Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jan Helin låter som en politiker

SVT:s mediedirektör Jan Helin.Foto: NILS PETTER NILSSON
Anna Gullberg, tidigare chefredaktör för Gefle Dagblad.Foto: Annelina Bjernulf / Pressbild

SVT-topparna Jan Helin och Helena Olsson lanserade nyligen sina tankar inför framtiden.
Anna Gullberg tycker att de borde skruva ner arrogansen och sluta konkurrera ut privata medier.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. 2019 har varit ett spektakulärt uselt år ur demokratisynvinkel, och då handlar det inte om att färre än vanligt bänkade sig framför Melodifestivalens deltävlingar, den lägereld som SVT:s mediedirektör Jan Helin anser så stärkande för landet.

Det handlade i stället om tidningar i konkurs och tidningar som gör kraftiga nedskärningar. Tidningsdöden fortsätter med ökad styrka.

Samma vecka som Helin lanserade sin vision i DN och mansplainade att global tech, sociala medier och försvagat förtroende för traditionella medier är de stora utmaningarna kom ytterligare en konkurs, delar av Sveagruppen, som ger ut lokal journalistik i Mellansverige. Tidigare starka tidningar har nu också hamnat inom marginalen för driftstöd: titlar som UNT, VLT och Sydsvenskan söker presstöd för 2020.

Ändå finns ett rejält mått av ”låt dem äta kakor”-arrogans i den retorik som Helin använder sig av när han i DN tillsammans med beställaren Helena Olsson förklarar hur public service tänker utveckla sin journalistik.

Vi som hoppas få veta hur SVT tänker uppfylla kravet på att fylla de vita fläckar som brett ut sig i Sverige, och hur public service-bolaget ska ta hänsyn till andra nyhetsmediers konkurrensförutsättningar ges inga svar.

Ett ödmjukt förslag att satsa på att bli bäst, inom sin genre.

Som tidigare utgivare i landsortspressen har jag otaliga gånger allt mer uppgivet konstaterat hur många av de nyheter som SVT publicerar har sitt ursprung i en lokal mediesajt. Och i stället för att förädla tidningens nyhet inom public service-uppdraget: rörlig bild, så är det en rewritad text användaren möter. Inte bakom betalvägg, utan öppet för var och en.

Charlotta Friborg, programchef på SVT Nyheter, firade under måndagen SVT:s nyhetsapp med tårta.

”Ingen fungerande nyhetstjänst ägnar sig åt blott ett medieslag digitalt. Detta riskerar att skapa en alltmer ansträngd relation mellan SVT och lokaltidningarna”, konstaterar Helin.

Här kommer det svåra: Hur ska SVT hålla sig till sitt uppdrag, som är rörlig bild inte text, och ändå nå en stor publik? Istället för att stirra sig blind på att i alla lägen bli störst är ett ödmjukt förslag att satsa på att bli bäst inom sin genre.

I facktidningen Journalisten framkommer att det finns medarbetare som inte uppskattar den digitala väg som SVT slagit in på. De sörjer en nedmontering av broadcast. Förändringen är smärtsam, förvirrande och svår. Det betyder inte att den är fel. Tvärtom. Jag håller tummarna för att SVT lyckas i den digitala transformationen.

Men om bildmediet SVT fortsätter att konkurrera med öppet textmaterial, taget från de av techjättarna hårt pressade kommersiella lokala medierna, då kommer det att slå stenhårt mot dem.

Det blir nämligen tillräckligt bra att ta del av SVT:s gratistexter i stället för att skaffa ett digitalt abonnemang, som säkerställer att det finns en reporter som kan rapportera det superlokala som SVT bara plockar russinen ur kakan av.

Helin vet inte hur symbiosen ser ut framåt. Men han vet att det inte finns något ”allmänt intresse av att SVT konkurrerar ut lokaltidningar”.

Han tycker skrivningarna i sändningstillståndet är ”motstridiga”. Så talar endast en politiker.

Det nya uppdraget är glasklart: SVT ska ta hänsyn till konkurrensen, SVT ska ägna sig i huvudsak åt rörlig bild. Ingenstans står det att det innebär att public service-skatten ska betala för långa skrivna reportage och nyheter.

Kan vi inte göra det enkelt, Helin, och bara lägga av med det?

”Vi kommer att jobba vidare med utveckling i fortsatt samtal med branschen i syfte att ta ansvar för en mångfald på den svenska nyhetsmarknaden”, skriver Helin, men fortsätter obekymrat gasa vidare på den motorväg av fritt textinnehåll och noll farthinder som SVT vant sig vid. När han kanske måste bromsa in vid nästa sändningstillstånd riskerar medielandskapet vara mer likt en öken än grönskande av mångfald.

Helins många ord säger häpnadsväckande lite om den avgörande utmaningen.

Den kritik mot ”public service” som lokalpressen luftat, och som Helin berör, är kritik mot den strategi som just SVT har valt, och inget annat. UR upprätthåller viktig folkbildning. Den sker inte på bekostnad av något, den berikar.

SR har, även om det varierar något över landet, haft en uttalad ambition att satsa på kärnuppdraget: ljud.

SVT ser däremot ut att envist fortsätta på sin inslagna motorväg.

Helins många ord säger häpnadsväckande lite om den avgörande utmaningen: hur ser SVT till att de inte raserar mediemångfalden?



Av Anna Gullberg
Anna Gullberg är journalist, mediekonsult och ledamot i Publicistklubbens styrelse. 2016 nominerades hon som chefredaktör på Gefle Dagblad till Stora journalistpriset i kategorin Årets röst.

Världens bästa land – eller systemkollaps?

Speglar journalisterna hela Sverige? Debatt från Bokmässan i höstas med Janne Josefsson, Johanna Karlsson, Jörgen Huitfeldt och Jan Helin. Samtalsledare: Karin Olsson.