Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

SD spottar sina egna väljare i ansiktet i nya annonsen

Dan Korn. Foto: Mats Edman

Sverigedemokraternas nya annons utmålar Socialdemokraterna som medhjälpare till nazisterna.

Dan Korn skriver om en grotesk historiesyn – som spelar S i händerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DEBATT | PROPAGANDA. På affischer i Stockholms tunnelbana har Sverigedemokraterna basunerat ut budskapet ”Det är inte första gången Sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa”.

Det har mött berättigad kritik. Dagens Tyskland är inte Hitlers regim. Visst finns det anledning att kritisera mycket som Per Albin Hanssons regeringar gjorde före och under kriget, men inte hjälpte de med berått mot Tyskland att ta över Europa!

Sen kan man dividera enskilda beslut och dokument i all oändlighet, men jag undrar om inte problemet är djupare än en groteskt felaktig historieskrivning. Vad det handlar om är att SD spottar sina egna väljare i ansiktet.

Jag möter ibland äldre män på den svenska landsbygden. Det är inte sällan människor som i hela sitt liv engagerat sig i hembygdsföreningen, studieförbundet, nykterhetslogen eller frikyrkan, bondekooperationen och Centerpartiet. Som tack för detta strävsamma liv har de ofta fått en spottloska eller ett slag på käften, visserligen bildligt talat, men det har säkert svidit för det. Det var knappast Swedbanks återkommande skandaler de hade i åtanke när de engagerade sig i Föreningsbankens eller den lokala sparbankens styrelse. Men ju mer man kämpat för en sak, desto hårdare är det när man ser misslyckandet.

 

LÄS MER – Dan Korn: Använd inte Förintelsen som retoriskt verktyg 

Backar Lööf – trots allt

Trots att det knappast var Stureplansliberalism de kämpade för har dessa människor ofta förblivit Centern trogna. Lokalpolitiken skiljer sig rejält från rikspolitiken, men det finns också ett stort stöd för Annie Lööf i lokalavdelningarna. Jag talade med en äldre centerpolitiker för några månader sedan som lyriskt stödde Lööf, som han bara omtalade med förnamn, ”Annie”, trots att allt det han stod för politiskt verkade sakna klangbotten i dagens partiledning. 

De allra flesta av dessa människor har det gemensamt att de sällan har högre utbildning än någon kurs på folkhögskolan eller lantmannaskolan. De har gått i ”livets hårda skola” och den har i gengäld ofta gett dem en kunskap om livet som många högt utbildade tappat någonstans på vägen. 

Däremot har de sällan Twitter. Det är tur det, för då hade de förmodligen läst Annie Lööfs ord om vita män som gått i livets hårda skola. Jag förstår att Lööf inte syftar på dem, men nog kan det kännas som en käftsmäll i alla fall när partiledaren omtalar ens hudfärg som något negativt och förlöjligar ens livserfarenhet.

Men i konsten att förolämpa sina väljare ligger ändå Annie Lööf i lä jämfört med Sverigedemokraterna. Som förhållandevis nytt parti är det en självklarhet att SD:s väljare är människor som tidigare stött andra partier. En inte obetydlig del av stödet kommer från tidigare socialdemokratiska väljare.

Vi vet att SD:s stöd inom LO-kollektivet är mycket stort. Men att vara socialdemokrat är mycket mer än att gå och rösta vart fjärde år. Det är också en identitet. I min barndom höll man noga reda på vilka av grannarna som var sossar och vilka som var borgerliga. Det var en outtalad regel att man aldrig talade politik på grannkalasen, för genom Sverige gick en knivskarp gräns som inte handlade så mycket om politik som den handlade om identitet.

Politik på sandlådenivå

Det där har luckrats upp i dag, men klassidentiteten att komma från arbetarbakgrund, vara med i facket och rösta på sossarna är fortfarande nog så stark, också bland dem som av besvikelse i stället lägger rösten på SD. SD är skickliga på att spela på detta, att tala om Per Albins folkhem i nostalgiska vändningar, att hylla den svenska modellen och att anklaga dagens sossar för att ha svikit sina ideal.

Hur hänger detta ihop med anklagelsen om att socialdemokraterna ”hjälpte” Hitler att komma till makten?

Låt oss strunta i att det rent historiskt är käpprätt åt helsike galet, för det handlar uppenbarligen om att man vill ge igen för att man från socialdemokratiskt håll utmålas som nazister. Det är alltså politik på sandlådenivå: ”Det var han som börja!” Men vad SD uppenbarligen inte tänker på är att det är en grov förolämpning mot en stor del av deras egna väljare. De som i själ och hjärta är socialdemokrater även om de numera röstar SD får anledning att tänka om. 

Många gånger har det sagts att politiker i alla de andra partierna genom att angripa SD agerat som de bästa valarbetare SD kunnat ha. Tydligen är det dags att återgälda detta stöd nu, för det SD lyckats åstadkomma är att ge S en offerroll.

 

Dan Korn är författare, folklivsforskare och rabbin.