Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jan Myrdal: Jag ifrågasätter inte folkmordet på judar

FÖRSVARAR SIG. Jan Myrdal anser att Hitler gjorde vad imperialister gjort i 2000 år.
Foto: MARTINA HUBER
Adolf Hitler skakar hand med en ung soldat.
Foto: AP
Svante Weyler.
Foto: ANNA HÃ¥LLAMS / EXPRESSEN

Replik. Jan Myrdal försvarar sig mot anklagelser om att relativisera Förintelsen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Med anledning av två texter i Expressen om mig och de Hitler-tyska folkmorden för 70 år sedan – Martin Klepke på debattsidan (10/5) och Svante Weyler på kultursidan (9/5) – är det nödvändigt att återställa orden. Båda skriver som om jag har ifrågasatt detta verkliga etniskt drivna Hitlertyska folkmord på judar under andra världskriget.

Det är inte sant. Från 1942/1943 var jag inte bara medveten om detta folkmord utan talade och skrev om det. 1955 ledde jag också gruppen svenska intellektuellas besök i Auschwitz. Inte nog med det, jag delade och delar inte den liberala synen på dödsstraff och var helt överens med domstolarna om att skyldiga för detta massmord på judar skulle hängas efter Nürnbergrättegången samt i Polen och Sovjetunionen.

Använder inte ordet Förintelsen

Jag menade också att felet med det västtyska ockupationsområde som blev Förbundsrepubliken Tyskland var att så många av de brottsliga där, som Hans Globke, inte ställdes inför rätta för att då som i öster ha riskerat att hängas utan fick göra stor demokratisk karriär efter att ha fått sitt "Persilschein", alltså fribrev. En liberal "gumanist" har jag aldrig varit. Men det är något annat än det Klepke och Weyler anklagar mig för.


LÄS MER: Jan Myrdal om hur den svenska vänstern tystar oliktänkande 


Nå, de var just eller knappt födda på den tiden. Men på 1940-talet tror jag inte att jag använde den bestämda formen Förintelsen. Ty redan då visste jag som politiskt intresserad och historieläsare att så kunde det brottet inte beskrivas. Dock anklagade Dagny Levin mig i Uppsala 1953 för att, liksom övriga på min kant i Europa, hålla tyst om det brittiska mördandet i Kenya. När jag tänkte efter insåg jag att hon hade rätt.

Glöm inte folkmordet på bengaler

Men det var först efter det att Gun Kessle och jag lämnade Europa för Asien jag helt tvangs byta syn. Där kunde ordet om det Hitlertyska judemordet sannerligen inte användas i bestämd form som "Förintelsen" då så många av olika härkomst som jag levde med hade varit utsatta för liknande etniskt bestämda förintelser. Om detta har jag skrivit en hel del. Liksom Sven Lindqvist gjort.

Här skulle jag än en gång kunna skriva om folkmordet på bengaler om vilket det taktiskt då tegs om – och ännu smusslas med i Europa. Det trots att Churchill till skillnad från Hitler själv inte teg med sitt ansvar för massdöden. Något som sällan sägs i det anständiga Sverige. Vill man kan jag dock ge citaten. Hade Hitler segrat hade han med säkerhet av vår anständigt tillpassliga Akademi fått sitt litterära Nobelpris så som Churchill fick sitt. Betydelsefulla hade bägges ord ju varit.

Japanska bakterieodlingar

Jag kunde skriva mer. Har ju nära vänner i det Kina som utsattes för de japanska brotten (den moraliska skillnaden mellan de hitlerska gaserna och de japanska bakterieodlingarna är noll.)

Hitlerpatrasket gjorde i Europa vad övriga imperialister sysslat med i 2 000 år. Men skulle det vara en ursäkt? Alls icke. Någon ursäkt för det tyska massdödandet finns inte.

Den som så vill kan gå in på Jan Myrdalsällskapets hemsida och läsa såväl mina texter som Juliusz Brzezinskis motinlägg ("Myrdal förminskar" och "Kommentar till Jan Myrdal") och mitt svar.


Jan Myrdal

Jan Myrdal är författare.