Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rebecka Kärde saknar kunskap om Srebrenica

Nobelkommitténs och DN:s kulturskribent Rebecka Kärde under tillkännagivandet av Nobelprisen i litteratur i Börssalen i Stockholm.Foto: KARIN WESSLéN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Peter Handke, Nobelpristagare i litteratur 2019.Foto: JULIEN DE ROSA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Jasenko Selimovic.Foto: HANS RUNESSON / SCANPIX SWEDEN

Nobelkommitténs och DN:s kulturskribent Rebecka Kärde har försvarat Peter Handkes Nobelpris.

Jasenko Selimovic visar hur det försvaret vilar på en som relativiserar folkmordet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NOBELPRISET. Förra veckan fick vi äntligen förklaringar till valet av Peter Handke som Nobelpristagare i litteratur. En av de mest uppmärksammade texterna var Rebecka Kärdes (DN, 18/10). Några beundrade hennes svar, jag hör däremot till dem som i texten ser en enorm okunskap om Srebrenica, parad med en ”dumdristig generös” vilja att låta alla berättelser höras. Vilket uppenbarligen utgör en explosiv cocktail.

Kärdes argumentation och försvar av pristagaren är obegriplig. Exempelvis skriver hon att eftersom flera av kommittémedlemmarna har judisk bakgrund skulle de ”antagligen inte” ge priset till Céline eller Ezra Pound. Vad blir konsekvensen av det? Att Nobelkommittén måste införa kvotering för att undvika skandaler? På ett identitetspolitiskt vis verkar Kärde koppla en människas omdöme till hennes etnicitet: endast judar kan förstå antisemitism, endast bosniakier Srebrenica, endast armenier folkmordet i Osmanska riket, och så vidare. Problemet med hennes resonemang är att det leder henne i diket. För om det vore så – då är ju bosniernas kritik av Handke den enda relevanta.   

Milosevic och Srebrenica

Det andra bärande argumentet i hennes artikel är man kan (nästan bör?) söka sig bortom ”samhällets mittfåra” och låta alla berättelser höras. Det kan man ju. Men då måste man ha kunskap om vad som finns där. I Kärdes naiva värld finns i samhällets marginaler endast svaga och maktlösa, och deras berättelser som förtjänar att höras. I den faktiska världen finns där också folkmordsförnekare, säkerhetstjänster, historierevisionister, relationer med mördare, Milosevics nationalister som omfamnas av den omdömeslösa delen av vänstern...

Det är inte mer identitetspolitik vi behöver, inte heller tror jag att vare sig samhällets mittfåra eller dess marginal har ett värde i sig. Däremot är det min övertygelse att om Nobelkommittén hade kunskap om Srebrenica och Balkan skulle de inte gett priset till Handke. Oavsett etnicitet. Ni är helt enkelt för okunniga. Och för att bevisa det ska jag ge Kärde det mest drastiska av exempel.  

I sin artikel åberopar hon nämligen den pensionerade sociologidocenten Kjell Magnusson som trovärdig källa och länkar till hans artikel (DN 18/10). Låt oss tillsammans titta på den artikeln, men först en grundläggande upplysning till Kärde. Kjell Magnusson förnekar att Srebrenica är ett folkmord. Eller som han föredrar att kalla det ”ifrågasätter”. Hade Kärde googlat skulle hon hitta det här, det här, det här och det här. Bland annat.  

Magnussons argument varierar men förnekandet består. Ibland hävdar han att bosnienserberna ”inte velat utrota” någon utan endast velat ”fördriva” (GP, 19/03 2003), (inte sant, Haag-tribunalen visade att det finns en avsikt att utrota, se Krstic-domen). Ibland skriver han att Haag-tribunalens ”rubricering inte bygger på allmänt accepterade kriterier” (Expressen, 5/11 2011) (inte heller det sant, konventionstexten har så gott som ordagrant överförts till Haag-tribunalens stadga, se Östberg (SVD, 21/11 2003). 

Förneka ett folkmord

Ibland skriver han att ”andelen dödade” inte räcker för att det ska vara folkmord (GP, 19/03 2003) (Inte heller det sant, se Ove Brings svar, SvD 17/11 2003) och ibland att det inte har funnits någon systematik i Srebrenica (GP, 19/03 2003) (inte heller det sant, just det är mycket noggrant bevisat i flera domar Haag). 

När inget annat återstår hävdar han att ”domstolens skäl är illa skrivna” (GP, 28/1 2014), som om det funnits en endaste dom. Med andra ord har Magnusson använt nästan alla sätt som den internationella organisationen Genocide watch räknar upp när de beskriver hur man förnekar ett folkmord: A. Förneka att det som hände ryms i definitionen av folkmord, B. Förminska antalet döda, C. Hävda att det inte finns en avsikt att utrota, D. Flytta skulden till offren, etcetera. 

Det mest tragiska är att Magnusson återigen gör samma sak i den artikel Kärde länkar till – utan att varken hon eller Dagens Nyheter förstår det. Så låt oss nu tillsammans ”djupläsa” artikeln.  

