Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skolorna borde flytta ut i skogen i stället

Skogen.Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Coronaviruset gjorde att barnen kom till skogen i helgen.

Gunilla Brodrej föreslår att skolorna passar på att flytta verksamheten dit.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ. En sak överraskade mig i helgen. Skogen var befolkad.

Och då menar jag inte av joggarna som studsar fram över stock och sten eller cyklisterna som bromsar för ingen. De möter man alltid på samma ställe. Nej, plötsligt var de där, när vi balanserade på spången över träsket till vårt vanliga fikaställe. I blotta förskräckelsen klev jag rakt ut i träsket och det kalla vattnet sipprade in i en av skorna. Ett litet människokluster av barnfamiljer som blockerade vägen på väg åt varsitt håll. Barn med rosiga kinder. Hög stämning. 

I vanliga fall ser man knappt några barn i det här naturreservatet, utom på sensommaren då en och annan kan ha hängt med för att plocka blåbär och svamp. Och detta är underligt eftersom skogen ligger i en kommun där medelåldern är cirka 38 år och där det alltså kryllar av barnfamiljer. Bara ett stenkast härifrån brukar det vara fullt med folk på möbelvaruhuset och leklandet och trampolinparken, men i skogen får vi för det mesta vara i fred.

Samma sak upplever jag i andra skogar där jag vistas flera timmar varje helg. Hundägare visst. Vuxna motionärer ja. Men väldigt sällan barn. 

Men nu är det corona och nu plockar föräldrarna bort dem från sina vanliga helgaktiviteter. Åtminstone de som reglerar barnens skärmtid och aktivt erbjuder altarnativ. Myllrande inomhusaktiviteter har mist sin charm. Det behövs en pandemi för att de ska hitta hit. Nu stiger korvgrillnings-röken upp i flera väderstreck medan våra myndigheter funderar på om de ska stänga skolorna eller inte.

Aristoteles utövade sin undervisning medan han traskade omkring i Lykeions promenadgångar.

Enligt Naturskyddsföreningen finns det forskning som visar flera positiva effekter av att flytta undervisningen utomhus. De som redan har sina barn på ur och skur-förskolor kan tacka sin lyckliga stjärna. Nu stänger gymnasierna, och förberedelser pågår för att göra samma sak med grund- och förskolor. Men en mobil skola i skogen skulle kunna vara ett alternativ till digitala lösningar. Utbildning utomhus gynnar – som redan de gamla grekerna förstod – både motoriken och koncentrationen. Aristoteles utövade sin undervisning medan han traskade omkring i Lykeions promenadgångar – den så kallade peripateiska skolan. Saker och ting fastnar verkligen bättre när man är i rörelse. Och storstadsområdenas förorter ligger ofta i direkt anslutning till naturen. 

Under mina vanliga hundpromenader i våra mest närbelägna strövområden tänker jag på hur märkligt det är att barnen sitter instängda i klassrum bara några hundra meter därifrån. Ibland kommer det förskolegrupper, det hör man på hur de skriker rakt ut som hejaklackar, och ibland är det idrottsdagar, det ser man på de molokna eftersläntrarna. Annars är det tyst.

I storskogen syns de som sagt sällan till. Men i dag ekar barnröster över den lilla sjön där det fortfarande är alldeles för kallt för att bada.

Vi tar egna vägar genom naturreservatet och hittar hällar som bildar en soffa där vi kan äta våra medhavda mackor. Jag vrider ur sockan. Förut var skogen en fond, sedan en lekplats för hunden, nu ett tempel och ett hem. Ensam eller tillsammans med någon, det är här jag känner mig trygg och lugn. Nu mer än någonsin eftersom skogen också är en smittfri zon. Den tar emot som en famn av blåbärsris, grenar och mossa. På sittunderlaget med termosen kommer en känsla av perfekt lycka. Gud? Nej. En sorts universell oformulerad urskogsordning bara.

Jag känner mig aldrig så ensam som tillsammans med många människor i artificiella miljöer.

Det är ingen slump att psykiskt sjuka ordineras promenader i naturen, även om det bara sker i en angränsande park och även om det är lindring och inte botemedel. Det finns forskning på hur väl människan mår av att höra på fågelkvitter och att se annat än hus när hon är ute. 

I Fokus skriver Joel Halldorf att ensamheten göder samhällsproblem men jag känner mig aldrig så ensam som tillsammans med många människor i artificiella miljöer. Även om jag vistas i sådana en stor del av mitt liv.

På ett ställe i skogen har det bildats märkliga stjärnformationer av is på en liten göl. Nu skulle man haft ett barn med sig som fick kolla vad som händer när man petar på den tunna isen med en pinne. Forska på varför naturen bildar mönster. Vi försöker fånga stjärnorna på bild men det blir bara platt. Det är som att ta bild på hur musik låter. Det går inte.

 

 

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.

 

Podcast

LUNCH MED MONTELIUS

Konstkritiker kan vara världens bästa jobb. Martina Montelius hatar psykoanalys och Gunilla Brodrej berättar allt om sin dans-debut på Kungliga Operans stora scen. Lyssna på senaste avsnittet av podcasten Lunch med Montelius HÄR.