Efter att Donald Trump talat inför ett pojkscoutläger i West Virginia tvingades den amerikanska scoutrörelsen gå ut med en ursäkt för presidentens aggresiva retorik. Foto: STEVE HELBER / AP TT NYHETSBYRÅNEfter att Donald Trump talat inför ett pojkscoutläger i West Virginia tvingades den amerikanska scoutrörelsen gå ut med en ursäkt för presidentens aggresiva retorik. Foto: STEVE HELBER / AP TT NYHETSBYRÅN
Efter att Donald Trump talat inför ett pojkscoutläger i West Virginia tvingades den amerikanska scoutrörelsen gå ut med en ursäkt för presidentens aggresiva retorik.  Foto: STEVE HELBER / AP TT NYHETSBYRÅN
En finansmäklare på golvet på New York Stock Exchange, september 2008, när den globala finanskrisen var ett faktum. Foto: RICHARD DREW/APEn finansmäklare på golvet på New York Stock Exchange, september 2008, när den globala finanskrisen var ett faktum. Foto: RICHARD DREW/AP
En finansmäklare på golvet på New York Stock Exchange, september 2008, när den globala finanskrisen var ett faktum.  Foto: RICHARD DREW/AP
Marie Göranzon och Agneta Ekmanner i Stadsteaterns uppsättning av Ibsens "John Gabriel Borkman". Foto: UNKNOWN / © SÖREN VILKS /DRAMATENMarie Göranzon och Agneta Ekmanner i Stadsteaterns uppsättning av Ibsens "John Gabriel Borkman". Foto: UNKNOWN / © SÖREN VILKS /DRAMATEN
Marie Göranzon och Agneta Ekmanner i Stadsteaterns uppsättning av Ibsens "John Gabriel Borkman". Foto: UNKNOWN / © SÖREN VILKS /DRAMATEN

Skamlösheten har segrat

Publicerad

Sedan skamlösheten tilläts segra i finanskrisen 2008 har den i Donald Trumps USA upphöjts till kult.

Göran Rosenberg skriver om ett samhälle där skam inte längre är ett straff.

Jag hade för en tid sedan anledning att bekanta mig med Henrik Ibsens pjäs "Johan Gabriel Borkman". Pjäsen handlar om en bankdirektör som bedragit och ruinerat sina sparare, också sina närmaste vänner, genom att ”låna” av deras besparingar för att investera i det ena storvulna affärsprojektet efter det andra: 

”Nya gruvor i det oändliga! Vattenfallen! Stenbrotten! Handelsvägar och transportleder över hela vida världen.” 

Tilltaget avslöjas av en av nära vän och förtrogen och Borkman döms till fem års fängelse och drar skam och vanära över sig själv och sin familj. 

Skammen är vad som förgiftar alla relationer i pjäsen. 

”En sån skam! Tänk på vad namnet John Gabriel Borkman stod för förr i tiden! Honom vill jag aldrig träffa igen. Aldrig!”, säger Borkmans oförlåtande hustru Gunhild i det hus de båda delar men aldrig möts i. På var sitt håll (var sin våning) smider de i stället deliriska planer för namnets upprättelse. 

Johan Gabriel Borkman är kort sagt en djupt otidsenlig pjäs.

Ibsens brottslingar skulle hyllats i dag

Detaljerna kring Borkmans brott förblir en smula oklara och med vår tids ögon sett är det oklart om något brott ens har blivit begånget. I varje fall tycks Johan Gabriel Borkman bara ha gjort vad hans sentida efterföljare skulle komma att göra i förspelet till finanskraschen 2008, det vill säga spela hasard med bankspararnas tillgångar i förhoppningen om att ingen ska syna korten och sticka hål på bubblan. 

Borkman är noga med att påpeka att om han inte hade blivit ”förrådd” så hade ”inte en enda person behövt förlora ett öre”, vilket väl är ungefär vad 2008 års bankdirektörer hade kunnat ursäkta sig med när falskspelet avslöjades och bubblan sprack och det globala kreditväsendet brakade samman och bara kunde räddas genom att regeringar och skattebetalare världen över löste ut biljoner i ”dåliga lån”, det vill säga lån med så dåliga säkerheter att de aldrig skulle komma att betalas tillbaka.

 

LÄS MER: Hundra dagar med en bananrepublikan 

 

Fast frågan är om de ens hade något behov av att ursäkta sig eftersom det snart visade sig att de inte hade begått något brott, i varje fall inte i rättsväsendets ögon. I finanskraschen 2008 försvann miljarder och åter miljarder av banksparares pengar i de djupaste av kredithål utan att någon av de högst ansvariga bankdirektörerna i de högst ansvariga bankerna intill denna dag har ställts till svars. 

Istället har vi fått bevittna hur finanskrisens huvudaktörer inte bara fått se sina banker räddade och sina maktpositioner säkrade utan hur de också kunnat fortsätta att berika och belöna sig själva som om inget hänt. 

Obama kallade bankerna "skamlösa"

Vad som gör Borkmans brott så stort och hans fall så djupt beror inte på skillnader i brottsdetaljer utan på skillnader i samhällen. 

Den avgörande skillnaden mellan samhället då och nu är skammen. I efterspelet till finanskraschen 2008 fanns ingen skam att se så långt ögat kunde nå. Personer som grovt berikat sig på att konstruera och sälja de mest ogenomskinliga och bedrägligt förpackade ”kreditinstrument” hade varken gjort något att straffas för eller något att skämmas för, visade det sig. ”Skamlöst”, sa visserligen president Obama och många med honom, men det visade det sig snart att det var skamlösheten som hade segrat. 

John Gabriel Borkmans brott var att agera skamlöst i ett samhälle där skam fortfarande betydde något, att inte anse någonting vara för dyrt och heligt för att inte dränkas i ”den egoistiska beräkningens iskalla vatten” (för att låna Marx och Engels ord ur "Kommunistiska manifestet", 1848). 

Sedan dess har den egoistiska beräkningen upphöjts till dygd och dess iskalla vatten till en naturlig miljö för ekonomisk tillväxt och utveckling. Vad som i bankdirektör Borkmans tid är en sedelärande berättelse om skamlös girighet och makthunger, blir i vår tid en påminnelse om att inga seder längre tycks ha kraft att skambelägga vare sig det ena eller andra.

Skamlösheten kult i Trumps USA

I Donald Trumps USA har skamlösheten i praktiken upphöjts till kult. Ju mer skamlöst presidenten beter sig desto mer skamlöst dyrkad blir han av sina anhängare och medarbetare. Vid ett regeringssammanträde i Vita huset i början av sommaren tävlade ministrarna runt kung Donalds bord om vem som kunde brista ut i de mest underdåniga hyllningarna till den store ledaren. Det hela påminde litegrann om en satanisk sekt som knäfallande inför sin mörke Mästare söker rening och frälsning i synd och självförnedring. 

 

LÄS MER: En irrande hemlöshet sätter sig i kroppen 

 

Mot den bakgrunden kan det möjligen ses som ännu en rit i skamlöshetens tempel när republikanerna i representanthuset ungefär samtidigt röstade för att avskaffa de bankregleringar (The Dodd-Frank Act) som efter finanskrisen (under president Obama) hade införts för att förhindra att Johan Gabriel Borkmans nutida efterträdare ännu en gång skulle frestas att spela hasard med bankspararnas pengar.

Jag vill gärna tro att skammen förr eller senare hinner ifatt dem alla. 

 

Göran Rosenberg är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

Läs mer i kultursidans serie om skam – MARTINA MONTELIUS: Att vara barn och skämmas 

Göran Rosenberg
Göran Rosenberg
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag