Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bokbranschen följer maffians logik

Journalisten Ann Törnkvist och förläggaren Dorotea Bromberg. Foto: Mondial/GT
Bild från när de 20 åtalade i Södertäljenätverket fick sina domar i tingsrätten. Foto: ROGER VIKSTRÖM / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN
Ann Törnkvist. Foto: Mondial
Dorotea Bromberg. Foto: GT

Ikväll samlas kulturetablissemanget i Göteborg inför Bokmässan på förlaget Brombergs stora middag tillägnad "litteraturens kraft".

Ann Törnkvist berättar om när Brombergs plötsligt inte längre ville ge ut hennes bok om Södertäljemaffian för att gängledaren hade blivit irriterad på den.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

YTTRANDEFRIHET | DEBATT. I december 2016 drog mitt bokförlag Brombergs sig ur vårt samarbete. De vägrade att ge ut min bok "Följ fucking order" om Södertäljemaffian, när gängledaren genom en vän lät hälsa att han var "sur". Det räckte. Förlaget backade. Deras beslut satte i gång en diskussion om tryck- och yttrandefrihetens pris.

Tolka helst inte den tes som jag nu driver som en attack på mitt gamla förlag – på personlig nivå gillar jag varenda en från förlagschef till marknadsförare – utan som ett försök att med ett konkret exempel prata om yttrandefriheten. Och om cash. Förlaget försvarade nämligen sitt beslut i "Medierna" i P1 med att de drev ett kommersiellt företag som tog beslut därefter. Fast är det så enkelt, verkligen? För vad möjliggör för dem att tjäna pengar?

 

Förlaget agerat fegt

Författaren och journalisten Baris Kayhan, som också snart ger ut en bok om Södertäljemaffian hos Norstedts, sammanfattade paradoxen bäst:

"Förlaget har agerat fegt och ska stå upp för yttrandefrihet, i synnerhet när hela deras kommersiella verksamhet vilar på att vi har denna rättighet", sa han till tidningen Journalisten. 

Pengars betydelse blev ännu tydligare för mig när förlaget ville dra av nästan 50 000 från mitt garantibelopp. Jag kopplade in facket och en jurist. Vi övervägde för- och nackdelar med att stämma förlaget. Jag ville till slut inte gå så långt, till stor del för att man ska lägga band på sin hämndlystnad. Men inte på sin stridslystnad.

Innan förhandlingen tittade jag på tv-serien "Billions" och gick in i förhandlingen lika adrenalinstinn som riskkapitalisten Bobby Axelrod. Halva mötet med förlaget var ett idisslande om utgifter, inklusive faktagranskarens rätt så blygsamma arvode.

"Jag bryr mig lika lite om era utgifter som om hur mycket ni betalar i elräkning på kontoret varje månad", sa jag på sant Axelrod-manér.

 

LÄS MER - Karin Olsson: Sorgligt att låta maffian stoppa en bok 

Förlagschefen Dorotea Bromberg

Jag fick mina pengar till slut, men ämnet pengar dröjde sig kvar. Dagens Nyheter frågade senare förlagschefen Dorotea Bromberg varför de betalar för den italienske maffiagranskande journalisten och författaren Roberto Savianos säkerhetspådrag under Bokmässan, men drog sig ur vårt samarbete? Svaret var inte helt tydligt, men jag hade min tolkning. Risk och avkastning, så klart.

Saviano kostar nog inte så mycket jämfört med pengarna och prestigen han drar in. När förlaget började ge ut hans böcker på svenska var han redan känd och redan under hot. Medan jag var okänd, oprövad kommersiellt och ohotad. Boken behövde fortfarande redigeras – ännu en utgift. Och skulle min bok sälja? Ingen visste, men till en början ansågs det värt risken.

Om Saviano är ett "safe bet", var jag ett "wild card".

Sedan kom påtryckningarna. En eventuell hotbild kostade för mycket. Med all sannolikhet kostade det nog också för mycket känslomässigt. Södertälje ligger ju blott 35 pendeltågsminuter från förlagets elfenbenstorn. Brombergs stoppade svansen mellan benen.

 

Roberto Saviano med Salman Rushdie. Foto: CLAUDIO BRESCIANI / AFP SCANPIX-SWEDEN

 

Bokvärlden påminner om maffian

När man släpper sina illusioner om bokvärldens nobla raison d'être, inser man att också den ser världen i röda och svarta siffror. Det påminner ironiskt nog om en annan bransch: maffian som ständigt kalkylerar risk och avkastning. Jag löper själv en viss risk med denna artikel. Utan tvivel gör jag mig nu känd som besvärlig, en värdefull reporteregenskap men mindre charmigt när rosévinet ska fram.

Men i dagens Sverige går inte längre att undvika ämnen som kan leda till dålig stämning. Det förvånade mig därför inte att ett ungt förlag, Mondial, köpte boken och därmed räddade mig från epitetet "Sveriges suraste icke-författare". Jag kände mig återigen värdefull. Och äntligen mår jag bättre. 

Förra vintern var jag både rädd och ilsk. När jag lugnade ner mig insåg jag dock att man inte kan vara modig utan rädsla, inte vara viljestark utan ha motgång. Och till slut repade jag mod tack vare min sambo Jacek.

"Du vet, Ann, när man växer upp i Polen i skuggan av stormakter lär man sig att ta dagen som den kommer."

En fråga återstår dock.

Vad tycker Roberto Saviano, som är Brombergs gäst på Bokmässan, om den här historien?

 

Av Ann Törnkvist

Ann Törnkvist är journalist och författare.