Vladimir Putin på fisketur. Foto: DMITRY ASTAKHOV / AP RIA NOVOSTI KREMLINVladimir Putin på fisketur. Foto: DMITRY ASTAKHOV / AP RIA NOVOSTI KREMLIN
Vladimir Putin på fisketur. Foto: DMITRY ASTAKHOV / AP RIA NOVOSTI KREMLIN
Forskaren och Rysslandsexperten Martin Kragh. Foto: Pressbild/Martin KraghForskaren och Rysslandsexperten Martin Kragh. Foto: Pressbild/Martin Kragh
Forskaren och Rysslandsexperten Martin Kragh. Foto: Pressbild/Martin Kragh
Vladimir Putin. Foto: GRIGORY DUKOR / AP TT NYHETSBYRÅNVladimir Putin. Foto: GRIGORY DUKOR / AP TT NYHETSBYRÅN
Vladimir Putin. Foto: GRIGORY DUKOR / AP TT NYHETSBYRÅN

Martin Kragh: Putin regerar alltmer som en frånvarande furste

Publicerad

Inför valet nästa månad väcks nu för första gången frågan om ett Ryssland efter Putin.
Martin Kragh ser en president som tappat sitt grepp om ekonomin och eliternas maktkamper.

ESSÄ | RYSSLAND. Rysslands president Vladimir Putin står inför sin sannolikt sista mandatperiod efter valet den 18 mars i år. Hans position är i allt väsentligt ohotad. Men för första gången väcks nu frågan om ett Ryssland efter Putin. "Putin 4.0" blir i detta hänseende upplysande, om inte avgörande. 

Under sin första tid vid makten, åren 2000 till 2004, positionerade sig Putin som en hårdför reformpolitiker: platt inkomstskatt, politisk kontroll över oligarkerna och medierna, nationalisering av strategiska industrier, och maktkoncentration. Putin var ingen demokrat, men hade i utrikespolitiken fungerande relationer med ledare som George W. Bush, Tony Blair och Gerhard Schröder.   

Sedan sin återkomst till presidentämbetet 2012 har Putin övergett pretentionerna på samarbete med USA eller EU; den västledda världsordningen – har han signalerat – är på väg att nå vägs ände. Med annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina 2014, och Syrieninterventionen 2015, satte Putin maktmedel bakom dessa ord. Dessa vägval har varit de viktigaste i hans politiska karriär, obeaktat vilka beslut han fattar framgent.

Putin, Blair och drottning Elizabeth 2005.Foto: RICHARD LEWIS / AP HM GOVERNMENT

Frånvarande furste

Rysslands positionering på den globala arenan har stärkt Putins inrikespolitiska ställning, men det har skett på bekostnad av landets ekonomiska klimat och rubbat putinsystemets maktbalans. I kontrast med hans första år som president, då Putin blev känd för sin detaljstyrning av dagspolitiken, har han under de senaste åren alltmer kommit att regera som en frånvarande furste.

Att rivaliteten mellan olika elitgrupper tilltagit illustreras av den tidigare ekonomiministern Aleksej Uljukajev, som 2017 dömdes till åtta års fängelse efter en skådeprocess initierad av säkerhetstjänsten FSB och Igor Setjin, chef för oljebolaget Rosneft. Konflikter av detta slag har varit en återkommande aspekt av det ryska systemet; vad som är nytt är att de utspelas inför öppen ridå, en grad av insyn som Kreml under tidigare år inte hade tillåtit.  

En ytterligare förändring är den lätthet, med vilken medlemmar i de styrande kretsarna kommit att detroniseras. Utöver Uljukajev, vars långa fängelsestraff är unikt för ett statsråd i Rysslands moderna historia, har även andra högt uppsatta beslutsfattare förflyttats ut i de politiska marginalerna. Vladimir Jakunin, tidigare chef för de ryska järnvägarna, och Sergej Ivanov, tidigare stabschef i Kreml, tvingades 2015 respektive 2016 båda lämna sina positioner efter att ha förlorat Putins förtroende.

Sorgen efter Boris Nemtsov.Foto: SERGEI ILNITSKY / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Boris Nemtsov mördades

Illojalitet kan bestraffas med starkast tänkbara medel. Boris Nemtsov, den tidigare vice premiärministern som tidigt gick över till oppositionen, sköts ihjäl 2015 under en kvällspromenad i centrala Moskva. Vem som beställde mordet har aldrig klarlagts, men med Nemtsovs död försvann en av Rysslands mest välkända och respekterade oppositionsledare.

