Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ridledaren dömdes i rätten men friades i SVT

Den hårdvinklade journalistiken som i Uppdrag granskning har blivit omodern.

Gunilla Brodrej ser den gamla SVT-dokumentären som rentvådde ridledaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MEDIER | KOMMENTAR. Kanske är det så att Uppdrag gransknings journalistik helt enkelt inte funkar längre. De körde ner i diket när de granskade mediernas Metoo-rapportering i samband med anklagelserna mot Aftonbladets förre krönikör Fredrik Virtanen. Fokuserade på fel saker som Cissi Wallins fniss i telefonen samt skillnaden mellan psykolog och samtalsterapeut. Misstänkliggjorde kvinnan som säger sig vara offret. Hur ledsen var hon egentligen? Detta har ältats till leda. 

Cissi Wallin i Uppdrag gransknings program om Metoo och Fredrik Virtanen. Foto: SVT

Vid samma tid blir jag påmind om en äldre journalistisk produkt från den misogyna granskningsmetodens barndom. 

Den dyker upp i Robert Barkmans och Daniel Velascos dokumentärserie ”Hästgården” i P1, om ridledaren som utnyttjade unga tjejer. Där anklagas han för att ha fortsatt med det efter sin fängelsedom. Under denna rysare rullas historien fram om SVT:s eget gamla ”gräv” om samme förövare. 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Ridledaren på hästgården påminner om kulturprofilen 

 

”Dömd på förhand” hette dokumentären från 1994. Enbart titeln summerar reportrarnas hypotes: Att ridledaren var chanslös redan när gick in i rättssalen. 

Det är svårt att ens bli åtalad för sexuella övergrepp. Förundersökningen mot Virtanen blev nedlagd. Många utredningar läggs ned, och många misstänkta förövare frias. Ord står mot ord och det finns sällan vittnen. Men vittnesmålen mot ridledaren var övertygande. Fem unga ridtjejer, varav fyra minderåriga, hade anmält och lämnat trovärdiga berättelser.

Belöningen för lojalitet var favorithästen. Foto: ELVIRA LAGERSTRÖM DYRSSEN

Men de tre manliga journalisterna på SVT 1994 har en känsla av att domen kan vara felaktig. Att han hade blivit ett offer för illasinnade tungor. Jag går till Svensk mediedatabas och ser den 90 minuter långa dokumentären. Den börjar med ödesmättade bilder på telefonledningar med kraxande kajor. Till det telefonröster som berättar vad de hört om ridledaren. Intrycket är att det snackas mycket. Att så många har hört rykten om gärningsmannen tolkas som att anklagelserna är fabulerade. "Elakt" skvaller som i detta sammanhang inte stärker, utan underminerar åtalet. Klipp till närbild på ridledaren. Han har keps på huvudet. Tittar koncentrerat på en ryttare till häst. Interiörer från det trånga huset där övergreppen han dömdes för ägde rum. Flickorna som köar till duschen. Våningssängarna.

Allt är lögn

Ridtjejerna som är kvar på Hästgården hävdar att ridledaren är oskyldig. Defensivt svarar de på reportrarnas frågor. De har inte råkat ut för nåt. Allt är lögn, påstår de. Han är inte sån. Men ingen av dem pratar om hans förtjänster som ridinstruktör eller ungdomsledare. Bara dessa vresiga dementier.

Ridledaren dömdes till fängelse, enligt lagen. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Reportrarna pekar på eventuella jäv bland nämndemännen i Tingsrätten, att någon av dem skulle ha haft personliga skäl att sätta dit ridledaren. Och att nämndemännen redan tidigt i rättegången tror att han är skyldig tas som ett illavarslande tecken. 

“Tänkte du i ditt stilla sinne, han är nog skyldig?” frågar reportern.

”Ja.”

“Varför?”

”På grund av åklagarens sakframställan”.

Vilken alltså bygger på de fem flickornas vittnesmål. På rösterna hörs att de är barn.

