Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så lätt kan inte Benny Fredrikssons död förklaras

Benny Fredriksson blev 58 år gammal. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet. Foto: FELIPE MORALES / AFTONBLADET
Karin Olsson, kulturchef och ställföreträdande utgivare på Expressen. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Efterspelet till Benny Fredrikssons tragiska död i helgen har redan lett till en osaklig debatt.

Karin Olsson riktar kritik mot såväl Aftonbladets som Kulturhuset Stadsteaterns hantering.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DEBATT | MEDIER. Det är många som nu fort vill förklara varför den tidigare vd:n för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, Benny Fredriksson, tog sitt liv. Många har krävt eftertanke, vilket är helt nödvändigt. Frågan är bara om alla parter i den här historien verkligen är beredda till det?

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, som var djupt engagerad i tidningens granskning av Benny Fredriksson under metoo-vintern 2017, är en av dem som har uppmanat till självrannsakan. I ”Aktuellt” försvarade hon, med all rätt, journalistikens viktiga uppdrag att nagelfara makthavare. Men hon idkade också självkritik: ”Vi hade en löpsedel som jag tyckte var förfärlig när jag kom till tidningen på morgonen, den hade jag gärna sett var ogjord.”

På den löpsedeln stod det att Benny Fredriksson hade pressat en kvinna till abort. "Det är klart att han inte har. Det är kvinnans eget ansvar", dementerade Linderborg i SVT-intervjun.

Med det uttalandet lägger hon ansvaret på en anonym löpsedelsmakare, trots att hon själv – kulturchefen – använt en näst intill identisk ordalydelse i en artikel: "Han har till och med tvingat en skådespelare att genomgå abort." Linderborg twittrade också på sitt eget konto, helt i löpsedelns anda.

Åsa Linderborgs twitterkonto.

Ansvarig utgivare Lena Mellin

Aftonbladet har ett obekvämt jobb framför sig.

Om uppgiften om aborten i dag anses vara fel och har punkterats av en hög Aftonbladet-chef i SVT:s stora nyhetsprogram, bör inte ingressen till granskningen fortfarande se ut så här på nyhetssajten: "Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd."

Artiklarna ligger där ute, sökbara för alla. Men utan rättelse.

Den ansvariga utgivaren på Aftonbladet var vid tillfället Lena Mellin. Om inte heller hon tycker att uppgifterna är korrekta och formuleringen orimlig, borde tidningen göra något åt det.

Aftonbladet skrev också om uppgifter gällande sexuella trakasserier. Delar av den ännu icke offentliggjorda utredningen kring arbetsmiljön och Benny Fredrikssons ledarskap föredrogs muntligt för medarbetarna på Kulturhuset Stadsteatern i tisdags.

135 personer har haft kontakt med konsultbyrån som gör arbetet. Det uppges inte finnas någon indikation på att Benny Fredriksson personligen ägnat sig åt sexuella trakasserier. Aftonbladet skulle kunna, ja rentav borde, försöka sticka hål på det påståendet om man nu tillmäter sina källor hög trovärdighet. Men hittills har man inte redovisat några kritiska motfrågor.

Aftonbladets ställföreträdande ansvarig utgivare, Lena Mellin. Foto: SVEN LINDWALL

Dagens nyhetsflöde

Arbetet med att gå tillbaka och genomlysa vad som rapporterades kommer att bli avgörande i den medieetiska efterdebatten. I dagens nyhetsflöde sprids en viktig nyhet i alla stora medier i hög hastighet. Vi skriver om varandras avslöjanden, med hänvisningar till ursprungsmediet, och de nya artiklarna och inslagen ger legitimitet åt den första publiceringen.

När Benny Fredriksson avgick skrev till exempel Sveriges Radio så här: "Det är anklagelser om både maktmissbruk och sexuella trakasserier från en före detta anställd och ett 40-tal anonyma vittnesmål som Aftonbladet tagit del av." Detta ligger också kvar på nätet.

En lärdom för många medier, inklusive Expressen, kommer sannolikt att bli ökad vaksamhet kring känsliga uppgifter när vi rapporterar vidare andras nyheter. I större utsträckning borde vi också granska varandra, söka egna källor och motbilder.

Med detta sagt hyser jag för egen del inga tvivel om att det fanns andra arbetsmiljöproblem på Kulturhuset Stadsteatern, som Aftonbladet också redogjorde utförligt för i sitt reportage, där man hade intervjuat ett stort antal personer.

Aftonbladets löpsedel 6 december 2017.