En unik problematik utgörs av Tjetjenien under Ramzan Kadyrov, vars repression mot motståndare och införande av konservativa islamiska värderingar i en sekulär stat – däribland polygami, tolerans för hedersmord, och obligatorisk slöja för kvinnor –, är en konstant utmaning mot Moskvas auktoritet. 

I februari 2017 larmade människorättsorganisationer i Ryssland om att över 100 tjetjenska män, anklagade av de lokala myndigheterna för att vara homo- eller bisexuella, mördats, torterats eller försvunnit spårlöst. Tjetjenien har utvecklats till en stat i staten, där de mänskliga rättigheterna kränks rutinmässigt och till synes ostraffat.

EU och USA

Den ryska tillväxten sedan den globala finanskrisen 2008 har i allt väsentligt uteblivit. Landets regering har vidtagit få åtgärder för att förbereda ekonomin på en era av lägre oljepriser, samtidigt som sanktionerna från EU och USA hindrar ryska företag och banker från tillgång till de internationella kreditmarknaderna. Rysslands ekonomi står ej inför någon omedelbar kris, men har fastnat på en nivå karaktäriserad av låg optimism och bristande framtidstro.

Problemet är att det numera finns mindre pengar att stjäla än under tillväxtåren.

Striderna mellan landets styrande eliter och den avtagande tillväxten hänger samman. När det ekonomiska utrymmet krymper, ökar konflikten om intäktsflöden och tillgångar. Korruptionen, som fortfarande genomsyrar alla nivåer av den ryska samhällskroppen, är oförändrat hög. Problemet är att det numera finns mindre pengar att stjäla än under tillväxtåren.

Den styrmodell som Putin förlitade sig på under tidigare år har kommit till vägs ände. Kruxets kärna är denna: den ekonomiska situationen kan enbart förbättras genom reformer och diversifiering från beroendet av olja och naturgas, men den politiska situationen kräver att det ekonomiska systemet förblir oförändrat. Genuina reformer för rättsstatlighet, antikorruption och demokratisering skulle hota inte så mycket Putin personligen som hans maktbas – de eliter vars fortsatta stöd han förlitar sig på.   

Aleksej Navalnyj inte kandidat

Den enda oppositionsgestalt som kunnat spela någon roll, Aleksej Navalnyj, tillåts inte ställa upp som kandidat. Trots obefintlig tillgång till de statliga tv-kanalerna har han genom sociala medier och traditionellt kampanjarbete i regionerna byggt upp en väljarbas som är unik, och som mestadels består av ungdomar födda efter Sovjetunionens fall. Utan en möjlighet att utmana Putin, har Navalnyj i stället uppmanat sina anhängare att ignorera presidentvalet.

En valbojkott kan förefalla kontraproduktivt, men är från Navalnyjs ståndpunkt logisk: Putin går in i vad som sannolikt är hans sista mandatperiod, där eliterna redan positionerar sig för att identifiera en efterträdare. Ett lågt valdeltagande kan i viss mån kompenseras med valfusk, men inte förhindra bilden av att hans legitimitet har försvagats. För Putin är den springande punkten därför högt valdeltagande, inte den specifika marginal med vilken han blir omvald.

Vladimir Putin.Foto: MATTEO BAZZI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Auktoritära tendenser

Under sin ämbetstid har Putin positionerat sig som en stark ledare med auktoritära tendenser, med kontroll över ekonomin och en förmåga att förlika konkurrerande elitintressen. I dagsläget är dessa kvaliteter iögonfallande frånvarande. Därtill har Putins redan långa maktinnehav skapat osäkerhet, huruvida han efter detta års val avser att leda landet permanent eller inom sinom tid göra en ordnad maktöverlämning.

Frånvaron av reformer och ekonomisk stagnation kan tolkas som tecken på politisk stabilitet och status quo. Men rysk historia har gett fler exempel på när drastiska förändringar sker snabbt och oväntat. 

Under Putin 4.0 kommer Rysslands framtida vägval att utkristalliseras. 

 

Av Martin Kragh

Martin Kragh är chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet.

 

LÄS MER - Stig Fredrikson: Trump och Putin är av samma skrot och korn 

 

LÄS MER - Magnus Ljunggren: Han jobbar åt RT – och Aftonbladet Kultur 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag