Omdömeslöst att svenska influencers hyllar Klarna

Sedan en tid tillbaka storsatsar företaget Klarna på mikro-influencing.
Foto: SOPA IMAGES / THIAGO PRUDENCIO / SOPA IMAGES/S SIPA USA
Essy Klingberg.
Foto: OLLE SPORRONG

Företaget Klarna låter en rad namnkunniga profiler fronta sina reklamkampanjer. 

Essy Klingberg undrar varför dagens it-kids inte har några betänkligheter kring att sälja ut. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Till en början scrollade jag förbi inläggen, men när jag för femtioelfte gången under sommaren såg en instagramprofil tipsa om Klarna-kortet kände jag mig tvungen att läsa bildtexten. 

Jag läste att Josefin Lavold fått det mycket lättare att betala för saker på sin Baliresa nu när hon har sitt Klarna-kort. Efter ytterligare en stund i flödet kunde jag addera bland annat Frida Tordhag, Louise Jorge, Sofi Anckarman, och Henrietta Fromholtz till listan över influencers som frälsts av Klarna-kortet. 

Det bör vid det här laget inte ha undgått någon att Klarnas affärsverksamhet är extremt moraliskt tvivelaktig. De senaste åren har företaget vuxit i rekordfart, samtidigt som man dragits med en rad kontroverser kring kreditskulder, fakturor som dolts och diskutabel reklam. Klarna har bland annat kritiserats för att lyfta fram kredit före direktbetalning, utan att tillräckligt tydligt redovisa vilka räntor och avgifter som tillkommer. Modellen går med andra ord ut på att göra vinst på folks dåliga ekonomi och/eller bristande omdömesförmåga.

Klarna-kortet, som i det här fallet marknadsförs, är ett betalkort vars främsta styrka tycks vara att det erbjuder uppskjuten betalning (givetvis med tillkommande ränta på 19,9% samt en administrativ avgift). 

Det är ett hängivet försök till rentvätt av en i grund och botten ohederlig verksamhet.

Exemplen på människor som hamnat i skuld på grund av förrädiskt lockande delbetalningserbjudanden är många. Förra året gick det bland annat att läsa om tjugosexårige Anton, som efter att ha valt den billigaste månadskostnaden vid ett antal internetköp fick en kreditskuld på 30 000 kronor, varav 17 000 var till Klarna. (Expressen 6/2-20) Med aviagvifter och ränta skulle delbetalningsplanen ta över hundra år att betala av.  

Anton kan som tur är hitta en tröst i två faktum. För det första är han i gott sällskap: Aftonbladet rapporterade i våras (17/3) att Klarnas kunder sammanlagt har över 500 miljoner kronor i skulder hos Kronofogden. För det andra är han, i likhet med många av Klarnas skuldsatta kunder, ung. Kanske inte mycket till tröst, men jag har hört att det ska vara kul. 

Unga är också måltavlan för företagets aggressiva kommunikation. Sedan en tid tillbaka storsatsar de på mikro-influencing, vilket är contentsvenska för reklam där profiler med färre, men hängivna, följare sänder ut ett budskap till riktade målgrupper. Häri hittar jag också förklaringen till varför mitt nyhetsflöde på sistone svämmat över av just Klarna-reklam.

Men företaget samarbetar inte bara med influencers, utan har också lyckats knyta en rad namnkunniga kulturpersonligheter till sig. Förra året sjösatte de stolt ett samarbete med bland annat Petter, Sabina Ddumba, Happy Jankell och Linnea Henriksson, eller som företaget själva kallar det, sitt ”Klarna Squad”. Internationellt frontas deras kampanjer av bland annat delägaren ASAP Rocky och Snoop Dogg. Det är ett hängivet försök till rentvätt av en i grund och botten ohederlig verksamhet. 

Det är som att Mammon själv skrivit ett vloggmanus.

Dagens it-kids verkar inte alls oroa sig för att framstå som sellouts, eller ha betänkligheter kring vilka följdverkningar marknadsföringen kan få för följarna. De gånger en person i offentligheten bemöter kritik mot ett samarbete ekar försvaret lika tomt som välbekant: Den som kritiserar samarbetet är egentligen bara emot entreprenörskap (dessutom inom en kvinnodominerad contentbransch), och vill förneka unga människor rätten till sina hårt förvärvade contentpengar. 

Det är som att Mammon själv skrivit ett vloggmanus. Möjligheten att kritiken inte grundar sig i kvinno – eller entreprenörshat, utan i helt rimliga invändningar mot en etiskt förkastlig verksamhet, tycks inte slå någon. För tydlighetens skull kan jag ju passa på att understryka att jag är lika mycket emot ett Klarnasamarbete oavsett om det frontas av Petter eller Happy Jankell. 

Tidigare i veckan konstaterade Saga Cavallin i DN (4/8) att det saknas bred kritik mot den kommersialisering som i dag präglar alla delar av det offentliga och digitala rummet: 

”I stället är det konsumenternas eget ansvar och avhållsamhet som diskuteras. Som om det vore lätt att avstå från att konsumera när vi ständigt frestas av manipulativa budskap.”

Att rättfärdiga sin reklam för Klarna-kortet genom att säga att det ”bara är ett betalkort”, är att dumförklara sig själv. Vet ni vad som också är ett betalkort? Ett betalkort. Och ja, Klarnakortet tillhandahåller en del flexiga funktioner, men i första hand är det knutet till ett företag vars hela idé går ut på att göra bra affärer av människors dåliga affärer. 

Att människor gör moraliska kompromisser till förmån för kommers är så klart inte nytt, Shakespeare skildrade ångesten inför detta dilemma redan i sin hundrationde sonett: 

Ack, det är sant, jag svärmat här och där

Och gjort mig själv till narr för andras frågor

Jag sålt för godt köp, vad dyrast mig är

Och gamla synder födt med dyra lågor

Men just denna Shakespearevånda har kanske inte längre så stor relevans för samtidens läsare? 


Essy Klingberg är kulturskribent och medarbetare på Expressens kultursida.



Lunch med Montelius - ”Musiker är det vackraste yrket”

https://embed.radioplay.io?id=86866&country_iso=se

Så blir kultur en studie i meningslöshet, därför läser man Knausgård och därför är musiker det vackraste yrket. Dessutom: Kristina Lugns hemliga last.

Expressens matiga omtalade kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.