Benny Fredrikssons ledarskap

Ett missnöje har jäst i många år, vilket om inte annat framkommit i tidigare medarbetarundersökningar. Hur mycket av det som var befogat och berodde på just Benny Fredrikssons ledarskap kommer kanske att klarläggas när utredningen presenteras i sin helhet, vilket måste ske även om det nu kan kännas hänsynsfullt att bara gömma undan alltihop.

Men svårigheter av det här slaget handlar sällan om en enda individ.

Även om den medieetiska debatten är ett måste, är det beklämmande att se hur det offentliga samtalet uppehåller sig kring en enda sak: mediernas skuld. Till och med en publicist som PeO Wärring, med en lång karriär bland annat som chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren och Norrbottens-Kuriren, samt lärare i journalistik vid Södertörns högskola och ledamot i Pressens opinionsnämnd, skriver i Medievärlden att "drevet hade fällt villebrådet". 

Det är en djupt osmaklig och förhastad slutsats.

Även Kulturhuset Stadsteatern hade bara två dygn efter dödsbeskedet bestämt sig för hur tragedin ska förstås. Sture Carlsson, tillförordnad vd, skickade i måndags ut ett pressmeddelande som bekräftade att Benny Fredriksson själv avslutade sitt liv. Där står att han lämnade sitt livsverk ”till följd av ett gränslöst mediedrev”. Carlsson fortsätter: "Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka”. 

"En midsommarnattsdröm" på Stockholms Stadsteater 2006 i regi av Alexander Mörk-Eidem. Foto: PETRA HELLBERG

Stockholms stad

Det finns så många frågor som återstår. Jag har långt ifrån hittat alla svar, och det kan inte Kulturhuset Stadsteatern heller ha gjort. Infekterad arbetsmiljö, akut krisläge, uppgifter som flyger omkring? Det kan nästan inte bli svårare.

Att som Sture Carlsson, företrädare för en offentlig verksamhet, ensidigt anklaga oberoende nyhetsmedier för att ha drivit en person till självmord och skriva det i ett pressmeddelande, är inte seriöst. Jag ifrågasätter också att det handlade om ett "gränslöst" mediedrev. Antalet artiklar och inslag efter Aftonbladets granskning var inte orimligt, med tanke på den allvarliga kritiken mot en av Sveriges tyngsta kulturmakthavare. Få medier tillförde egna negativa uppgifter. Bevakningen ebbade ut relativt snabbt. Det allvarliga är om det har spridits felaktiga påståenden.

Jag skulle för en stund vilja rikta sökljuset mot Stockholms stad och den övriga ledningen för Kulturhuset Stadsteatern. Trots allt var inte Benny Fredriksson ensam herre på täppan.

Stadshuset borde ha förstått att det fanns ett stort informationsbehov när en stor skattefinansierad institution granskas av Aftonbladet och sett till att Benny Fredriksson nyanserade eller dementerade uppgifterna, vilket han aldrig gjorde. Gav styrelse, ordförande och Stockholms stad honom det stöd som han behövde för att möta medierna och krishantera? Och om nu Aftonbladets granskning kring den vardagliga arbetsmiljön var fel och orättvis, varför ställde sig inte de andra i ledningen upp och gav sin bild?

Sture Carlsson, tillförordnad vd för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Foto: JONAS TOBIN

Fantastiska framgångar

Enligt uppgift fick Benny Fredriksson information om arbetet med utredningen även efter att han avgått. Med tanke på hur dåligt han mådde efter avskedet kan man fråga sig om det var lämpligt. Tog man sitt arbetsgivaransvar gentemot en person, som lojalt i 16 år vigt sitt liv åt stockholmarnas egen teater med fantastiska framgångar?

Orsaker till självmord är komplexa och jag tänker, till skillnad från Kulturhusets Stadsteaterns tillförordnade vd, inte dra några snabba slutsatser. Jag ifrågasätter också hur en erfaren teaterkritiker som DN:s Leif Zern, känslomässigt kan avfärda kritikerna av Fredrikssons ledarstil som "en armé av rättshaverister" som "ropade på blod". Sanningen är sällan så enkel.

Aftonbladets nytillträdda chefredaktör Lena K Samuelsson, som inte arbetade på tidningen under granskningen, har uttryckt sig klokt i en krönika om frågorna alla inblandade nu måste ställa sig: "Kunde vi gjort annorlunda? Borde vi?" 

Men frågorna kan inte bara gälla medierna, utan också den stad och institution som gav Benny Fredriksson sitt förtroende.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen.

 

LÄS MER – Martina Montelius: Låt inte förlusten av Benny Fredriksson bli ett slagträ 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: I teatersalongen var Benny Fredriksson allas bästa vän 

 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Gunilla Brodrej och Margareta Sörenson om teatermannen Benny Fredriksson. Programmet finns också som podcast.