KULTURDEBATT. Vad har de franska politikerna Marine Le Pen, Eric Zemmour, Jean-Luc Mélenchon och författaren Michel Houellebecq gemensamt? Det är inte riktigt så spännande som att de har medverkat i samma porrfilm. Däremot figurerar de alla på Chat GPT:s lista när AI-verktyget ska komma underfund med vilka som är de mest kontroversiella nu levande fransmännen. Michel Houellebecq, en av Frankrikes absolut mest lästa författare som oftast refereras till som landets ”enfant terrible”, rankas som nummer fem. Men kanske kan den senaste tidens porrfilmshärva göra att han klättrar ytterligare några steg.
I slutet av januari publicerades en trailer som visar intima bilder på författaren och en ung kvinna när de ligger omslingrande i en säng på ett hotellrum. I samma trailer berättar filmskaparen Stefan Ruitenbeek att Houllebecqs bröllopsresa till Marocko blivit inställd på grund av den islamistiska hotbild som finns mot författaren. Tittaren får veta att Houllebecqs fru, Lysis Houellebecq, har förberett resan noggrant genom att boka prostituerade åt sin man. När resan blir inställd erbjuder den nederländske filmskaparen i stället Houellebecq ett hotellrum i Amsterdam tillsammans med ett flertal unga kvinnor som han menar alla är villiga att ha sex med den kända författaren, i utbyte mot att han har rätt att filma det hela.
När trailern kom ut för snart två månader sen var det nog många som ställde sig frågan vad Houellebecq håller på med. Han har länge ansetts vara en person med misogyna åsikter, när Annie Ernaux under nobelveckan fick frågor om sin landsman verkade hon nästintill arg över att ens behöva bli ihopkopplad med honom. Det är inte heller okänt att Michel Houellebecq har erfarenhet av att frekventera med prostituerade, men det här? Kanske ställde sig Houellebecq samma fråga. Kanske gick det upp för honom, när han såg sin snart 70-åriga kropp på skärmen framför sig tillsammans med den något mer spänstiga 23-åriga kroppen tillhörandes studenten och Onlyfans-aktören Jini van Rooijen, att gubbar som ligger med unga kvinnor gör sig bättre i bokform, när fantasin får bestämma scenens erotiska valör. Film är mindre förlåtande.
I ett brev tillägnat regissören Stefan Ruitenbeek som publicerats på Houellebecqs hemsida kallar Houellebecq bland annat Ruitenbeeks metoder för rännstensjournalistik. ”Din trailer kränker oåterkalleligt mitt privatliv, min heder, men framför allt, och det är ännu allvarligare, kränker den min fru som har blivit förkrossad av de lögner som du sprider om henne. Jag motsätter mig formellt att de bilder där jag förekommer, liksom de bilder där hon nämns eller visas, används i era filmer.”
I väntan på nästa steg är filmens premiärdatum satt på is.
Paret tog ärendet till en fransk domare för att snabbast möjligt stoppa filmen. Men domaren beslutade nyligen att lägga ner målet vilket gör att Houellebecq nu måste vända sig till en nederländsk domstol för att få frågan prövad på nytt. I väntan på nästa steg är filmens premiärdatum satt på is.
Vad är det vi ser hända med Michel Houellebecq? Varför valde han överhuvudtaget att delta i den här filmen? Är allt egentligen ett PR-trick, eller har han på riktigt blivit offer för en illvillig filmskapare som sprider lögner och vill utnyttja honom?
Stefan Ruitenbeek verkar i alla fall fortsatt bestämd med att filmen ska släppas. I intervjuer har han sagt att idén till att göra just en porrfilm kom från paret Houellebecq själva, och att det finns avtal som visar att Michel Houellebecq gått med på att göra filmen samt godkänt att den publiceras. Samtidigt vet vi att Michel Houellebecq bara efter några få dagar av inspelningar valde att hoppa av, så någonstans på vägen har de båda männens idéer om filmen uppenbarligen gått isär. Det hade varit intressant att veta mer om vad Michel Houellebecq såg framför sig när han först tackade ja till det så kallade konstprojektet.
Oavsett vilket så är det säkert är att den prisbelönta författaren alltid varit en person som provocerat. Han har i sina romaner använt sig av sig själv och sitt liv för att undersöka och kritisera samhället vi lever i, men den här gången verkar det i stället som att verkligheten har kommit ikapp fiktionen.
Av Jennifer Paterson
Jennifer Paterson är frilansjournalist, baserad i Paris.