Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lyssna på kyrkklockorna i stället, Pekka Heino!

Pekka Heino.Foto: SVT
Joel Halldorf.Foto: OLLE SPORRONG
Foto: DN

Joel Halldorf är kritisk till Pekka Heinos krig mot kyrkklockorna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | RELIGION. Tv-profilen Pekka Heino har tystat kyrkklockorna på Kungsholmen i Stockholm, och det är svårt att veta var man ska börja.

Han har, skriver Hem & Hyra, anmält ljudstörningen till miljö- och hälsoskyddsnämnden, och kyrkan har svarat med att begränsa klockringningen. Men Heino är inte nöjd: han vill att det otidsenliga oljudet ska upphöra helt.

De som försvarar klockorna talar om kulturarv, men det är ingen bra plats att börja på. Ordet är antikvariskt och nostalgiskt. Vi måste börja med att tala om människan. Vad är en människa – hur blir hon till?

En av modernitetens vanföreställningar är att vi föds som tomma blad och sedan väljer våra liv. Så är det inte: fråga vilken psykolog, antropolog eller teolog som helst. Vi formas av den mylla som vi växer ur. Av barnkammarens ramsor, familjens ritualer, platsens historia. Av kultur – ordet betyder som bekant odling. En rik kultur får människor att växa.

Klockor är kultur

Den som bor i Stockholm lever i en stad full av kyrkor. Det är kanske ett problem för en modern människa: klockorna är ju varken neutrala eller objektiva. Men det är själva poängen. Klockorna är inte objektiva – de är kultur. Och kultur är alltid specifik och partikulär.

Det går naturligtvis att ta bort kulturen och göra samhället mer likt ett laboratorium: sterilt och utan andra ljud än de maskinerna frambringar. Det går att leva i en sådan miljö, men det är svårare att göra det som människa.

Kyrkklockornas klanger är en kallelse till bön, men även den som inte ber kan höra och påminna sig om att livet är mer. Mer än det vi kan köpa och sälja, mer än att hinna till nästa möte.

Klockorna ringer särskilt vid dop, bröllop och begravning: livet, kärleken och döden. Heino hör bara ljudstörningar, hävdar han. Men lyssna närmare Pekka, lyssna en gång till. Om du stannar upp i rusningen och sluter ögonen kommer du att i klockans klanger höra de ord som står ristade i dess malm. Det är en bön i toner, utan ord, som pekar mot livets horisonter:

"De levande kallar jag. De döda begråter jag."

 

Joel Halldorf är teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Gud: återkomsten".