Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skatt handlar inte om stöld – utan om tillit

Kronprinsessan Victorias bröllopsflyg, som lånades av affärsmannen Bertil Hult, var registrerat i skatteparadiset Bermuda. Foto: NILS PETTER NILSSON
Lars Trägårdh, professor och författare. Foto: ERSTA SKÖNDAL HÖGSKOLA / ERSTA SKÖNDAL HÖGSKOLA

Paradisläckan är ett i raden av avslöjanden om hur samhällseliten smiter från skatten.

Lars Trägårdh förklarar varför även de rika borde värna om tilliten till staten och samhällskontraktet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IDÉDEBATT | SKATTER. De nya avslöjandena om avancerad skatteplanering av storföretag och miljonärer aktualiserar åter Benjamin Franklins bevingade ord om att det enda vi med säkerhet kan räkna med i livet är ”döden och skatten”. Uppenbarligen strävar många av oss efter att undvika eller åtminstone förhala såväl den ena som den andra av dessa oundvikligheter. USA kan till och med sägas ha skapats i kölvattnet av en skatterevolt, Boston Tea Party 1773. Ämnet är högaktuellt även i dagens USA där Republikanerna just nu försöker sjösätta en ny reform som radikalt skulle sänka skatten för företag och de som tjänar mest.  

De som kritiserar skatten utifrån ett liberalt perspektiv betonar gärna det ofrivilliga; skatt är ett uttryck för statens våldsmonopol och potentiellt en form av förtryck av individer. Skatt som stöld; staten som tyranni. Men skatt kan även ses som ett uttryck för ett samhällskontrakt där graden och villigheten att betala är ett mått på hur väl ett samhälle fungerar. För att hårdra det en aning: villighet att betala skatt är det ultimata kännetecknet på ett demokratiskt högtillitssamhälle.   

Därför har Sverige höga skatter

Det som utmärker Sverige är just denna koppling mellan skatt och tillit samt det synbart paradoxala i att individens frihet är större i ett samhälle med starkare stat. I en tillitsbarometer har jag och mina kolleger, i samarbete med Länsförsäkringars forskningsfond, nyligen undersökt tilliten i Sverige i en rad olika avseenden. En central fråga vi ställer rör pålitlighet hos andra. Den överväldigande majoriteten betonar vikten av att ”lämna sanna uppgifter om sin ekonomi till myndigheter”. 

Skälet till att svenskar är positiva till skatt, att Skatteverket åtnjuter så stort förtroende, och att vi saknar partier som radikalt vill sänka skatterna, är just att vi har ett intakt samhällskontrakt. Medborgarna upplever att den enkla principen ”skatter in, sociala rättigheter ut” på det hela fungerar. Till detta kommer andra investeringar i den gemensamma infrastrukturen som kommer såväl företag som individer till godo. Under lång tid har detta samhällskontrakt skapat gynnsamma förutsättningar för såväl näringslivet som för medborgarna.  

 

LÄS MER: Ida Ölmedal: Även liberaler borde vilja ha skatter på förmögenheter

Boston Tea Party

En jämförelse med USA är instruktiv. Även där har tanken om demokrati och samhällskontrakt varit närvarande och detta redan från början. The Boston Tea Party var inte i första hand en revolt mot skatter som sådana utan en protest mot den brittiska statens försök att beskatta utan att erkänna kolonisternas rätt till demokratisk representation och delaktighet i beslut som rörde deras egen beskattning. Även i modern tid, från Roosevelts New Deal till Johnsons Great Society har kopplingen mellan skatt, demokrati och samhällskontrakt betonats, inklusive föreställningen om att investeringar i en gemensam infrastruktur är nödvändig för att kunna erbjuda alla medborgare, och i synnerhet alla barn, rimliga förutsättningar att förverkliga sin del av den amerikanska drömmen. 

Sedan 1980-talet har dock  en mer negativ syn på såväl skatter som på staten kommit att dominera i USA. Den stora staten har blivit ett skällsord och i stället har man lovordat marknaden, välgörenheten och familjen. Den generella tilliten har sjunkit och tillitsradien krympt. Istället för att se samhället i stort som en tillitsgemenskap tyr man sig till de små gemenskaperna där den partikulära, inåtriktade och uteslutande tilliten råder. USA idag är ett alltmer splittrat och privatiserat land, ett särhälle snarare än ett samhälle.

 

LÄS MER: Lars Trägårdh: Svensk ensamhet behöver inte vara dålig

Ghetton för rika

För de globaliserade eliterna och storföretagen är denna trend åtminstone kortsiktigt ett mindre problem. När statens makt minskar och det globala marknadssamhället dominerar är frestelsen stor att undfly stater, skatter och regleringar för att i stället söka privata lösningar. Men när samhällskontrakten bryter samman växer ojämlikhet, polarisering och segregering. I det vakuum som följer skymtar vi redan en utveckling mot privatisering av det som tidigare var medborgerliga angelägenheter. En värld av grindsamhällen där individernas frihetsutrymme ständigt krymper, med privata skolor, privat omsorg, privat polis. Ghetton för det fattiga, men också ghetton för de rika. 

I detta perspektiv borde det vara lätt att inse att alla – även de rika – har mycket att förlora om vi inte kan komma överens om en global rättsordning som skapar lika grundvillkor för företag och individer i olika länder, som skyddar samhällskontrakten, och som ser kopplingen mellan skatten och tillit. Inte bara mellan skatten och döden. 

 

LÄS MER: Lars Trägårdh: Sluta tala om mångkultur

 

Lars Trägårdh är professor i historia.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!