Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lukasjenka påminner mig om Ceausescu

Protester i Minsk där Lukasjenka talade till arbetarna.Foto: SERGEI GRITS / AP TT NYHETSBYRÅN
”Det blir inget omval förrän ni dödar mig”, sa Lukasjenka.Foto: NIKOLAI PETROV / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Strejkande arbetare utanför traktorfabriken i Minsk.Foto: TASS / VALERY SHARIFULIN/TASS/SIPA USA SIPA USA

100 000-tals belarusier är ute på gatorna för att protestera.

Anna Hellgren tänker på dagarna innan Rumäniens diktator störtades.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Är det nu det händer? Hundratusentals människor demonstrerar i Belarus, de gör det mot en diktator och en regim som fängslat, misshandlat och torterat dem i allt aggressivare utsträckning efter det riggade valet tidigare i augusti. Detta Belarus, beläget nästan precis i mitten av Europa, där järnridån aldrig föll på riktigt och där Aljaksandr Lukasjenka styrt landet i despotiskt envälde de senaste 26 åren. 

Hans respons på protesterna har varit lika delar brutalitet och klassiskt envåldsvansinne – massgripanden å ena sidan, och hot om att ett nyval öppnar dörren för Nato och deras ”svart-hyade, gul-ansiktade och blonda” soldater å den andra.

Under måndagen – dagen efter att hundratusentals belarusier gått ut på gatorna i öppet trots mot regimens våld – uppmanade oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja till generalstrejk från exilen i Litauen och sa sig villig att leda landet under en övergångsperiod fram till ett fritt, demokratiskt val. Lukasjenka å sin sida ägnade förmiddagen åt att tala inför utvalda fabriksarbetare. 

På vägen ut mötte han också strejkande arbetare och slog fast att det inte blir något nyval ”så länge ni inte dödar mig”. 

Sedan står han tyst medan arbetarna skanderar ”Avgå!, Avgå!, Avgå!”. 

https://twitter.com/nexta_tv/status/1295282974422949889?s=20&fbclid=IwAR0fR5sF3tmfE7I0lJ9Sl9XXWGsDoljswrFq9PcimIvRl_afec2vDVoqb0o

Den som ser den oberoende nyhetskanalen Nextas film från mötet med demonstranterna har svårt att inte tänka på Nicolae Ceausescu. Ögonblicken när Rumäniens diktator förstår att folkmassan framför honom inte längre fruktar hans makt är ikoniska, och fyra dagar senare arkebuseras herr och fru Ceausescu efter en skenrättegång. 

Jag tror inte för ett ögonblick att Aljaksandr Lukasjenka har missat de massiva protesterna mot diktaturen i Belarus – inte heller hoppas jag att hans 26-åriga styre slutar med döden – men det är något i minspelet som gör att jag ser filmsnutten om och om igen.

Den kisande blicken i fjärran, händerna som far över podiet innan de tyglas och knäpps framför kavajen. Ryggen som sträcks, det tydliga smackandet i mikrofonen innan han säger: ”Tack, nu har jag sagt allt, nu kan ni fortsätta skrika 'Avgå'. ”

Jag hoppas innerligt att de fortsätter.

 

Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.