Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det var ändå samma gamla billiga möbler

Dan Hallemar.
Foto: OLLE SPORRONG
Den sista i sitt slag, Ikea-katalogen 2021.
Foto: Ikea / Ikea

Dan Hallemar minns alla sina Ikea-kataloger och hur de brukade ta på honom.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Den skulle vara en spegelbild. Det skulle kunna vara vi som stod där inne. Aldrig har väl en produkt varit mer utstuderad dockskåpsidé än Ikea-katalogen. Och om det var vi som gick omkring där inne måste den ju betyda något, säga något om oss. Rentav vilka vi var i det demokratiskt möblerade folkhemmet eller hur vi orienterade oss i det demokratiskt möblerade post-folkhemmet.

I flera år i rad fick jag uppdraget att skriva om den nya Ikea-katalogen. Stora pressuppbåd samlades inför släppet. Det var som om det skulle uppenbara sig något dolt – något vi inte visste. Ett blött finger i luften. Vid pressvisningen 2010 utropade trendanalytikern Cay Bond om katalogen: ”För mig representerar det här en ny borgerlighet.” 

Man fuktade fingret och bläddrade febrigt i de tunna sidorna i katalogen för att få syn på denna nya borgerlighet. Kanske hittade man några fler dammfria vitrinskåp än vanligt, men annars var det mest en massa billiga möbler. Men man gjorde katalogen viktig eftersom det företag som tryckte den hade byggt hela sin identitet med oss och vårt samhälle som modell.

2007 syns livspusslet i rubriken 'Lev livet lite enklare'.

Nu när den ska försvinna och är historia kan man gå in på Ikeamuseets arkiv där alla kataloger finns digitalt och se vad det var man trodde att man skulle få syn på. Inte som en spegelbild men som en backspegelbild. 2000-talet börjar med ”Ombonat i vitt” som ett svar på de öppna gränslösa planlösningarnas tid, i ”Drömsovrummet” 2005 anas en ny tid av mäklarspråk, och 2007 syns livspusslet i rubriken ”Lev livet lite enklare”.

Men den mest närvarande känslan i bläddrandet är i stället något spöklikt. Det är som om man klivit in i första delen av Charles Dickens julsaga där den där den snåle Ebenezer Scrooge får besök av ”Gångna Julars Ande”. Anden som visar honom hur ensam och övergiven han var som barn. Kanske är det föreställningen om livet som färgas av minnets melankoli inför dessa blanka tunna sidor. Man bläddrade en gång efter en lösning, ett svar, och nu har man redan slängt det mesta och ersatt det med något nytt.


Dan Hallemar är kritiker på Expressens kultursida. Han driver också podcasten ”Staden”.




Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=76618&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.