Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hur många liv kostar det att rädda ett enda?

Joakim Zander.Foto: Emil Malmborg
Anders Tegnell.Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Coronaviruset är bara en av många faror som vi måste hantera under pandemin.

Joakim Zander varnar för att stirra sig blind på en risk.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. När den amerikanska domaren Stephen Breyer 1993 publicerade sin ”Breaking the vicious circle. Toward effective risk regulation” visste han inte att han året därefter skulle utnämnas av Bill Clinton till domare i amerikanska Högsta domstolen. Han visste med största sannolikhet inte heller att 27 år senare skulle hans nätta och lättlästa bok om effektiv hantering av vardagliga risker vara mer aktuell än någonsin. 

Breyer är pragmatiker i en utpräglat amerikansk tradition som sätter tilltro till experter och byråkrater snarare än ideologi eller politik. Om han har följt den svenska hanteringen av coronan så är han utan tvivel Team Tegnell

Sveriges förhållningssätt kunde vara hämtat ur Breyers rekommendationer: Bli inte kidnappad av en enskild risk eller mediernas rapportering, det är sådant som kommer att leda in i en ond cirkel. Snävt fokus på en risk leder till överdrivna krav på hårda restriktioner som i sin tur riskerar att öka den totala risken i samhället i stället för att minska den. Det är aspekter som Folkhälsomyndigheten ger uttryck för om och om igen på sina presskonferenser. 

Besluten blev reaktiva.

Ju högre grad av osäkerhet som omgärdar en risk, desto svårare är det att veta hur man ska hantera den. Att vilja utplåna osäkerhet är en fullständigt mänsklig instinkt; att inte veta är det värsta vi vet. Vad gäller den tidiga fasen av coronaviruset var det naturligt att vi vände oss till dem vi upplevde kunde ge oss någon form av information, ju mer exakt, desto bättre. Allra bäst på att vara exakt är matematiken. 

Epidemiologiska modeller av virusets spridning dominerade därför tänkandet på många håll och vände hela nationers inställning till coronaviruset, som i Storbritannien. Det som hände runtom i världen var exakt det Breyer beskrivit i sin bok. En risk blev dominerande på bekostnad av alla andra. Medier och opinionen snurrade allt snabbare. Besluten blev reaktiva. 

De senaste veckorna har världen sakta börjat överväga att bryta sin onda cirkel. De matematiska modellerna var inte exakta, tvärtom visade sig vissa av dem övervärdera risken med corona tiofalt. Stängda samhällen leder till massarbetslöshet och ekonomisk depression i industrialiserade länder – och oerhört mycket större lidande i fattigare länder. För att inte tala om den omedelbara ökningen av risk för våld i hemmet och psykiska problem som följd av isolering. 

Om vi vill bryta den onda cirkeln får vi inte bli förblindade av det vi har rakt framför oss.

I en intervju i torsdagens (14/5) Dagens Nyheter pratar biträdande statsepidemiologen Anders Wallensten och Johan Giesecke om att polio och mässling, som nästan var utrotat, riskerar att öka drastiskt i kölvattnet av att resurser läggs på att bekämpa coronaviruset. 

Samtidigt fortsätter vissa svenska forskare att fokusera ensidigt på risken som utgörs av corona. På torsdagens (14/5) DN Debatt publicerade 22 forskare en appell baserad på epidemiologiska beräkningar där de efterlyser en svensk policy som har som mål att rädda liv. Det är en föresats som rimligtvis delas av Folkhälsomyndigheten. 

Verkligheten är mer komplicerad än abstrakta matematiska modeller har plats för. Att göra något angående en risk är inte samma sak som att göra rätt på det stora hela. Om vi vill bryta den onda cirkeln får vi inte bli förblindade av det vi har rakt framför oss. Hur många liv kostar det att rädda ett enda? 

 

Av Joakim Zander

Joakim Zander är författare och doktor i juridik. Hans avhandling heter ”The application of the precautionary principle in practice” och är utgiven på Cambridge university press (2010). Hans senaste roman är ”Vännen”.

 

 

 

”Min vision är att alla ska ta plats”

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med författaren Joel Halldorf – om samhället efter corona och om att vara den som liberalerna vill sätta dit. Och hur effektiv är förresten Halldorf som magnet på krogen? 

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och poeten UKON. Se det avsnittet nedan.