Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Min främsta klimatskräck är inte hotade isbjörnar

Många djurarter hotas av klimatförändringar, bland annat isbjörnen. Foto: SUBHANKAR BANERJEE / AP SUBHANKAR BANERJEE
Isobel Hadley-Kamptz.Foto: OLLE SPORRONG

Isobel Hadley-Kamptz ger en slutreplik i debatten om klimat och tillväxt. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPLIK. Therese Uddenfeldt bad mig förklara (Expressen, 16/10) hur fler sålda böcker skulle kunna öka tillväxten utan att öka åtgången av träd och energi. Jag ska försöka: E-boksförsäljningen i Sverige är inte särskilt hög utan ligger på omkring 3 procent. I USA är däremot en femtedel av alla sålda böcker e-böcker, men då räknas inte alla de e-böcker in som säljs direkt på amazon eller via indie-förläggare. Om vi också räknar in ljudböcker är det 23 % av alla böcker även i Sverige och närmare 30 % i USA som inte levereras på papper. Fler böcker – färre träd.

Men teknikprylar kräver ju också energi och material? Absolut, och det finns få enskilda föremål som symboliserar tom ödesmättad konsumism lika väl som alla dessa ljudmässigt usla airpods som är sammanfogade på ett så intrikat sätt att de inte ens går att återvinna. Å andra sidan kan man titta på alla de prylar som våra telefoner har ersatt. Klockor, miniräknare, musikspelare, cd-skivor, uppslagsverk, gps-apparater, telefonkataloger, kartböcker, kameror, radioapparater, kompasser. Tillverkningen av alla dessa saker krävde otroligt mycket mer av både energi och råvaror än att i dag tillverka en smartphone. 

Jag vet att rika länder har bättre djurskydd och bättre regler mot nedsmutsning och utsläpp än fattiga

För jag återkommer till att detta är en empirisk fråga. Fram till ungefär 1970 ökade resursanvändningen i rika länder ungefär jämsides med den ekonomiska utvecklingen. Men vi behöver inte spekulera om huruvida det är möjligt att bryta det sambandet, vi kan bara titta bakåt och konstatera att vi redan har gjort det. Användningen av nästan alla råvaror har minskat sedan dess, trots att ekonomin bara har fortsatt växa. Det här gäller energiförbrukning också. Sedan omkring år 2007 ligger den amerikanska energiförbrukningen stilla, trots mer än 10 års tillväxt. 

Jag är gammal nog att minnas hur man för bara 15 år sedan ofta pratade om faran med peak oil, och då menade skräckscenariot när världen inte längre skulle hitta mer olja att utvinna. När människor i dag säger peak oil menar vi när konsumtionen av olja når sin topp och därefter minskar. Det ögonblicket kan inte komma snart nog, vilket är skälet till att vi behöver höga koldioxidskatter. 

Min främsta skräck med klimatförändringarna är inte hotade skalbaggar.

Uddenfeldt avslutar med att fråga om tillväxt kan rädda den miljon arter som i dag är hotade. Jag vet inte, men jag vet att rika länder har bättre djurskydd och bättre regler mot nedsmutsning och utsläpp än fattiga. Däremot tror jag att det kanske är just där skillnaden mellan mig och Uddenfeldt ligger. 

Min främsta skräck med klimatförändringarna är inte hotade skalbaggar, eller ens isbjörnar, utan det oändliga mänskliga lidande som vi står inför. Jorden kommer klara sig oavsett temperaturhöjningar, nya djurarter kommer tillkomma, minst lika fantastiska som de gamla. Det är människor som kommer tvingas på flykt, som kommer lida i klimatrelaterade krig, det är mänskliga civilisationer som riskerar att gå under. Och människor kan vi definitivt hjälpa bättre med mer resurser än med mindre. 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Samtal mellan Jesper Weithz och Amanda Svensson om vad litteraturen ska göra med klimatförändringarna.