Kan spabadet rena min själs slaggprodukter?

Natalie Lantz, skribent och översättare. Foto: ERNST HENRY
Kvinna på spa. Foto: YEKO PHOTO STUDIO/Colourbox

Religiösa tvagningar betraktas ofta som primitiva samtidigt som vi tvättar oss mer än hygienen kräver.

Natalie Lantz doppar sig i ett judiskt bad och reflekterar över vår tids fixering vid spa och skönhetsritualer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | RENHET. Fem rabbiner står böjda över en hydraulisk pump. Pannorna i djupa veck. Judiska församlingen ska äntligen få en mikve, ett rituellt bad. Att rena sig rituellt har varit en central sedvänja inom judendomen ända sedan antiken. 

Plötsligt väller Stockholms grundvatten upp ur underjorden. I höstas invigs så mikven i ett källarvalv under synagogan vid Berzelii park. Vattnet brusar stilla i den mässingsglimrande mosaikbassängen. De församlade tittar blygt på varandra, bara något steg skiljer kropparna från det levande vattnet.

Vem bryter vattenytan naken i kväll? Kanske är det kvinnan som varit nida, avskild sexuellt från sin man under menstruationen och först efter badet kan återuppta intimiteten. Är det kantorn som doppar sig i förberedelse inför bönen, eller mannen som tagit bort stygnen efter hjärtoperationen? Är det den bedragna som vill lägga sveket bakom sig?

Spainrättningar säljer sinnefrid

I religiös bemärkelse markerar en ritual en övergång från ett tillstånd till ett annat. Ofta är vatten en del av skeendet, som det judiska rituella badet, det kristna dopet eller den muslimska tvagningen innan bön. De vattenburna ceremonierna har ingenting med hygien att göra utan ger andlig pånyttfödelse. 

Ändå uppfattas rituell renhet ofta som en rest från primitiva kulter (läs: religioner). Men är verkligen vår tids omsorg om hygien så annorlunda mot en religiöst laddad rit?

Skönhetsavdelningarna i butikerna saluför ju i stor skala ritualitet på burk och flaska. Våra kroppar ska smörjas och oljas för skönhetens och njutningsupplevelsens skull. Ett varumärke marknadsför sina hygienprodukter som religiöst laddade ceremonier, kryddade med mjölk och honung. Spainrättningarna säljer också sinnesfrid genom bad och zenmeditation. Jag scrollar deras behandlingar och väljer detoxmassage med renande ångbad. 

Mikven i Stockholm. Foto: Patrik Goldberg.

Kurbad och läppstift

I badrock framför kurbadets spegel bättrar jag sedan på läppstiftet. Sminkväskans ritualitet erbjuder i sig en övergång från naken hud till Rouge d’Armani. 

Kvinnorna i omklädningsrummet är – precis som jag – nyvaxade, sminkade och redo för omvärldens blickar. Vi har full kontroll över våra biologiska varelser, hormonerna vi äter tämjer månadscyklernas förlopp genom våra kroppar, träningen beskär våra konturer med laserstråle. Och nu har vi kommit hit för att försöka köpa oss själsfrid genom tvagning.

Det här med religiöst betingad rituell renhet känns ju så gammalt, nästan kvinnoförnedrande, eller hur? Ritualerna vill vi själva välja utifrån våra behov: lavendeldoft för lugn, rosmarin för energi, eukalyptus för rening. En kvinna grimaserar av smärta när hon stryker exfolierande syra över pannan. "Den renar verkligen porerna", säger hon.

Mina porer må vara fläckfria, men mitt inre, den här sörjan, vilken ritual kan bearbeta den? Jag lämnar kurbadet och styr stegen mot synagogan. 

Det hebreiska ordet mikve har samma rot som tikva, vilket betyder hopp. Jag följer rabbinen till källarvalvet. På vägen får jag instruktioner: hårnålar, smink, smycken, nagellack – allt som utgör en barriär mellan mig och vattnet måste avlägsnas. 

Skönhetsavdelningarna i butikerna saluför ritualitet på burk. Foto: ARMAN ZHENIKEYEV / Colourboz

Rabbin Eiran Davie

När jag gått så långt ut i mikven att jag nästan helt täcks av vatten uppenbarar sig plötsligt en text framför mig. Rabbin Eiran Davies konstverk reser sig i ett vågmönster ur vattenytan. Den oläsliga texten blir tydlig först när man stigit djupt ner i vattnet: "Välsignad vare du, Herre vår Gud, världens konung, som helgat oss med sina bud och bjudit oss att nedsänka oss i vatten."

Den antika ritualens magiska mekanismer träder i kraft och min själs slaggprodukter rensas ut i Stockholms grundvatten, helt utan dyrköpta doftslöjor.

 

Natalie Lantz är skribent, översättare från hebreiska och doktorand i Hebreiska bibelns exegetik vid Uppsala universitet. Hon har bland annat översatt David Grossmans "En häst går in på en bar".

 

LÄS MER - Natalie Lantz: En gång för alla - vi måste sluta prata om "Bibeln" 

 

LÄS MER - Valerie Kyeyune Backström: Fillers och botox är inte feminism

 

LÄS MER - Naomi Abramowicz: Så blev min kropp mer än ett förmål för hat eller åtrå 

Nästa artikel

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!