Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför blir Jokern en succé i vår tid

Joaquin Phoenix som Jokern i ”Joker”.Foto: NIKO TAVERNISE / AP TT NYHETSBYRÅN
Love Bonnier.Foto: Pierre Björk. / Privat.

”The wolf of wall street” och ”Joker” är tänkta att fungera som avskräckande exempel. 

Love Bonnier hittar ett dåligt omen i fascinationen för filmernas frihetstörstande figurer. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. ”En av vår tids stora vanföreställningar är att nazisterna kom till makten för att de införde ordning i kaoset. Sanningen är den rakt motsatta – de lyckades därför att de införde kaos i ordningen. De rev upp budorden, de förnekade överjaget, vad du vill. De sa: 'Ni får förtrycka minoriteterna, ni får döda, ni får tortera, ni får kopulera och föröka er utan kärlek.' De erbjöd mänskligheten alla dess stora frestelser. Ingenting är sant, allt är tillåtet.”

Så skriver John Fowles i ”Illusionisten” från 1965. Samtidigt finns en tydlig parallell till i dag, det är ingen slump att filmer som ”The wolf of wall street” och ”Joker” fått så stort genomslag just nu. Båda framställer en obegränsad frihet – ”The wolf of wall street” den positiva friheten, för att använda Isaiah Berlins begrepp: Är man miljardär har man låst upp alla världens dörrar. ”Joker” den negativa friheten, friheten att inte oroa sig eller sakna något att förlora.

Båda filmerna är tänkta att åtminstone delvis fungera som avskräckande exempel, men har trots detta blivit kultförklarade i en krets som definitivt inte ser huvudpersonerna som antagonister. 

Filmerna fungerar i stället som en sadistisk dagdröm om Hobbes naturtillstånd. När Joaquin Phoenix Joker blir förnedrad är svaret övervåld – bland annat genom att mörda en folkkär programledare i direktsändning, och så snart Leonardo DiCaprios superentreprenör har blivit osårbar av framgång följs varje hedonistisk impuls, konsumtion, droger, prostitution och våldsamt maktmissbruk.

Leonardo DiCaprio som Jordan Belfort i ”The wolf of wall street”. Foto: MARY CYBULSKI / AP PARAMOUNT PICTURES

Det finns antagligen flera skäl till att den nya sortens frihetslängtan tagit en central plats i kulturen. Dels handlar det om historiska privilegier som ifrågasatts. När den privilegierade får höra att ett helt ”vanligt” beteende upplevs kränkande, känns den önskade anpassningen begränsande, typ som att man ”inte ens ska få fira jul längre” eller ”inte skämta” om kvinnor eller minoriteter. 

Men frihetslängtan kan också komma från att avståndet mellan vad som efterfrågas och vad som är möjligt blir större. Måste du åka bil för att klara av en normal vardag, samtidigt som beteendet konstant kritiseras för att vara dåligt för klimatet, riskerar känslan för normernas rimlighet rent generellt att brytas ned. 

Det kan dessutom handla om den ekonomiska fördelningen i samhället. Vissa klyftor kanske är nödvändiga – om än ett nödvändigt ont – för att marknadsekonomin ska fungera, men är det verkligen rimligt att bara några får ta del av de miljarder som digitaliseringen skapar?

Gothams invånare hade nog haft det bättre utan vare sig Jokern eller Batman.

Den första impulsen blir alltså att helt enkelt tacka nej. Jag struntar i vad som är rättvist, i de som vill begränsa mig genom att kalla mig ond, jag vägrar delta i en tävling som är riggad på förhand. Vad ska de göra när de moraliska argumenten inte längre biter? Lika bra att riva ner och börja om – skriva hatmejl, flyga till Dubai, ta droger. Hänge sig åt den berusande galenskapen.

En viss frihetslängtan är konstruktiv och driver samhället framåt, men blir den alltför stor, mållös, eller baserad på egoism och önskan om orättvisa, blir den också destruktiv. 

Normer innebär i grunden att handlingar får konsekvenser, och utan dessa går det varken att lita på varandra eller skapa några långsiktiga värden. Det är därför viktigare än på länge, inte att minska friheten, men däremot att minska det akuta behovet av frihet. Genom att inkludera, ställa rimliga förväntningar och reformera. 

Trist, inte särskilt punkigt, men antagligen bättre för alla i det långa loppet. Gothams invånare hade nog haft det bättre utan vare sig Jokern eller Batman.

 

Av Love Bonnier

Love Bonnier är skribent och grundare av kommunikationsbyrån 500 Stockholm

Kulturlivet – snart en mansfri zon?

Åsa Beckman och Daniel Sjölin analyserar varför männen överger kulturlivet. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.