Skriver Magnusson någonstans att Handke inte förnekar ”folkmordet”? Läs ordagrant. Använder han ordet? Jo, en gång, när han refererar vad Handkes kritiker säger. Vilka ord väljer han själv? ”Handke förnekar inte massakern i Srebrenica” är citat i rubriken. Intressant, eller hur?

Det stämmer ju också, varken Handke, eller någon annan, mig veterligen, förnekar massakern. Det vore ju lite svårt eftersom det finns omkring 8000 kroppar. Frågan om förnekelse av folkmord i Srebrenica handlar om hur de dödades, varför de dödades och hur det gick till. Inte om de är döda eller ej. Så vad är det egentligen Magnusson garanterar ? Inget mer än att Handke inte förnekar att det finns 8000 kroppar. Förstår inte Kärde hur han drar henne vid näsan? 

En överlevare från Srebrenica sitter framför porträtt av några av de 8000 muslimska män och pojkar som avrättades under folkmordet. Bilden är från 2007.Foto: AMEL EMRIC / AP

Radovan Karadzic

Läs vidare. Magnusson skriver att ”Handkes fråga är dessutom legitim” och smyger in, lite out of the blue, att: ”Ingen massaker i den storleksordningen hade inträffat tidigare och det fanns inga egentliga militära skäl.” Även detta är osant, naturligtvis, skäl är explicit utskrivna i dokumentet som beskriver sex ”Strategiska mål” (se sidorna 147–148 i domen mot Radovan Karadzic) och där tredje målet är etablerandet av en landskorridor till Serbien längs Drinadalen, någon sorts landlivlina till ”moderlandet” Serbien, som tribunalen fastställde i flera domar. Men om det som Magnusson påstår vore sant: att det inte finns några skäl, att allt är ologiskt, oplanerat, konstigt – vilken fråga skulle då vara ”legitim” att ställa, Kärde? Förslagsvis denna: ”Är detta verkligen ett planerat och avsiktligt folkmord”? 

Läs vidare. ”Går vi till Haagtribunalen kan vi konstatera att det ännu i domen mot Radovan Karadzic 2016 är lika oklart som i domen mot general Krstic 2001 när och vem som gav order.” Visst får man ett intryck att Srebrenica är en oorganiserad händelse, utan någon som ger order om det, utan logik och systematik? (osant, även det, redan i Krstic-domen diskuterade man planering och kommandokedjan). 

Så låt oss summera: vad implicerar Magnusson har hänt i Srebrenica? Srebrenica verkar, enligt honom, vara ett spontant, orderlöst slag som på ett mycket ologiskt sätt råkade sluta i en ”massaker”, utan någon som helst militär logik. Någon sorts konstig aktion där några soldater verkar ha gått bärsärkagång och hämnats på alla de kunde komma åt. Med andra ord – inget planerat, organiserat, avsiktligt folkmord.

Vi vet allt nuförtiden.

Magnusson skriver alltså en artikel där han smyger in alla de lögner folkmordsförnekare brukar hävda för att förneka folkmordet – och Kärde åberopar hans artikel! Han gör det framför ögonen på er, och ni ser inte det. Så lite kunskap har ni.

Därför, inför nästa debatt om Handke. Så fort någon börjar beskriva Srebrenica som ett slag, en massaker, arméer som slagits, undviker ordet folkmord, hävdar att det inte fanns uppsåt, organisation, systematik, att vi saknar bevis – stanna upp. Vi pratar om en händelse som har undersökts i 24 år i Haag-tribunalen, av cirka 90 domare, 4000 vittnen för hela det forna Jugoslavien, hundratals avslutade rättegångar, DNA-kartläggningar, miljontals skrivna sidor, dokument, bevis. Vi vet allt nuförtiden. 

I Srebrenica fanns knappast något slag, det var ingen hämnd för tidigare illdåd, ingen kaotisk aktion som resulterade i en oplanerad massaker. Det största antalet offer var hjälplösa människor, tillfångatagna, som kallblodigt och planmässigt avrättades. Därför är det viktigt att kalla det för folkmord. Det är inte en fråga om semantik, inte heller om överkänsliga bosnier, det är en fråga om vad vi påstår hände i Srebrenica 1995. 

Avslutningsvis: jag tror inte att Nobelkommittén behöver ta in några bosniakier (eller för den delen några andra nationaliteter) för att förebygga upprepningen av denna skandal. 

Det räcker att ni läser på. 

 

Av Jasenko Selimovic

Jasenko Selimovic är skribent. Han har tidigare varit konstnärlig ledare på Göteborgs stadsteater samt Europaparlamentariker för Liberalerna.

En ny skandal för Svenska Akademien?

I tv-spelaren nedan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen där Jasenko Selimovic och Expressens Victor Malm debatterar Peter Handkes Nobelpris i litteratur.

Jasenko Selimovic och Victor Malm i debatt om Peter Handke.