Gal Gadot i filmen "Wonder woman". Foto: CLAY ENOS / AP TT NYHETSBYRÅNGal Gadot i filmen "Wonder woman". Foto: CLAY ENOS / AP TT NYHETSBYRÅN
Gal Gadot i filmen "Wonder woman". Foto: CLAY ENOS / AP TT NYHETSBYRÅN
Naomi Abramowicz, skribent. Foto: EMILY DAHLNaomi Abramowicz, skribent. Foto: EMILY DAHL
Naomi Abramowicz, skribent. Foto: EMILY DAHL

Min kropp blev mer än ett föremål för hat eller åtrå

Publicerad

Publiken älskar fysiska förvandlingar som när överviktiga i "Biggest loser" blir smala och vältränade.

Naomi Abramowicz skriver om ett omtumlande år där depressionen fick henne att omvärdera kroppsideal, träningshat och gymselfies.

ESSÄ | TRÄNING. Jag är åtta år gammal, håller i ett brännbollsträ och gråter förtvivlat. Vem kom på tanken att uppfinna denna tortyr de kallar skolgympa? 

20 år senare. Jag är nybliven träningsfantast. Likt ett Jehovas vittne vill jag väcka mina sovande medmänniskor. Alla ska få höra, vare sig de vill eller inte, om hur styrketräning kan förändra ens liv till det bättre.

Men låt oss ta det hela från början. Det är februari 2016. Jag är deprimerad, djupt deprimerad. Jag kan knappt skriva två sammanhängande meningar. Att jobba är en omöjlighet. Bara att lämna lägenheten är en kamp.

Lyckligtvis har jag en ny vän, vi kan kalla henne Nina. Vi förstår varandra på ett intuitivt sätt. Sådant som i vanliga fall behöver förklaras med hundra ord kan sägas med tio. Hon vet hur dåligt jag mår och har bestämt sig för att hjälpa mig. Lösningen på mina problem stavas träning, enligt Nina. Det säger forskningen, och om det är något som Nina tror på så är det forskningen. Hon beordrar mig att köpa ett hopprep och hoppa i 20 minuter varje dag. Det har hon läst i boken "Spark" av John Ratey, forskare i psykiatri vid Harvarduniversitetet. 

 

"Hjärnstark" av Anders Hansen

Jag köper ett hopprep och hoppar i 20 minuter, enligt Ninas instruktioner. Nästa dag sms:ar hon mig: jag bad precis en deprimerad att köpa ett rep och hoppa, lever du? Ja, jag lever, svarar jag irriterat. Men det känns som att mina vader ska dö. Det är sista gången jag hoppar hopprep. 

Nina fortsätter att tjata på mig. Du MÅSTE träna. Det är medicin, förstår du? 

Inte nog med att Nina är irriterande, hon har rätt. Hon ger mig ett boktips: "Hjärnstark" av Anders Hansen, överläkare i psykiatri. Hansen beskriver ingående hur träning kan hjälpa mot depression. Den kan till och med fungera bättre än antidepressiv medicin. Inte nog med att träningen förändrar hjärnans kemi, den ökar även den deprimerades tilltro till sig själv. Den som har bidragit till att förbättra sitt eget mående får också stärkt självkänsla, förklarar han.

I över 15 år har vårdpersonal också kunnat skriva ut fysisk aktivitet på recept. Det används vid en rad olika sjukdomar, däribland depression.

 

Foto: MARVEL.

30 minuters konditionsträning

Påhejad av Nina skriver jag därför ut fysisk aktivitet åt mig själv. Men hur börjar man träna vid 27 års ålder när man är överviktig, deprimerad och fortfarande drömmer mardrömmar om skolgympan? 

Svaret är att man tar internet och en kompis till hjälp. Enligt Anders Hansen krävs det 30 minuters konditionsträning, tre gånger i veckan för att det ska bli en kännbar effekt vid depression. 

