Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Remsrazzian

Språkpoliser. Den 9 juli gjorde polisen ett tillslag mot Undertexter.se.Foto: Nils Petter Nilsson

Polisens tillslag mot hobbyöversättarna på Undertexter.se saknar proportioner.
Kjell Häglund blir provocerad av filmbolagens dubbla måttstockar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Min sommarstuga är just nu belamrad med piratmaterial - mängder av teckningar och pysselfigurer föreställande superhjältar som amerikanska Disney äger de immateriella rättigheterna till. Barnen som tillverkat dem har givetvis gjort det utan formellt tillstånd, och sprider dem dessutom friskt via Instagram.

Föreställ er att en nationell enhetsstyrka inom polisen, efter veckor av spaning på ungarna, en tidig morgon skulle slå till med husrannsakan och leksaksrazzia.

Ungefär så missriktat kändes tillslaget mot den svenska sajten Undertexter.se för ett par veckor sedan. De brottsmisstänkta i fråga är inga "pirater" tillhörande "scenen", de vare sig piratkopierar, laddar upp eller tillhandahåller länkar till olovliga filmer, utan är ett gäng vanliga vuxna film- och språknördar med den pyssliga hobbyn att tillverka egna textremsor till utländska filmer.

 

Rent juridiskt har de antagligen gjort intrång i upphovsrätten, precis som åttaåringen som instagrammar sin egen, lätt skeva tolkning av hur Spindelmannen ser ut. Att polisiärt toksatsa på en nationell specialstyrka för att slå till mot sådana bagateller känns sorgligt.

Men det som upprör med tillslaget mot Undertexter.se är att polisanmälaren, filmbolagens lobbyorganisation Antipiratbyrån, påstår sig göra det för att skydda de professionella översättarna. I en intervju i Dagens Nyheter (15/7) uttalade sig Antipiratbyråns jurist Sara Lindbäck om att "många professionella översättare, som redan har det tufft, under en längre tid varit upprörda över den här verksamheten".

 

Nu förhåller det sig emellertid så att det som verkligen upprör de professionella översättarna - långt mer än ett harmlöst gäng hobbytextremsefixare - är hur de behandlas av Sara Lindbäcks egen arbetsgivare och Antipiratbyråns ägare, filmbolagen.

En av Sveriges kändaste översättare, "Simpsons"-experten John Eje Thelin, har i flera år försökt få hjälp att stämma filmbolaget Fox 2009 för att det har ignorerat hans egen upphovsrätt och olovligen använt hans översättning för en "Simpsons"-dvd.
En annan översättare jag pratar med visar mig hur filmbolagens standardkontrakt ser ut, hur de är formulerade på komplex juridiska engelska och utan hänsyn till svensk lag, och pekar på hur dessa tvingar översättarna att frånsäga sig sin upphovsrätt. Något som överhuvudtaget inte är giltigt enligt svensk upphovsrättslagstiftning, påpekar en tredje översättare jag pratar med, Kalle Hårding, som nu även engagerat sig fackligt i frågan.

 

Ett obehagligt mönster framträder: hur filmbolagen fullständigt skiter i upphovsrätten för en hel kreativ yrkeskår i Sverige, hur de systematiskt stjäl undertexter, plockar bort upphovsmäns namn och förvägrar dem rätten att slutgodkänna.

Filmbolagen är dessutom så diaboliskt snåla att de inte ger ett enda friexemplar av en dvd till dess översättare utan tvingar denna att själv köpa resultatet.

Razzian mot Undertexter.se känns, med andra ord, provocerande ohederlig.

Om den nu inte är del av en allmän uppryckning av synen på översättarnas rättigheter, och Fox är i färd med att betala ut ett senkommet skadestånd till John Eje Thelin för sitt grova upphovsrättsintrång.
Du kanske skulle kunna administrera det, Sara Lindbäck?

 

Kjell Häglund

kulturen@expressen.se