Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Attacken mot Skäringer och Läckberg är radikal

Bianca Meyer, Moa Wallin och Anna Björklund i "Della Q". Foto: Perfect Day Media
Dags för en ny kvinnoroll? Foto: SHUTTERSTOCK
Jens Liljestrand.

Tre stockholmskvinnor har nått stora framgångar med sin frispråkiga humorpodd, som sägs spegla en ny femininitet.

Jens Liljestrand sträcklyssnar på "Della Q" och hör myten om den goda kvinnan gå i kras.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | PODCAST. Snart har jag tre döttrar och den äldsta, tolvåringen, vill ta mig med och shoppa, det är julklappstider, vi går förbi en parfymbutik och hon sneglar nyfiket in mot flaskorna och speglarna och glittret där inne.

"Det är bara lur", säger jag. "Doften sitter aldrig kvar. Den försvinner efter fem minuter. Man köper sånt för att man vill känna sig lyxig, men den känslan går över jättefort."

Det är första gången, men inte sista, som jag kommer på mig själv med att förmedla lärdomar från "Della Q". Podcasten som har blivit synonym med "den nya kvinnligheten" efter Greta Thurfjells omstridda artikel om "huskvinnan" i DN för en tid sedan.

Vem är denna nya kvinna? Bryr hon sig bara om sitt utseende? Är hon en hemmafru? Vill hon begränsa aborträtten? Röstar hon på Sverigedemokraterna?

Viktigast av allt: finns hon i min närhet?

I hemmet där jag växte upp var de flesta nyinköpta böcker romaner om kvinnor, skrivna av kvinnor. Det var "Grottbjörnens folk"-böckerna av Jean M. Auel, det var "Törnfåglarna" av Colleen McCullough, det var "Lace" av Shirley Conran. Som tioåring läste jag dessa böcker, som innehöll långa sekvenser där kvinnorna diskuterade utseende, kroppens åldrande, klädmode, föräldraskap, attraktion, äventyr, framgång och livslång sorg. Framförallt var kvinnorna hjältinnor, de var goda, de ville varandra väl, deras liv var fulla av medlidande, omtanke, kärlek och systerskap.

 

LÄS MER – Isobel Hadley-Kamptz: Det är knappast radikalt att drömma om man, barn och bullbak 

Tantsnusk och grabblitteratur

Först senare lärde jag mig skämmas för böckerna, det var ju tantsnusk, löjligt skräp för kåta kärringar. Intellektuellt brådmogna killar skulle läsa Ulf Lundell och Charles Bukowski, kanske Sture Dahlström och Jack Kerouac, det var riktig litteratur. Senare lärde jag mig att det där var grabblitteratur, en riktig intellektuell, vuxen man skulle läsa Nina Björk och Marguerite Duras, ännu senare Liv Strömquist och Sara Stridsberg.

Ändå kan jag komma på mig själv med att vilja leta upp någon av de där tantsnuskböckerna igen. Jo, sexscenerna var pinsamma, men det var ändå rätt lärorikt (jag läste ordet "klitoris" första gången i "Lace" i en utdragen samlagsskildring där den kvinnliga huvudpersonen har bundit fast sin snubbe och geggar ner hans nakna, försvarslösa kropp med mat och som final gnider klitoris mot honom; i många år trodde jag att det rörde sig om någon särskild typ av ris).

Kanske var det därför jag beslöt mig för att lyssna igenom allt som finns att höra av "Della Q", totalt 18 avsnitt. Det är en humorpodd med komikerna och manusförfattarna Anna Björklund, Moa Wallin och Bianca Meyer, vad jag förstår finansierad genom reklam för en modebutik.

"De kommer att bli som dina kompisar", säger en av mina kolleger, som har större erfarenhet av genren. "Det blir alltid så när man lyssnar mycket på en podd."

Men efter mer än ett halvt dygn i sällskap med Björklund, Wallin och Meyer kan jag knappast påstå att jag skulle känna mig som deras kompis. Snarare ger det kalla kårar och väcker halvt bortglömda men än i dag skamframkallande minnen från högstadiet.

