Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kalifornien brinner och det är helvetet

På onsdagseftermiddagen hade 50 personer konstaterats döda i Kaliforniens bränder. Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN
Staden Paradise är totalförstörd. Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN
Hanna Johansson. Foto: PRIVAT

Behöver katastrofer en mening för att vi ska förstå och reagera på dem?

Hanna Johansson ser Susan Sontag ha bäring också på klimatförändringarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IDÉ | KLIMATET. På en enda dag åldrades Markuskyrkan i Venedig med tjugo år. Så sa den venetianske politikern Carlo Alberto Tesserin efter att en stor översvämning drabbat staden i slutet av oktober. Katedralens bronsdörrar och kolonner skadades, det tusenåriga mosaikgolvet i marmor låg täckt av vatten i flera timmar.

Jag blev varse översvämningen via en viral film på Twitter: på en restaurang serverar prydliga kypare pizza till turister medan smutsbrunt vatten forsar runt fotknölarna. Sedan kom andra bilder, fler turister, de forcerade vattenmassorna med Louis Vuitton-påsar i högsta hugg. Sedan ytterligare en film där en madonnafigur flyter nedför gatan vid Markusplatsen medan bilar väjer för henne. 

Men den sista filmen är fejkad. Originalet kommer från en översvämmad väg på Teneriffa för några år sedan och Jungfru Maria är klumpigt inklippt. I hennes ställe är det en grön sopcontainer som flyter gatan fram. Jag blev besviken när jag förstod detta. Det vore en så bra illustration om det verkligen hade varit sant, det hade så väl passat in i den berättelse jag kittlar och plågar mig själv med sedan ett par år tillbaka: en historia om jordens undergång, civilisationens slut till följd av vårt stora högmod. Här var en syndaflod. Här skulle det ha varit en syndaflod, åtminstone, om verkligheten inte vore så banal.

 

LÄS MER – Anna Hellgren: Att sluta flyga räddar inte klimatet

 

Markuskyrkan under vatten. Foto: LUCA BRUNO / AP TT NYHETSBYRÅN

Susan Sontag

Törsten efter mening är ganska grundläggande. Att säga att en sak är som en annan sak, det är ett sätt att orientera sig i världen. Jag hittade en förklaring till min besvikelse inför den inklippta madonnan på ett oväntat ställe: i Susan Sontags essä ”Aids and its metaphors” från 1989. Där diskuterar hon de myter och konnotationer som omger aids, och hon skriver om hur språket kring sjukdomen förändrades när den drabbade västvärlden: ”Because it is a world event, which affects whites too, and because it affects the West, it is no longer a natural disaster. It is filled with historical meaning.

Den meningen hade lika gärna kunnat beskriva vad som hände när David Wallace-Wells text ”The uninhabitable earth” publicerades förra sommaren, sommaren med den katastrofala orkansäsongen, översvämningar i Houston, sommaren med skogsbränder i Kalifornien. Då nådde naturkatastroferna på riktigt den rika delen av världen. De upphörde att vara ”naturkatastrofer” och övergick till att betraktas som omen. 

Sedan en vecka tillbaka härjas Kalifornien än en gång av bränder; vansinniga scener, det är helvetet. De beskrivs av CNN som ”apokalyptiska”, andra använder ordet ”bibliskt” om förstörelsen. Staden Paradise, den heter verkligen så, har brunnit ned till grunden. 

 

Paradise ligger i ruiner. Foto: JOHN LOCHER / AP TT NYHETSBYRÅN

Jennifer Lawrence

Det får mig att tänka på Darren Aronofskys film ”mother!”, som utspelar sig i ett slags allegorisk Edens lustgård där Jennifer Lawrence karaktär mother representerar Moder Jord. När filmen är slut återstår av henne bara en glödande spillra. I ”mother!”, som är lite som en snabbversion av Bibeln med en ekologisk inramning, skildras jordens undergång som oundviklig och förutbestämd enligt religionens eskatologiska mönster.

Men det finns ingenting som säger att Paradise måste brinna ner. Det är inte skrivet att Venedig ska översvämmas. Att dö i aids säger ingenting om din personlighet eller om det moraliska läget i världen, det är bara vidrigt och prosaiskt. 

Susan Sontag argumenterar i ”Aids and its metaphors” för att sjukdomsmetaforerna faktiskt dödar. De får politiker att betrakta vissa sjukdomar som gudomliga straff; de får patienter att vända sig till dietister och psykoterapeuter i stället för läkare. Vad får då miljöns metaforer för effekt? En demoraliserande, först och främst. Om Harmagedon närmar sig är det lika bra att ge upp och hoppas på att undergången blir vacker. 

Men metaforerna utgör också ett värn mot den verkligt förödande existentiella ångesten. För om katastrofen inte har någon mening, hade då civilisationen någonsin det?

 

 

LÄS MER – Malte Persson: Slaveriet försvann inte av sig självt – det kommer inte klimathotet att göra heller

 

Hanna Johansson är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!