Reportrarna riktar då strålkastarljuset mot förhörsledaren. 

Och visst kan det vara befogat. I fallet Kevin vet vi ju att förhören spårade ur, att frågorna var tendentiösa och ledande. Men här finns det inte så mycket att anmärka på. Förhörsledaren Annelie Gradin minns inte exakt hur långa förhören var. Hon minns att hon trodde på dem. Det ifrågasätter reportern. Varför gjorde hon det? Gradins blick är talande, hon tittar först med stigande förvåning och sedan med allt tommare ögon, på reportern. 

En del av flickorna var under 15. Personerna på bilden har ingen koppling till texten. Foto: Privat

Han riktar nu in sig på en siffra. Under förhöret med Lucy, en flicka i 15-årsåldern ska hon svara på hur många "samlag" den dubbelt så gamle ridledaren har tvingat till sig. Hon har kommit fram till ett antal genom att räkna veckor (hon bodde på gården). Hon kommer fram till siffran 40.

Reportern tycker att det är konstigt att flickan minns så få detaljer, och att hon bara kan specificera tre av de 40 övergreppen. Alltså när var och hur de övergreppen skulle ha ägt rum. 

Skrev inte upp

”Jag skrev inte upp varenda gång”, säger hon.

Gradin säger att hon förstår det. Vi förstår också det. Att flickorna liksom drömskt skulle lägga dessa stunder på minnet är lika konstigt att tänka sig som att de ständigt skulle gå omkring och se ledsna ut.

Reportrarna tycker nämligen att det är värt att belysa stämningen som råder utanför rättssalen under förhandlingarna i tingsrätten. Att det är väldigt många barn där och att stämningen närmast verkar uppsluppen. Ett ögonvittne säger: ”I mitten av tjattrande ungar stod NN som en höna med alla kycklingar runt sig”. 

”Hönan” är en av mammorna i föräldragruppen som hjälpte flickorna att anmäla.

Det finns alltså en förväntan på att barn som drabbas ska uppträda sorgset, tyst och allvarligt. Och den förälder som stöttade barnen tas som en sorts uppviglare. 

Upp på hästen igen. Ekipaget på bilden har inget samband med texten. Foto: Privat

Många föräldrar tänker i liknande banor och låter sina barn gå kvar och rida när ridledaren kommer tillbaka till gården från sitt 2,5-åriga fängelsestraff. En mamma som inte tror att ridledaren är skyldig menar att hon själv aldrig skulle gå i närheten av en sådan person om hon hade blivit utsatt för någonting liknande. Hon ser ridtjejerna stå nära honom och se glada ut och drar slutsatsen att allt är frid och fröjd.

Allvarliga konsekvenser

I dokumentären sägs gravallvarligt att ”Fängelsedomen mot NN fick allvarliga konsekvenser för dem som inte trodde på hans skuld”. Och den slutsatsen fick stå oemotsagd i väldigt många år. Såren i flickornas själar ägnar de sig inte åt. Dokumentären fälls flerfaldigt i Granskningsnämnden men skadan är redan skedd.

Och verksamheten kunde fortsätta. Vilka konsekvenser det fick kan man höra i den grundliga radiodokumentären.

Tack och lov blir det alltmer ovanligt med den här sortens enögda journalistik. Även om den inte är helt död. I senaste avsnittet av podcasten "Lilla drevet" säger Ola Söderholm något viktigt apropå Uppdrag gransknings granskning av Metoo-rapporteringen. Han menar att UG är vana att verka i ett medielandskap där de får bestämma historien, och det kraschar mot det moderna medielandskapet där Cissi Wallin kan sätta upp sin motbild på sin Facebook. "Hon kan välta Uppdrag granskning". Vilket också skedde. Den hårdvinklade journalistiken har blivit omodern. Omodern som en gammal dokumentär från 1994 som ställde sig på den manlige förövarens sida mot en hoper hysteriska tjejer och deras kacklande mödrar.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

Läs fler texter här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!