 

LÄS MER – Linda Skugge: Är den här nu, den feministiska backlashen? 

Elakheter om Mia Skäringer

Det som utmärker "Della Q" – jag uttalar mig nu inte om de verkliga åsikterna hos de medverkande, som ju gör en satir där de skojar, provocerar och skaver – är nämligen elakheten. De talar konstant illa om andra människor. Ofta kvinnor, och ofta det slags kvinnor som brukar etiketteras som "politiskt korrekta", som de beskriver med förkortningen "KTF" – "konstig, tjock och ful" – vilket sägs vara egenskaper som premieras i dagens mediesverige. Ett långt segment ägnas åt att håna Mia Skäringer för hennes feministiska positionering och kroppsaktivism. Den skolstrejkande femtonåringen Greta Thunberg och hennes mor Malena Ernman är självklart måltavlor. Man högläser ur Camilla Läckbergs instagram och drar incestskämt som involverar hennes nya partner och hennes tonåriga dotter.

Lena Anderssons kontroversiella uttalanden kring DN:s avslöjande om "kulturprofilen" avfärdas med att Andersson "kanske inte har setts som ett mål för sexuella trakasserier".

Särskilt irriteras de av alla försök till inkludering. När den amerikanska feministisk tidskriften Jezebel är kritiska till underklädesmärket Victoria's secret och deras årliga modevisning, suckar de tungt.

"Varför måste allting vara inkluderande alltid?" frågar Moa Wallin. "Måste vi ha diversity i alla led?"

"Jag tror att om man skulle känna att det fanns en politisk baktanke skulle rysningen försvinna för mig, det blir för mycket frontallob", säger Anna Björklund. "Man vill ju bara att det ska vara såhär Gud vad kul det är med tjejer och pattar."

Idén om kvinnan som god

Det är den typen av dialoger som förklarar framgången för "Della Q". Det handlar inte om att vara motståndare till feminism, eller kvinnors rättigheter, utan en markering mot en annan del av kvinnoidealet: bilden av kvinnan som moraliskt högstående. "Della Q" är tre kvinnor i Stockholms innerstad, i åldern runt 30 eller strax yngre, någon är singel, någon har man och barn, alla vägrar bestämt att bekräfta och omfamna idén om kvinnan som god.

Det är radikalt, eftersom kvinnan, i en tid där pojkar, killar och män får bära den globala skulden för krig, sexism, skövling, faktaresistens och högerpopulism, har kommit att uppfattas som bärare av alla tänkbara positiva värden: social utveckling, hänsyn och empati.

Om ett stort antal kvinnor blir invalda i en politisk församling någonstans i världen tolkas det per automatik som ett tecken på en förestående förbättring. Om kvinnor i ett u-land får större möjlighet till mikrolån kommer det förbättra landets välstånd. Om byråkratin i samma u-land får en större andel kvinnor kommer det att minska korruptionen. Kvinnan är av naturen inriktad på trivsel och vill därför uppnå det trivsamma.

Jordan B. Peterson

"Della Q" utgör på det sättet den kvinnliga motpolen till Jordan B. Peterson. Där den kanadensiske psykologen sätter fingret på mäns ovilja att acceptera rollen som förlorare, slusk och skurk och uppmanar dem att räta på ryggen och bädda sina sängar, pekar Meyer, Wallin och Björklund i motsatt riktning för kvinnor:

Du behöver inte vara god. Du behöver inte vara bärare av ett systerskap. Det finns inga strukturer. Går det dåligt är det bara ditt fel. Och kvinnligheten är exakt lika egoistisk, cynisk och jävlig som manligheten.

"Du kan få en body lotion i julklapp i stället", säger jag pedagogiskt till tolvåringen. "Eller eteriska oljor. Den lukten sitter i mycket längre."

Resten spar jag till senare.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Han är aktuell med boken "Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!