Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon visar problemet med dagens kulturjournalistik

Stort fenomen. Black friday har på många platser utökats till en hel reavecka, som här i holländska Beda.Foto: ROBIN UTRECHT/SHUTTERSTOCK / ROBIN UTRECHT/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Rebecka Kärde, här i rollen som medlem i Svenska Akademiens Nobelkommitté.Foto: KARIN WESSLéN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Patrik Lundberg, kolumnist i Expressen och medarbetare på kultursidan.Foto: OLLE SPORRONG

Patrik Lundberg svarar på kritiken från DN:s Rebecka Kärde.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det personliga är inte bara politiskt, det politiska är också personligt.

Exempelvis ger jobbskatteavdraget den som jobbar mer pengar i plånboken, något som förra året gav mig en skattereduktion på 27 000 kronor.

I min värld kan jag som kulturjournalist konstatera detta utan att såga eller hylla. Jag kan också, vilket jag har gjort, berätta om hur de växande klyftorna i samhället bidrog till min mammas alltför tidiga död.

Jag kan göra det utan att peka på vilka reformer eller vilken ideologi som hade kunnat förlänga hennes liv. På liknande manér skrev jag en kulturessä i Expressen (20/11) som gestaltade hur den bildade medelklassen ser ner på extrapriser, medan röda prislappar för en fattig, ensamstående förälder snarare är en nödvändighet.

Kulturskribenten Rebecka Kärde är inte helt enig. I DN Kultur (23/11) anmäler hon visserligen min berättelse som ”viktig” och som en ”personlig vittnesskildring från en samhällsklass som sällan kommer till tals på kultursidorna”.

På senare år har kulturjournalistiken blivit alltmer politiserad.

Samtidigt kritiserar Kärde det faktum att politiken i min essä är ”märkligt frånvarande”. Detta fokus på individens berättelse är problematiskt, menar hon, eftersom det riskerar att avpolitisera ”en i högsta grad politisk fråga”.

Tolkar jag Rebecka Kärde rätt önskar hon att min essä hade en politisk dimension, att jag tog ställning. Hon är antagligen inte ensam och jag tror mig veta varför: På senare år har kulturjournalistiken blivit alltmer politiserad.

Dels har det inneburit färre recensioner. Dels har det devalverat det gestaltande kulturreportaget.

Trenden har förvandlat texter som mina till undantag som förbryllar: Är Lundbergs essä om extrapriser höger eller vänster, GAL eller TAN? Är den feministisk eller vill han bara gråta ut? Vilken är hans agenda?

Jag tror att det är här våra världar krockar. Inte nödvändigtvis Rebecka Kärdes och min, utan dagens härskande kulturjournalistik och den kulturjournalistik jag vill läsa mer av.

I en gestaltande essä som den jag skrev är mina åsikter underordnade.

När jag studerade journalistik var läsaren i fokus: Journalisten är läsarens ombud; läsaren är kapabel att ta in en berättelse och tänka själv. Alltför många kulturjournalister verkar ha glömt det.

Vad jag tycker om klassamhället intresserar kanske somliga, men i en gestaltande essä som den jag skrev är mina åsikter underordnade.

I det här fallet är min roll inte att politisera, min roll är att gestalta. Och om jag gör det med bravur kommer läsarna att tänka till, känna känslor och kanske till och med göra politik vad de just har läst.

Och postironiskt nog är hennes läsning av min text ett bevis på att jag lyckades: I slutet av sin replik resonerar Rebecka Kärde kring det faktum att alla, oavsett ideologisk hemvist, kan glädjas med ett barn som tack vare rean får nya glasögon. Färre frågar sig, enligt henne, varför dessa glasögon inte är subventionerade.

Att glasögon för barn faktiskt är subventionerade är något Kärde missar, men det vet man kanske bara om man känner de människor man skriver om.

 

Patrik Lundberg är kolumnist i Expressen och medarbetare på Expressens kultursida. 


LÄS MER – Patrik Lundberg: Ska man skämmas för att man jagar reapriser?

LÄS MER – Patrik Lundberg: Vem dödade min mor? 

 

Är tiden ute för sossen som landsfader?

Torbjörn Nilsson och Jenny Lindahl under ledning av Karin Olsson.

Varför går det så dåligt för Stefan Löfven? Jenny Lindahl och Torbjörn Nilsson analyserar Socialdemokraternas kris. Se det senaste avsnittet av Kultur-Expressen med Karin Olsson som programledare.