Sagt och gjort. Jag släpar mig till gymmet tre gånger i veckan. Vevar pliktskyldigt med armar och ben på crosstrainern i 30 minuter. Efter varje session skickar jag en selfie till Nina enligt devisen "pics or it didn’t happen". Bilderna blir en lika viktig del av min träningsritual som crosstrainern. Så fort hon har tagit emot en svettig bild får jag ett uppmuntrande tillrop som svar. Det bär jag med mig resten av dagen.

Sakta börjar jag må bättre. Jag blir mer självsäker för varje gång jag besöker gymmet. Men jag har inte hittat det än, det som ska förändra mitt liv. 

Efter påtryckningar från Nina skaffar jag en personlig tränare, en lagom cynisk före detta baskettjej, och börjar så småningom lyfta vikter. Då händer något. Styrketräningen gör att jag känner mig mäktig och stark. Min kropp är mer än ett föremål att hata, beundra eller åtrå. Den har ett syfte långt viktigare än så; att lyfta tunga vikter. 

 

Naomi Abramowicz på Instagram.

Se ut som Hulken

Alldeles för många kvinnor är rädda för styrketräning, förutom när det gäller magen. Situps får man gärna göra tills man kräks. För magen ska vara platt, stark och rutig. Men styrketräning med vikter är potentiellt livsfarligt. Om man börjar dra marklyft finns det ju en allvarlig risk att man en dag vaknar upp och ser ut som Hulken. Det verkar åtminstone många kvinnor tro.

För en vanlig motionär är det mer eller mindre omöjligt att ens komma i närheten av Hulkens kroppshydda. Däremot finns vetenskapligt stöd för att kvinnors kroppsuppfattning påverkas positivt av styrketräning.

Min väg från sillmjölke mot "Wonder woman" är allt annat än spikrak. Det tar flera månader innan jag kan göra ett snyggt marklyft. Jag ramlar baklänges när jag ska försöka knäböja med skivstång. Men ingen trillar lika glatt som jag, för jag har äntligen hittat något som jag förstår mig på. I stället för att skicka träningsbilder till Nina börjar jag lägga ut dem på Facebook och Instagram. Det är ofiltrerat skryt. Titta hur mycket jag lyfte i dag!

Min väg från sillmjölke mot "Wonder woman" är allt annat än spikrak. 

Till min stora förvåning rasslar lajks, hjärtan och kommentarer in så fort jag lägger upp något. Bra jobbat, Naomi! Vilken inspiration! Pingla! Varje notifikation ger en kännbar dopaminkick.

Mina gymselfies får en oväntad effekt: jag råkar bli det digitala grannskapets motivationscoach. En granne vill diskutera träning med mig klockan halv åtta på morgonen. Vänner hör av sig och berättar att de vill marklyfta med mig. En bekant från USA skriver till mig på Instagram och vill veta allt om min nya träningsrutin.

 

Anna Book från "Biggest loser VIP".Foto: PÄR BÄCKSTRAND / TV4

Bänkar sig framför "Biggest loser"

Jag inser att människor älskar förvandlingar. Allra helst ska det finnas ett tydligt före och ett efter. De som känner igen sig i före-bilderna tänker att det finns hopp, även för dem. De som tillhör Team efter klappar nöjt sig själva på axeln. Varför skulle annars så många bänka sig framför "Biggest loser"? De vill se larven som slutligen blir en fjäril. Eller den överviktiga killen från orten som transformeras till en bodybuilder. 

Jag har också förvandlats. Jag är smalare, smidigare och starkare. Men den förvandling jag är mest nöjd med har inget med mitt yttre att göra. 

Jag har gjort något långt större än att gå ned i vikt: jag har, bokstavligt talat, lyckats lyfta mig ur min depression. 

Tänk om jag som gympahatande åttaåring hade förstått att man kan må bra av att röra på sig, att det till och med kan vara kul. Kanske hade jag kommit i gång tidigare om det inte hade varit för det där eländiga brännbollsträet.

Men det spelar ingen roll längre. 20 år senare har jag gjort resan från träningsateist till missionär. 2018 ska jag till och med springa Tjejmilen. Undrens tid är inte förbi.

 

Av Naomi Abramowicz

Naomi Abramowicz är skribent.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag