigt, obönhörligt vaggande fram genom samtidskaoset, alstrande trygghet och stabilitet snarare än skräck och ångest. 

Ringholm och Nuder borta - men Ygeman kommer åter

Socialdemokratin har på några få år gjort sig av med de flesta av sina betonghäckar; Ringholm, Nuder, Östros. Men något säger mig att Ygemans förvisning till posten som gruppledare i riksdagen bara är en parentes, en spänningsstegrande mellanakt. Allt annat vore en antiklimax. De triumferande alliansledarna är som ett gäng ungdomar i en övergiven sommarstuga som lite för tidigt firar att monstret har oskadliggjorts.

Det sägs ibland att hämnden är en rätt som helst ska serveras kall. Men ibland smakar den bäst gratinerad med ost, ketchup och senap i 200 grader, 20 minuter, mitt i ugnen. När du minst anar det.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!