Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skolverket kan ha haft helt rätt om antiken

KOLL PÅ HISTORIEN. Colosseum i Rom. Foto: ANDREW MEDICHINI / AP TT NYHETSBYRÅN
Gustaf Johansson.

Historikern Gustaf Johansson ifrågasätter kritikstormen mot Skolverket.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Kritiken var inte nådig mot Skolverkets nu tillbakadragna förslag till ny kursplan för grundskolans historieämne. När jag läser förslaget ser jag dock inte dumsluga skolbyråkrater som till varje pris försökt nyttomaximera på bildningens bekostnad. Tvärtom faktiskt. Jag ser ett Herkulesarbete. 

Man har å ena sidan att hantera det begränsade lektionsutrymmet, å andra sidan att balansera mellan historiens olika rumsliga skalor, från det lokala till det globala. Samtidigt ska eleverna dessutom ges en basförståelse för såväl specifika sammanhang i det förflutna som för historiebruk, verkanshistoria och historievetenskapens metodologi.

Resultatet är knappast perfekt, men visst måste man ändå ha förståelse för svårighetsgraden? Kritiken tycks emellertid ofta vara skriven i relation till ett slags idealtillstånd där prioriteringar och avgränsningar inte krävs. Det är en fiktion; så klart måste vi välja. Att skriva som om så inte vore fallet landar ytterst i ett välmenande, men till intet förpliktigande upprepande av självklarheter.

Är det givet att eleverna förstår mindre om man introducerar dessa tider och platser på andra sätt?

Ett grundproblem är förstås att valet i det här fallet inte står mellan viktigt och oviktigt. Man kan läsa förslagstexten som ett försök att rensa ut antiken och det utomeuropeiska ur undervisningen. Man kan också fundera över hur stort utrymme dessa ting får i dagens kursplan, hopträngda som de är under den märkliga rubriken ”Forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700”.

Är det givet att eleverna förstår mindre om man introducerar dessa tider och platser på andra sätt, till exempel i samband med undervisningen om den europeiska kolonialismen eller som bakgrund till den tidigmoderna periodens förändringar i vetenskap och samhällstänkande? Kanske är det bättre att göra så än att skumma ett par fakta om de grekiska stadsstaterna och romarriket, göra några pliktskyldiga nedslag i andra världsdelar och sedan hasta vidare till nästa blixtvisit i det förflutna?

Dessutom skulle mer tid för historia innebära mindre tid för något annat.

Det vore förstås utmärkt om historieämnet fick mer tid i grundskolan, men det skulle ändå inte lösa själva huvudproblemet. Vi skulle fortfarande vara tvingade att välja och välja bort. Dessutom skulle mer tid för historia innebära mindre tid för något annat. Hur ska den värderingen göras? 

Är det givet att mer undervisning i historia är viktigare än att motsvarande tid läggs på naturkunskap, samhällskunskap, litteratur- eller konsthistoria (två ämnen med minst lika stora möjligheter som historia vad gäller att ge eleverna en känsla för tidsöverskridande sammanhang och människovarandets grundfrågor)? Som historiker är det förstås lätt att tycka det, men frågan här rör viktigare saker än värnandet av den egna disciplinens eller specialiseringens status.

Välja måste vi. Frågan är fortfarande hur. Varför inte låta detta stå i centrum för den kommande veckans kulturdebatt?

 

Av Gustaf Johansson

Gustaf Johansson är skribent och doktor i historia, verksam vid Hiroshima city university.

Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar gästar Kultur-Expressen om dikter för unga. Daniel Sjölin programleder.