Kommunpoeten är lite som Lars Vilks

Kommunpoeten Jimmy Alm.
Foto: Tranemo kommun / Tranemo kommun
Tranemo kommunhus.
Foto: Google street view / Google

Kommunpoeten i Tranemo rör upp känslostormar i spalter och sociala medier.

Gunilla Brodrej tittar lite närmare på ett poesiprojekt som hörs över hela landet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMUNPOETEN. Lena Mellin är en av de kolumnister som knattrat ihop lite klagomål för att Tranemo kommun skulle satsa 900 000 på en kommunpoet. Kom igen Lena. Det enda Tranemo kommun kan lastas för här är att vara behjälplig när en poet vid namn Jimmy Alm ror i land med ett poesiprojekt med pengar som han sökt och fått från Kulturbryggan. Vilket alltså är en underavdelning av statliga myndigheten Konstnärsnämnden och ”har i uppdrag att främja förnyelse och utveckling inom kulturområdet”. 

Nog med elementär fakta. Den som har skrivit bäst om kommunpoeten i Tranemo hittills är Erik Helmerson i DN som till och med slagit fast att kommunpoesi bör vara en ”kärnverksamhet hos kommuner” och jämfört det med att ”Uppsala kommun för ett par år sedan hade 89 kommunikatörer anställda” och så kan man ju räkna på vad det kan kosta. Hatten av, Erik. Roligast har Kristofer Anderson formulerat sig i Aftonbladet; ”Månne har tjoflöjthögern förträngt Wall Street Nacka, muralmåningsfestivalen som Nacka kommuns borgerliga styre arrangerade 2019”.  Tjoflöjt indeed, Kristofer.

Så jag behöver inte fylla på där. Jag är kanske sist på bollen, men det hjälps inte. Här vill man ju vara med och spela. Så här roligt har kulturtanter det bara några få gånger om året,. Givetvis är det bara för denna okända kommun i Sjuhäradsbygden att tacka och ta emot när Jimmy Alm får orten att hamna på allas läppar efter bara någon månads arbete. På sätt och vis kan de också tacka överdrivet upprörda ledarskribenter som Lena Mellin eller Caroline Dahlman i Bulletin som kallar det ”sjukt skatteslöseri” och ”trams”.

Det här med kommunpoeter är en fin gammal tradition som går tillbaka till Tegnér, det slog redan Expressens litteraturdoktor Victor Malm fast i en krönika förra månaden. 

Det är allting som uppstår runtikring som är det levande verket.

Så om vi då tittar lite närmare på själva verket. Hittills har Alm skrivit om den kommunala verksamheten, Tranemo prefab och Pyttebanan, en gammal järnväg, med borttagen räls där banvallen nu fungerar som cykelbana. Jag kan kanske tycka att brevformen, att rikta sig till ett du när det är ett objekt eller en organisation blir lite torrt. Jag kan tycka att det finns bättre sätt att levandegöra människorna i Tranemo. 

Men konsten är fri och den har just börjat. Det är som med Lars Vilks rondellhundar, hundarna i sig är inte märkvärdiga. Till och med rätt trista. Det är allting som uppstår runtikring som är det levande verket. Och allt som händer i dess spår. Hur högern sätter kaffet i halsen och tar sig för pannan och svimmar av att allmänhetens surt förvärvade slantar går till, och nu brister rösten, dikter! Hur kolumnister i kvällstidningar som Mellin och – det får vi väl tillstå – jag ser vilka klick det kan få om man knattrar ner några tusen tecken i ämnet. Att det över huvudtaget går att formulera en rubrik som lyder ”Krismöte i Tranemo efter kritiken mot poeten” är ju ganska underbart. Alm säger själv att han vill göra detta i samverkan och dialog. Det går ju strålande.

Kort sagt. Välkommen och tyck till, nyttiga lilla idiot. Rasa eller rosa. Jimmy tycker om dig.


Gunilla Brodrej är kritiker och medarbetare på Expressen Kultur.



Anna Larsson: ”Plötsligt blir det mycket skitsnack om henne”